Etikettarkiv: Framtiden

Malmö anno 2011 – sett genom Kristian Lundbergs blick

En som kan sitt Malmö och ser staden underifrån är författaren Kristian Lundberg. På Aftonbladets kultursida publicerar han en essä på temat Jämlikhet där han siktar in sig på stadens känsloklimat efter ett omtumlande 2010 där en skånsk laserman satt sin prägel på staden.

Han läser statistik om våldsbrott mot kvinnor och den mentala ohälsan i Malmö och hans slutsats är att staden inte bara är segregerad utan infekterad av rädsla – Kan man leva jämlikt i ett samhälle där stora delar av befolkningen lever i rädsla? För fysiskt våld? För ekonomi? För psykisk sjukdom? Vad är alla dessa utfästelser värda, alla dessa floskler, när vi stannar upp vid kärnfrågan: går det att leva jämlikt när rädslan sträcker ut sin tunga hand? Mitt svar är nej.”

Det är ett varningsrop från en malmöbo som älskar sin stad, men som tvingas se hur illa folket som bor där mår – om de lever på fel sida av samhället. Utanför Västra hamnen och den mediala glansen som Malmö visar fram i turistbroschyrerna finns en annan verklighet som man inte kan blunda för. Iallafall inte om man vill att livskvalitet skall gälla alla.

Kristian Lundberg har i sina romaner, deckare och i sin poesi aldrig blundat för den verkligheten – tvärtom, den är lite av hans huvudtema. Han kan sin stad och är trogen sitt perspektiv – han är en sann underdog !

Jämlikhet är frihet från rädsla | Kultur | Aftonbladet.

Mellanrummen_kreativitetens växthus

I antologin ”Framtiden är nu” tittar ett antal skribenter framåt mot år 2040. Varje dag publicerar förlaget Volante ett kapitel på webben som marknadsföring. Här är länk till dagens kapitel – Evelina Wahlqvist | Mellanrummen | Framtiden är nu – Fullscreen.

I ”Mellanrummen” skriver Evelina Wahlqvist, doktorand i ekonomisk geografi, insiktsfullt om ”de icke-manipulerade rummen, de öppna mellanrummen, där tankar, ideer och inspiration får flöda fritt och ohämmat”. Hennes poäng är att konsten, kreativiteten frodas där fri tid och fria rum finns.

Våra städer planeras och uppgraderas till exklusiva cityloft och bostadsrätter, vår arbetstid effektiviseras och allt mindre tomma ytor finns kvar. Det är dags att återta dessa mellanrum, menar hon. Det är en sympatisk tanke – frågan är väl om vår alltmer pressade ekonomiska situation – privat och multinationellt – ger utrymme för att skapa mer konstnärliga uttryck…

Kulturföraktet i politiska sfären växer

I P1s Kulturnytt intervjuas Anders Rydell – en av skribenterna i antologin ”Framtiden är nu” – och han pekar på ”att politiker misslyckas med eller till och med låter bli att försvara den konst som är mest hotad.

– Det som pågår idag i den politiska sfären är ett allt större kulturförakt. Det har gjorts av Göran Hägglund och Sverigedemokraterna och andra partier när kontroversiell samtidskonst kommit upp i debatten, som verk av Lars Vilks eller Anna Odell. Då har man sett att politiker har varit väldigt snabba med att gå fram med populistiska förslag som att man ska dra tillbaka pengarna från Konstfack och liknande, säger han.

viaMedelklasskultur hotas av amatörer och bästsäljare – Kultur – Ekot | Sveriges Radio.

Kulturen år 2040 i kikarsiktet – Framtiden är nu

Min brevbärare knackar på och sträcker mig den analoga upplagan av antologin Framtiden är nu – den fick inte plats i min brevlåda anno 2010.

Boken reflekterar och siar om vart kulturen är på väg, det är en antologi som spänner över alla kulturfält och är sammanställd av kulturekonomen Tobias Nielsén och kulturdebattören Sven Nilsson som bla av varit chef för Malmö stadsbibliotek. Varje dag kan man läsa ett nytt kapitel på förlaget Volantes hemsida, men de ligger bara uppe en dag i taget ( ett kreativt exempel på digital marknadsekonomi!)

Att spekulera om kulturens framtid är extra intressant idag, hela fältet för oss kulturarbetare håller på att omstruktureras – från allemanskultur till entreprenör, från levande publik till social nätverkare.

Det innebär en hel del skiften för hur vi tar till oss upplevelser, hur vi fungerar som kulturella varelser i samspel med en hel uppkopplad värld. ( En fråga som jag tänker leta efter svar på bland texterna är hur vi som kulturskapare kan vara en del av en rättvist fördelad och hållbar värld ? Teknikutveckling i den hastighet som sker idag byggs till priset av tunga miljöoffer och effekter för framtidens hushållning med resurserna. )

I slutklämmen på det första bidraget beskriver professorn Sven-Erik Liedman teknikutvecklingens villkor så här – ”…det grekiska ordet techné åsyftar mänsklig skicklighet. Tekniken blir det som vi genom vår användning gör den till…nätet kan stänga ute människor men också bjuda in dem i en gemenskap.”

Jag får ställa in siktet på de övriga bidragen, söka efter svar. Hoppas redaktörerna lyckas få in en kopia av boken till Riksdagens bibliotek ( för det finns väl ett sådant ). Våra kulturpolitikerna behöver lyfta in framtiden i ett större perspektiv – en kulturell kontext där inte bara arbete för arbetets skull diskuteras utan hela meningen med arbetet !