Så var det avgjort. Umeå får förtroendet att bli svensk kulturhuvudstad 2014. Lund fick det inte. Dagen efter är medierna fyllda med åsikter och kommentarer. De flesta verkar vara överens om att Umeå bjöd upp det mest inbjudande och lockande innehållet i sin ansökan. Men få vet de verkliga argumentet bakom, juryn har ett ansvar att öppet redovisa sina resonemang!

Att som Umeå ha ”Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst” som tema och ”De åtta samiska årstiderna” som undertema är både exotiskt och korrekt i den europeiska konsensus som heter mångkultur. Flera andra projekt och ideer i deras ansökan har samma idebas, konkreta och folkliga arrangemang.
Lund profilerade sig mycket mer med sitt koncept ”Den femte friheten” än med enskilda evenemang, det teoretiska och akademiska inslaget är mycket tydligare. Men samtidigt som en av jurymedlemmarna påpekade – Lunds ansökan innehöll en framtidssyn som många kulturpolitiker inom EU sympatiserar med.

Ändå tror jag det är oerhört förenklat att bara se till de kulturella innehållet i förslagen, det handlar om så mycket annat – svensk regionalpolitik, EU minoritetspolicy mm. Men här sitter vi alla kulturarbetare och politiker i skuggan, ovetande om hur resonemangen verkligen gått i juryn. Jag och många andra vill verkligen ha en uppriktig redovisning av resonemang för och emot. Först då kan vi få den verkliga transperensen som leder vidare mot en helhet i kulturtänkandet!
För tillfället finns det en kortfattad text på Kulturrådets hemsida som delvis fördjupar argumenten.

En av de vanligaste kommentarerna har varit att Lund skrivit ett svårbegriplig tema med ”Den femte friheten” och att den konkreta innebörden av denna stiliga praoll är dold och osynlig. Jag surfar in på Lund2014s hemsida och läser detta :

”EU bygger på att pengar, varor, tjänster och människor ska kunna röra sig fritt; detta kallas de fyra friheterna. Det är fyra rationella friheter som ska bygga ett integrerat, modernt samhälle i Europa.
En pusselbit saknas: Den femte friheten.
Den pusselbit som får människor att mötas. På riktigt och på djupet. En pusselbit byggd på emotionella grunder. Inte rationella.
Verktyget är kulturen. Kultur i ett vidare begrepp. Via befintliga scener, arenor och uttryck, men också via ”egna” scener, arenor och nya uttryck. Båda ska våga utmana varandra för att finna nya vägar, sätta kulturen i nya perspektiv. Målet är ett; att få människor att mötas. På riktigt och på djupet.”

Som programförklaring är den glasklar för mig, det som saknas är konkretiseringen. En tydlig koppling mellan evenemang och profil, mellan koncept och konkreta satsningar. Den finns säkert i ansökan, men den kanske inte varit tillräckligt synlig för alla som inte läst hela den publicerade ”bibel” som publicerats.