Månadsarkiv: oktober 2021

Apropå Lars Vilks konstverk

Det har skrivits och diskuterats mångordigt om Lars Vilks och hans Muhammed teckning sedan dödsolyckan. Har den verkshöjd eller är det en politisk provokation? Är det konceptkonst eller islamofobi? Ska den införlivas i samlingen på Moderna Museet eller inte ?
Den diskussionen verkar fortsätta, däremot är alltfler eniga om att skulpturerna Nimis och Arx på Kullaberg fyller kriterierna för att betraktas som konst, liksom den micronation Ladonien som Vilks bildade 1996. Denna nation lever vidare och arbetar nu för att bevara Nimis för framtiden.


Foto av Nimis 2009 / Thore Soneson

Jag har inte räknat de gånger jag besökt Nimis och Kullaberg, men vid det tidigaste tillfället fick man mer eller mindre glida nedför sluttningen längs ett rep och klättra uppför detta igen, det måste ha varit på 80-talet. Säkerheten i drivveds skulpturerna har testats av otaliga besökare. En del olyckor har skett där oaktsamma eller övermodiga besökare har utmanat drivveden. Numera ett turistmål som Höganäs kommun vill bevara för framtiden och har sökt medel från kulturdepartementet.

Fotonot. Namnet Nimis är enligt Ladoniens wikipedia sida latin för ”too much”, medan Arx är latin för ”fortress”. https://en.wikipedia.org/wiki/Ladonia_(micronation)

Äntligen !

Om att skriva och publicera egna romaner

De senaste månaderna har jag ägnat en hel del tid åt att arbeta med manus, digitaliserat äldre texter och arbetat med nytt manus. Jag bestämde mig tidigt för att inte botaniserat i den förlagsdjungel som i dessa post-corona tider drunknat i insända alster, istället sökt bland förlag och tryckerier som erbjuder egen publicering i olika former. Mer om detta och mina val kommer.

Därför kommer två romaner att tryckas i höst, båda tillkomna i en annan tid, båda reflekterar på olika sätt den tid de skrevs i. Här förordet till den första som om allt går i lås kommer i månadsskiftet oktober/november.

”Denna berättelse är ursprungligen skriven i början av 1990talet och har sedan dess legat i den berömda byrålådan. Den kom aldrig längre än dit, kanske för att jag levde mitt i det skeende den skildrar, kanske för att delar av berättelsen låg för nära mig själv. Som skribent och redaktör i tidskrifter och medier levde jag mitt i ett flöde av kultur, politik och livsstilsexperiment som växte fram under slutet av 70-talet och 80-talet.

Idag drygt trettio år senare kan jag se på texten med distans, se hur tiden präglade tankar och referenser. Som ett dokument över en brytningsperiod. Och som Peter Weiss skriver, ”För att veta vad som är rätt måste vi våga se på oss själva med öppna ögon.”