Etikettarkiv: journalistroll

Kulturskribent – ett manifest för nätåldern

/ Jag hittade denna text när jag letade igenom mina dokument i mappen sökta jobb. Sökte en tjänst som adjunkt i journalistik vid högskolan tidigt 2011. Vilken skolan var har mindre betydelse, men den gav mig nya uppslag i en annan ansökan som jag skriver idag för att söka arbete på en kultursida i en stor morgontidning. /

Konsten att skriva är konsten att kommunicera. I botten måste det finnas en drivkraft, en vilja att förmedla idéer, tankar och kunskap. Om inte denna drivkraft genomsyrar texten, kommer ingen att engagera sig i skribentens formuleringar.
Kulturjournalistik och litterär gestaltning har en hel del gemensamt. Viljan att skapa ett samtal, att kommunicera. Men det finns samtidigt väsentliga skillnader, att skriva reflekterande i ett journalistiskt media är att delta i ett snabbt och ombytligt offentligt samtal; att skriva litterärt och gestaltande handlar om identifikation och om konsten att skapa en berättelse med ett liv som sträcker sig över dagsaktuella snabba tankar. För alla former av kreativt skrivande gäller att det i botten är ett hantverk, med regler och tradition att känna till, förhålla sig till, ta avstamp ifrån och skapa nytt.
Idag befinner sig skribenten mer än någon gång tidigare i ett socialt och medialt sammanhang som ständigt förändras och utvecklas, nätet har vidgat ramarna för hur en skribent når sina läsare med bloggtwitterflöden och facebooknätverk. Omvärlden och hantverket är på många sätt sammanflätade, liksom kunskap och personligt tyckande.

HANTVERK och KUNSKAP / I en roll som pedagog på de aktuella kurser xxxx ger inom området förKonst, kultur och kommunikation skulle jag förmedla grundläggande kunskap och förståelse om –

  • kulturjournalistik i papperseran och i den digitala eran
  • mediabranschens struktur och ägandeformer
  • metoder inom klassisk nyhetsjournalistik kontra grävjournalistik
  • kulturkritiken och kulturessäernas roll i det offentliga samtalet
  • villkor för nätpublicering, upphovsrätt och citaträtt

Inom kulturjournalistiken är bred kunskap och kvalitetskrav centrala, i dagens flöden av bloggskribenter och personligt tyckande är detta viktigt att poängtera. Medieklimatet utvecklas generellt sett mot en allt bredare och ytligare massunderhållning å ena sidan och en allt smalare, kulturellt sofistikerad nivå å andra sidan. Kulturjournalistikens roll i den breda dagspressen diskuteras livligt alltmedan den kvalificerade kritiken publiceras i en diger tidskriftsflora på papper och på nätet.
Expressens nytillträdda kulturredaktör Karin Olsson försvarar i en intervju kulturjournalistikens roll med orden – ”Ställningen som en kvalificerad arena för frisinnad debatt och kritik har inte försvagats i nätrevolutionens och pappersdepressionens tid. Vi försvarar oss, larmar och gör oss till.”
Den litterära gestaltningen är i mitt perspektiv sammanflätad med dramatiken och det filmiska berättandet. Ordet och den visuella bilden, poesin och det filmiska berättandet är alla konstnärliga exempel på gestaltning – att utveckla ett tema, en ide, en situation till narrativ berättelse är det centrala. Här skulle jag förmedla kunskap om –

  • Klassisk aristotelisk dramaturgi – modernistisk absurdism
  • Fiktionen som metod – identifikation och socialt perspektiv
  • Dramatikens metoder – Bertolt Brechts verfremdungseffekt kontra Lars Norens poetiska realism
  • Kreativt skrivande – tematiskt och personligt – självbiografiskt och psykologiskt

Förmågan att reflektera över och kritiskt granska egna och andras texter och visuella, dramatiska berättelser bör spela en central roll i det pedagogiska upplägget av kurser inom området. Att kunna gestalta en ide eller upplevelse i fiktiv form kräver både kunskap om hur andra använder verktygen och erfarenhet av att arbeta med eget material. Projektbaserade uppgifter varvat med gemensamma och individuella analyser är en grundmodell som kan formas och utvecklas vidare.
Skrivarkurser på folkhögskolor och kvällskurser är till stora delar inriktade på språkliga övningar, på högskola och universitetsnivå är reflektion och analys lika väsentliga som förmågan att gestalta.

Att kreativt arbeta med gestaltning kräver en förmåga att medvetet förhålla sig till både innehåll och form – ”Varje kameravinkel är ett ställningstagande” som regissören Jean-Luc Godard formulerade det i ett manifest han skrev under franska nya vågen på sextiotalet. En devis som än idag är relevant och överförbar på det skrivna ordet i alla dess former.

Den som inte omfamnar detta sista omkväde som kulturskribent är inte värd att lägga lästid på. Punkt.

Ta #journalistroll på allvar

I veckan som gick har journalisten Anders Mildner väckt liv i och dragit igång debatten om vilken roll journalistiken kan och skall ha i boken ”Vad väntar runt hörnet”. Hans timing att väcka frågan är strålande; i dessa flödande nättider har sociala medier visat vilken aktiv roll för vårt demokratiska och fria samhälle som Facebook och Twitter kan ha. Det folkliga upproret i Egypten och Al Jazeeras genomslag som publicister på nätet och i tv-kanalerna är bevis nog om någon skulle undra.

Det är en stor, övergripande och central fråga för framtidens medier han lyfter fram och driver med twittertaggen #journalistroll. Den handlar om en medieindustrin – om hur medierna finanseras, om vilka plattformer man publicerar på, hur de traditionella medierna inkorpererar och använder de sociala mediernas snabbhet och och engagemang i sin nyhetsbevakning.

Samtidigt som det är en stor fråga finns det akut risk för att diskussionen hamnar i två läger – traditionalisterna och nyskaparna. Till den första hör ”gammelmedierna”, papperstidningar och public service, till de nyskapande hör webb- och bloggjournalistik och nyskapande aggregerade medier som amerikanska Huffington Post.

Bloggen Same Same But Different sammanfattar diskussionen #journalistroll på ett initierat sätt och det är en bra startpunkt för den som vill fördjupa sig i vem som är vem i debatten.

På sin blogg ger mederådgivaren Paul Ronge en balanserad syn på skillnaden mellan journalistik och sociala medier skribenterna, han lyfter fram viktiga traditionella kvaliteter som nyhetsvärdering och konsekvensneutralitet som motorn i det journalistiska uppdraget och menar att sociala medierna drivs av en politisk agenda, en passion. Journalistik som titelsjuka? | Paul Ronge Media AB

I inlägget Journalister, journalistik och sociala medier lyfter frilansjournalisten Anders Thoresson fram en liknande balanserad syn på hur viktigt det är för de etablerade medierna att producera journalistik som med kvalitet och kunskap integrerar sociala medier i sitt material.

För det är inte antingen eller, det är både och vi som konsumenter och producenter av media och innehåll vill ha. Sammanhang, analys och nyhetsvärdering är begrepp som aldrig får tummas bort eller offras på nätjournalistikens och de sociala mediernas altare. Det tror jag de flesta inom journalistkåren är överens om.

För mig är en debatt om #publicservice roll i ett framtida medielandskap central. Vi får inte tappa den bredd, kompetens och kvalitete som finns i dessa oberoende medier. Och Sveriges Radio har insett detta, man gjorde under hösten 2010 en genomgripande kartläggning av det publicistiska fältet som det ser ut idag, på deras sajt finns #medieormen där man kan ta del av de visioner man har för framtiden under rubriken Journalistik 3.0.

Anders Mildner driver med sin roll som debattör och sociala medier ”apostel” viktiga frågor som alla mediearbetare måste engagera sig i. Har vi som journalister ett uppdrag att förvalta och hur ser det ut i dagens medielandskap? I detta sammanhang finns en annan diskussion, den om hur Journalistförbundet arbetar med frågor kring upphovsrätt, arbetsrätt och andra press-etiska frågor i dessa nättider. Här kunde man önska sig ett starkare förbund som driver frågor, inte agerar bromskloss som man har en tendens till idag.

För den stora frågan för mig är – hur skall framtidens medier behålla både kvalitet och snabbhet ? Både perspektiv och sammanhang och integrera rösterna från de sociala medierna i arbetet?

Många arbetar hårt med det idag och mycket görs på webben, men en varningslampa måste tändas – iPad publikationerna slukar ekonomiska resurser och exkluderar en mängd läsare. Där sätter sig de traditionella tidningshusen i Steve Jobs knä och riskerar att marginalisera sig istället för att utveckla webbpubliceringen, där finns läsare och där finns en annonspotential som missbrukas när man istället väljer Ipad vägen.