Månadsarkiv: november 2021

Eget förlag och utgivning av romaner

I somras bestämde jag mig för att ge ut mina romaner NILO och SUND som legat och mognat till sig sedan starten av 90-talet. Innan jag tog beslutet lät jag två nära vänner läsa och kommentera. Deras positiva svar tog jag till mig och började undersöka hur jag skulle få till bokutgivning. Kände ganska direkt att jag ville ge ut själv istället för att chansa på att skicka manus till förlag (som jag tidigare gjort med andra manus, utan framgång). Detta gäller inte SUND, den har aldrig varit ute i förlagscentrifugen.

Mer info på sidan https://medieman.com/roman-forlag/

Jag upptäckte snart att i vår digital värld är online och books on demand förlag en växande marknad. Det finns en mängd olika möjligheter, jag hittade Books On Demand som gav mig ett antal möjliga former för utgivning. Fick snabb och tydlig info och feedback, drygt en vecka efter inlämnat original fanns boken tillgänglig för beställning online och hos bla Bokus. Medveten om att detta är ett av de sk hybrid-förlag som erbjuder tjänster för det mesta inom förslagsverksamhet som marknadsföring och lektörskap. Men valfriheten är stor, jag har minimivarianten med tryck, e-bok konvertering och online publicering i tex Bokus.

Parallellt med den utgivningen digitaliserade jag spänningsromanen NILO som jag beslutade att ge ut på eget förlag. Den skickade jag för tryck till Booksfactory som ligger i Polen, här hade jag lite överväganden om klimatkostnader för transporten. Men valde att trycka där, blev inte besviken. Noggranna tryckare påpekade mindre fel i mitt original så de kunde åtgärdas i tid.

Nu håller jag på att skriva en tredje roman ! Men den behöver drygt ett år på sig för att nå sin potential. Blodad författartand, nja, jag har alltid skrivit berättelser i alla former.

Som journalist försökte jag alltid utveckla formerna för intervjuer och reportage. Nyfikna på hur – bläddra igenom mina inlägg på bloggen mediaman – där finns en del att läsa. Som återpubliceringen av artiklarna om Miles Davis jag skrev för Dagens Nyheter 1987 ”En härjad man som finns till genom jazzen”.

Som manusförfattare har jag arbetat med långfilm och tv-manus och under senare år utforskat vad och hur man kan skapa filmiskt berättande i VR-formatet. I projektet Wanderlost med Mikael Johansson skapades detta verk GeniusLoci / Platsens Poesi. En slags essävandring genom en stad i virtual reality format.

Den största utmaningen inom manusskrivandet var dramatiseringen av Lars Gustafssons briljanta roman ”Bernard Foys Tredje Rockad” som jag bearbetade tillsammans med Jan Hemmel för SvT Malmö. Tyvärr lyckades man aldrig få finansieringen på plats men manuset finns att läsa på min hemsida – http://www.soneson.se/film/Foy.htm. Och vi fick uppleva en minnesvärd läsning av manuset där Ernst-Hugo Järegård på sitt oefterhärmeliga sätt personifierade alla tre inkarnationer av Bernard (rollerna var för övrigt vikta för honom).

Mästerlig Thåström i ”Dom som skiner”

Thåström är tillbaka med svarta ballader och berättelser från mörka kvällar, svåra stunder och längtan längtan efter ett liv – som i strofen ”rakt fram emot solen” i den pianobaserade titellåten på albumet ”Dom som skiner”. Den och flera andra poetiska sånger är på många sätt en direkt fortsättning på album som Skebokvarnsv. 209 där han steg fram som mogen berättare med bluesen och den suggestiva rytmen i bottnen med ett alldeles eget uttryck. Rösten är kvar, vibrerar av den där typiska återhållna intensiteten och allvaret som är hans signum.
Det är bitvis magiskt svenskt och så fundamentalt mänskligt, som i den avslutande ”Mamma” där Thåström med sitt korthuggna språk berättar självbiografiskt om de drömmar och den värld hans för tidigt avlidna mamma mötte när hon kom till storstaden ”Jag skulle vilja sett det du såg…”

Foto lånat från https://www.ticketmaster.se/event/thastrom-den-som-skiner-turne-2022-biljetter/599169

Det är genomgående mästerligt och drabbande, smärtsamt vackert och som att befinna sig i den lägenhet Thåström beskriver i ”Papperstunna väggar” om grannarna som ibland låter som de slår ihjäl varann men där det ibland också ”är bebop hela dan”, en hyllning till musikens kraft beskrivet bara så där en passant. Det är en storstad och en värld man känner igen sig i utan att ha varit just där!
Eller det första spåret ”Södra korset” som sveper in mig i ett vokalt syntmoln som pumpar framåt i en rytmisk poesi. Där stiger Thåström in i den stad författaren Hans Fallada beskriver i sin roman, ”Ensam i Berlin” med korthuggna fraser som ”långsamt varmt, elektricitet”. Han flyger över taken för att lära sig namnen på träden, svävar fram över staden för att förstå sin och Falladas roll i världen, samtidigt som han låter oss sväva i det där rytmiska molnet som man bara vill stanna kvar i.

Mästerligt som sagt!