Etikettarkiv: filmkultur

Filmiska pärlor på streamade GFF 2022

Halvvägs in i Göteborgs streamade filmfestival 2022 har vi fått flera stora upplevelser, senast med tyska ”Fabian – Berättelsen om en moralist” som i mäktiga tretimmar skildrar tidiga 30-talet genom främst den unge idealistiske Fabian med författardrömmar. Han rör sig i Berlins krogliv och möter udda existenser, förälskar sig och upplever tumultartade möten och känslor. Hela tiden mot en fond av den gryende nazismen. Det är helgjutet och filmiskt elegant berättat i en episk stil där de dramaturgiska bågarna håller intresset vid liv.

”Fabian – Berättelsen om en moralist” Foto / GFF2022

Filmen liksom alla digitala visningar går enbart att se i ett dygn, vill man se hela programmet måste man lägga dagtid framför skärmen, precis som på en fysisk festival.

Den polska ”Lämna inga spår” baserad på ett politiskt iscensatt mord på en oppositionell under 1980-talet har liknande kvaliteter, brett upplagd historia med starka karaktärer och filmiskt gestaltning. Liksom den fina relationshistorien ”A tale of love and desire” mellan två unga parisbor med rötter i nordafrikanska immigrantkretsar, från Algeriet och Tunisien, här stöts religion och kärlek mot klassproblematik i ett välspelat perspektiv.

Den georgiska ”Brighton 4th” har liknande intrig, den utspelar sig i New York immigrantkretsar och följer en fader, ex-brottare, och en son med spelproblematik och skulder till en maffiaklan. Här är livet i exilen i fokus med alla sina aspekter på främlingsskap, familjen och de ekonomiska villkoren som driver på utvecklingen.

”Brighton 4th” Foto / GFF2022

Att årets festival har ett tydligt queer-tema med många filmer som gestaltar både nutida och historiska relationer är uppenbart, brasilianska ”Private Desert” och österrikiska ”Den stora friheten” är båda väl berättade och engagerande. Däremot skapar det svenska ”satiriska” dramat ”Magisterlekarna” dålig bismak med sina raljanta överdrifter och excesser på ett strikt homosexuellt internat.

Det finns en hel del annat att se tillbaka på, en av kvaliteterna med Göteborgs filmfestival är, och har alltid varit, att filmländer som marginaliserats på svenska biografer får en möjlighet att nå publik här. Med online-serier och streamade tjänster har det skapats fler och bredare scener för filmberättelser och det är en stor tillgång! Här finns också flera tidigare vinnare och klassiker att återse, en generös gest som man får tillgång till för det veckolånga festivalpasset.

Streamat = kvalitetsfilm = framtiden

Att sitta hemma och uppleva film digitalt och streamat är idag något vi alltmer accepterar som en tillgång. Den som har en stor skärm eller projektor kan i bästa fall nå nära en biografupplevelse. Visuellt iallafall. En fördel är att man slipper smaskande popcorngäng och blippande mobiltelefoner. Du kan själv designa din hemmaupplevelse, bara det ! I dessa pandemitider har streamat exploderat (hittar inga siffror just nu) och biograferna håller antingen stängt eller minimerar sina visningar.

När nu Göteborgs filmfestival GFF 2021 avslutat sina digitala sändningar och levererat ett antal både konstnärligt, politiskt och filmiskt utmanande alster (och några publikfriande premiärer) till hela landet, ut i minsta filmtörstande hushåll, är det dags att konstatera att kvalitetsfilmens nya duk är nätet. Det är ingen nyhet, men GFF bekräftar hur väl det kan fungera och vilket filmkulturellt behov det fyller. Draken film, sajten Cineasterna, TriArt play för att nämna några svenska platser där kvalitet och filmhistoriska pärlor varvas med varann, är alla väl digitalt fungerande och fyllda av filmiska alster. En del kvalitetsfilm letar sig in på VOD-tjänsterna Netflix, HBO och andra betaltjänster men den marknadens främsta tillgång är serier, inte spelfilmsformat.

Vad betyder då detta för kvalitetsfilmen på biograferna? I bästa fall kommer de kvalitetsmedvetna dukarna överleva, medan underhållningstemplen snart är historia. Tomma ekande filmpalats uppköpta av kinesiska och amerikanska konglomerat kommer då enbart visa digital action, fantasy och annan film som de stora publikgrupperna vill se.

Vi som bor i storstäder kommer nog fortsätta ha privilegiet att gå till våra kvartersbiografer, träffa vänner och socialisera oss kring en upplevelse. Det behovet kan inte hemmabio tillfredsställa, om man inte skapar filmklubbar på nätet där man ser samma film simultant och efteråt kan resonera och samtala om vad man sett. Men det viktigaste med streamade medier är tillgängligheten över hela landet, vi har ett väl utbyggt bredbandsnät, med vissa vita fläckar kvar eftersom dessa inte är lönsamma för de kommersiella aktörerna som skall fixa fiber.

Vad såg jag på GFF 2021? Startade först efter fyra av åtta festivaldagar så vissa filmer försvann. Här en lista i ordning efter uppskattning.

En runda till av Thomas Vinterberg

Digger av Georgis Grigorakis

Digger av Georgis Grigorakis
Gritt av Itonje Søimer Guttormsen
And Tomorrow the Entire World av Julia von Heinz

Notturno av Gianfranco Rosi

Notturno av Gianfranco Rosi
Slalom av Charlène Favier
In i dimman av Maciej Kalymon
Radiograph of a Family av Firouzeh Khosrovani
Knackningar av Frida Kempff
Pleasure av Ninja Thyberg

Thore Soneson

BräcktVatten _ introsekvens

Här titelsekvensen från filmen Bräckt Vatten jag varit sysselsatt med under hösten 2012 – >>>

BräcktVatten titelsekvens from Thore Soneson on Vimeo.

Bräckt vatten handlar om att leva tillsammans och att ha sin bakgrund i skilda sociala, etniska, religiösa eller kulturella tillhörigheter. Filmen är en del av arbetet med Barra Barra, en scenkonstgrupp som söker nya vägar inom scenkonsten. Klippet är titelsekvensen på den 20 min långa filmen.
Scenkonstgruppen Barra Barra i Bräckt vatten / Åsa Maria Bengtsson, bildkonstnär, filmare / Anders Granström, skådespelare, berättare / Aldo Iskra, regissör, textförfattare / Thore Soneson, filmare, skribent / Dan Svensson, musiker / Sofia Söderberg Eberhard, dirigent, sångare

My Videos on Vimeo.

Cykelkultur#8 Den osynliga cykelhjälmen

Konsten att cykla säkert har fått en ny dimension ! Cyklisten och filmande vännen Fredrik Gertten har gjort ett porträtt av den osynliga hjälmen och de två designers som kläckte idén.

Efter sex års arbete med research och experiment finns den osynliga hjälmen i produktion. Snyggt ! Återstår att se om den kommer att användas i våra cykelmetropoler !

viaFacebook.

The Invisible Bicycle Helmet | Fredrik Gertten from Focus Forward Films on Vimeo.

Film och konst kan aldrig reduceras till politiska pamfletter

I all anspråklöshet undrar jag vilket ansvar kulturskapare och filmare förväntas ta för sina verk. Om det verkligen är meningen att en film skall både skildra verkligheten och komma med förslag till hur den svenska verkligheten skall förändras socialt och politiskt.

Det är iallafall vad Aftonbladets kulturredaktör Åsa Lindeborg vill att Ruben Östlunds film ”Play” skall göra i sin artikel Provokation utan ansvar. Att som Östlund gör berätta om en verklighet där mörkhyade tonåringar rånar vita, där inga vuxna ingriper och göra det med en tydligt filmisk och estetiskt hållning – det är ansvarslöst och inte politiskt korrekt.

Film och kultur i vid mening är inte och kommer aldrig i mina ögon att vara programförklaringar för politiskt sociala förändringar eller pamfletter för ”goda” avsikter. En film som ”Play” är en berättelse som konsekvent väljer att ligga så nära verkligheten som möjligt – i sin filmiska redovisande stil, sin skildring av ett socialt utanförskap och i sitt absoluta förnekande av att komma med moraliska uppmaningar.

All moral och eftertanke lägger Ruben Östlund i betraktarens ögon. Och det är här Åsa Linderborg kräver ansvar av konstnären att komma med någon form av väg ut ur den sociala och moraliska återvändsgränd där tonårsrånarna befinner sig.

Linderborg går så långt att hon menar att filmkritikerkåren och medierna är moraliskt korrupta som inte talar klarspråk om den estetiska fälla ”Play” lockar in andra unga och vilsna medborgare i. Som om filmen skulle vara  en propagandatrailer för SD !

Den andra politiska poängen Linderborg gör i sin utfall mot filmen ”Play” är att referera Jonas Hassan Khemiris artikel i DN ”47 anledningar till att…” så att Aftonbladets läsare skall läsa hans inlägg som en anklagelseakt mot filmen. I själva verket skriver han ”Jag grät för att moralisk konst gör mig livstrött och fascistisk konst gör mig livrädd och kanske är det så att en modig film alltid är farlig i fel händer.” Det är ett tanke med många fler nyanser och lager än vad Linderborg tillskriver det när hon menar att Khemiri kallat filmen ”…rentav fascistoid”.

Jag läser Khemiris 47 punkter som ett lika stark konstnärligt verk som Ruben Östlunds ”Play”. Och starka upplevelser försätter oss betraktare och läsare i ett hudlöst oskyddad läge, ett tillstånd där reaktionen provar och utsätter oss för sanningar, avslöjande och obehagliga på samma gång.

Att skapa uppbyggliga pamfletter för social förändring är inte och kommer aldrig att kunna vara konst.

Thore Soneson

 

 

Kultur och media – memo länkar och snabbreflektioner – april2011

Istället för inlägg har jag publicerat snabba länkar och kommentarer på Twitter och Facebook – här en kronologisk lista ( ett urval! ) –

#1april Kulturskyddade Blackebergs torg vill inte ha Ajvindestaty…”Protester mot ”Låt den rätte”-staty – Kulturnytt http://bit.ly/hS3N5I

#kulturpolitik I grannlandet har man kvar inkomstgarantin! Grattis Peter Bonde et al. ”Danmark Kunst.dk:” http://bit.ly/gS99tt

Kannibalism i konstens namn http://wp.me/pUHB1-8f

#merkateder Kunskap vinner! Inga nationella prov, ingen vinst på friskolor, lärarna har hög status mm Grattis Finland ! http://bit.ly/gSP0na

Concerned at detention of Chinese artist Ai Weiwei… we’re releasing the film he sent to #TED http://on.ted.com/AiWW

#sr Om Aernout Miks videokonst ”Revolution – om egyptisk framtid och upprorets psykologi” – Kosmo http://bit.ly/ig7kOP

#dagenskultur Artikeln om Lasse Hallström är välresearchad, klassisk magasinstext. Läs: Fokus ”Så förgörs en regissör” http://bit.ly/eI97Ot

#Jas Libyen ett skyltfönster för vapenexporten! Läs Mattias Gardells inlägg ”Slåss – för jätteaffär” Aftonbladet http://bit.ly/fiVZUG

Ledare | ››Cynismens triumf‹‹ (@annahellgren) http://bit.ly/goP6EY #jas #libyen #vapenexport #svpol

”Vi sviker dem – de tappar lusten!” – Susanne Osten ser skolans roll ur barnens perspektiv | Expressen http://bit.ly/dPykdi #merkateder

Media keeps close track on Beijing censorship – BBC News – ”China omits #AiWeiwei references from transcript” http://bbc.in/hWo5Bs

#trailer Can we trust a book by its cover or a movie by its trailer? Lars von Trier’s Melancholia | guardian.co.uk http://bit.ly/fKskms

#journalistroll Strålande handbok om vikten av sociala medier! http://bit.ly/dSE7Jf Tove Svenonius: om sociala medier och case-journalistik

#green Snart på väg tlll / Soon on the road to ”Green Strategies for the Art Field” seminar 13 april at Wanås http://bit.ly/dVk1aR

#cannes Fem års filmtystad bryts – ”Aki Kaurismäki tävlar med Le Havre” http://bit.ly/hRZgVS

1001 Chairs for #AiWeiwei http://on.fb.me/hlg8wy Silent protest today at 13.00 in front of chinese embassy an consulate buildings.

Cold right wind. #TrueFinns message is two-fold: social-democratic welfare combined with nationalism and xenophobia.” http://bbc.in/g4IND1

Klarsynt! @Jonas_Gardell Kära #Finland: För att ”ta nacktag” på invandrarna måste man väl först ha några invandrare att ta nacktag på? #fb

#BlueUrbanism Do like the the concept to ”re-imagine ourselves as citizens of a blue planet” http://bit.ly/gpzTJc

En urspårad klassiker – Lego har gått från ”en kloss med tusen möjligheter” till ”tusen klossar med en möjlighet”. http://bit.ly/gsAr0I

#poet Contemporary automatic poetry, a mirror of our time. ”The Poet – I am” by Pär Thörn http://bit.ly/hY0sjZ

Motiv för oljekrig bekräftat! @DagensArena Nyhet | Olja viktig anledning till Irakinvasion http://bit.ly/f9lmT9 #irak #olja

#toxic #gasland Natural gas and poisoned water: John Thackara on ”hydrofracking” http://bit.ly/eTPyL6

Salman Rushdie urges the world to protest ”China must set #AiWeiwei free” – Telegraph http://bit.ly/gNTvI3

Pictures behind the scene – Wim Wenders’ still photography ”Strange and Quiet Places” http://bit.ly/dV3oKw

#deckare ”Vi hungrar efter en helhet som förenar våra kunskapsfragment och hungern kan momentant stillas av en deckare” http://bit.ly/fW1FoO

#media Om vikten av att satsa på berättande/grävande journalistik. ”Den defensiva dagstidningen” – hd.se http://bit.ly/hfOEbX

Greenpeace Greenpeace by thoson
Google, Apple & Facebook have a dirty data problem. @mashable covers our report on cloud computing: http://act.gp/geAUyr

@andreasekstrom Din analys och formulering ”kulturproduktsäljare blir kulturproduktstiggare” laddar iallafall mig! http://bit.ly/g52Ekt

Bootsy Collins ”Tha funk capitol of the world”: http://bit.ly/f2uidQ” I see you’ve got a smartphone, but you’re still making dumb decisions”

Total kapitulation för mörkerkrafterna! @DagensArena Sannfinländarna får makt över invandringspolitik http://bit.ly/elNICN #sannfinländarna

Staten måste tvinga Vattenfall att stänga sina kolkraftverk: VATTENFALL Idag har Vattenfall, det svenska folkets… http://bit.ly/gxcLfl

In Europe the True Finns and #rightwing wave, in US you got #Trump, Birtherism, and Race-Baiting : The New Yorker http://nyr.kr/mlHuje

”Mealtime is when we take on fuel and lay the foundations of our societies.” It’s national book week. The rule… (cont) http://deck.ly/~0cVuf

Great campaining site (and mission) ! Help #Greenpeace build the new #RainbowWarrior. http://t.co/UVD3pkX

Netopia.se: Torsdagskrönikan: Assange har skjutit yttrandefriheten i sank http://bit.ly/jmHF5g

#republik #publicservice Vill se notan för bevakningen – 3 reportrar på plats = allmänintresse? ”Bröllopet i SVT” http://bit.ly/kGF0PT

Den svenska filmkritiken – korrumperad och en del av filmkrisen ?

Svensk filmkritik har debatterats i spalterna och i etern. Igen. Ursprunget är att Ulrika Kärnborg, som är litteraturkritiker på Aftonbladet, sett en film som hyllats av kritiken men som enligt henne inte levde upp till de goda omdömen den fått. Om detta skrev hon en krönika den 23 nov – Kritikerna en del av den svenska filmkrisen?

Utifrån detta drar en animerad debatt igång i SvTs Debatt om filmkritikernas roll för svensk film. Är de supporters bara för att en film är svensk och har stämpeln ”kvalitetsfilm”? Eller för att kritikerna spelar tennis med producenter?

Debatt om filmkritikens roll är bra – och många känner sig kallade. Men i det blurriga och hopplöst snackiga Debatt – sänt den 25 nov – på SvT blandas alla argument och former av kritik samman – kvällstidningarnas betyg och bristen på filmkulturellt kunniga kritiker. Vänskapsbetyg och kulturredaktörers sätt att spetsa uppdrag för att skapa rubriker.

Aftonbladets filmkritiker Jan-Olov Andersson fick svara för alla kritiker och försvarade sig själv. Ingen kritiker från de mer filmkulturella tidskrifterna fanns med – inte heller någon redaktör som Gunnar Bergdahl på HD. Kanske skall det ses som ett betyg på Debatt – ett käbbelprogram som oftast är grälsjukt och snuttifierat.  På SvTs nystartade Debattsajt kan man följa en del mer eftertänksamma inlägg och söka sig vidare till det svar Hynek Pallas skrev som helt tar ned den högt viftande Ulrika Kärnborg på jorden.

”Som aktivt debatterande kritiker och medlem av filmkritikerförbundets styrelse kan jag helt avfärda att kritiker i allmänhet skulle ”känna sig som en förlängd branscharm”. Vi har heller inte ”intalat konsumenterna att allt är väl på den svenska filmfronten”.” Hynek Pallas

http://svtdebatt.se/2010/11/vi-kritiker-haller-inte-svensk-film-om-ryggen/

http://hynek-pallas.blogspot.com/2010/11/filmkritik-avsnitt-tusen.html

Jag hittade till diskussionen om svensk filmkritik genom ett inlägg av DNs TV-krönikör Johan Croneman som – i vanlig ordning var vasst skarpsynt – för SvTs Debatt har jag för länge sedan satt på hyllan märkt tidsslukande meningslöshet.

”En grupp korrumperade, obegåvade filmkritiker styr alltså hela svensk films utveckling. Och framtid. Jösses.”

Johan Croneman: Debattresan – DN.se.

Den verkligt seriösa diskussion som svenska filmskapare behöver för att höja sin filmkulturella status är ganska frånvarande i dessa inlägg som mest försvarar sina egna ståndpunkter. Som så ofta.

Men tänk er själva vad den franska nya vågen skulle varit utan filmkritiker som för att bevisa sina teser själv börjar göra film – namn som Godard, Trauffaut och Agnes Varda var alla skribenter, konstnärligt och intellektuellt utmanande.

Det är den sortens filmdebatt som svensk film behöver. En filmmakare har tagit bladet från munnen i den här diskussionen och han efterlyser precis en sådan diskussion – om berättarkonsten och hur den kan förnyas, fördjupas och vara en viktig del i det svenska filmsamtalet.

”I grunden handlar det om att berättarkonsten inte tas på allvar inom svensk film, utan att allt fokus hamnar på regissörens formambitioner. Något som märktes väl i Debatt i torsdags, där kritiker, producenter och flertalet regissör fick komma tills medan man inte såg skymten av en enda manusförfattare.” Tomas Amlöv, producent Timelock Film AB

http://svtdebatt.se/2010/12/svensk-film-misshandlas-av-inkompententa-kritiker/

Elwin och Filminstitutets framtid

Dagens diskussion i filmsverige är utan tvekan vem som skall efterträda Cissi Elwin som VD för Svenska Filminstitutet. En av de tunga namn som kommenterar med filmkulturella tankar kring detta är Nils-Petter Sundgren – filmkrönikans mästerlige krönikör (för er som minns hans svt-program).

Hans syn på filmpolitik idag är knappast optimistisk, snarare nattsvart. Han gör det med välkänd svung i pennan.

”Att få den Moderatledda svenska regeringen att ta utökat filmkulturellt ansvar blir sannolikt svårare än att förmå stenar att gråta. Såvitt jag kan förstå står vi inför en kulturpolitisk vargavinter.”

viaElwin och sortin – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen.

Elwin och Filminstitutets framtid

Dagens diskussion i filmsverige är utan tvekan vem som skall efterträda Cissi Elwin som VD för Svenska Filminstitutet. En av de tunga namn som kommenterar med filmkulturella tankar kring detta är Nils-Petter Sundgren – filmkrönikans mästerlige krönikör (för er som minns hans svt-program).

Hans syn på filmpolitik idag är knappast optimistisk, snarare nattsvart. Han gör det med välkänd svung i pennan.

”Att få den Moderatledda svenska regeringen att ta utökat filmkulturellt ansvar blir sannolikt svårare än att förmå stenar att gråta. Såvitt jag kan förstå står vi inför en kulturpolitisk vargavinter.”

viaElwin och sortin – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen.