Etikettarkiv: Schlager

John Lennon – en minnestext i Schlager nr 6/7 1980

#6/7, 1980
Tio minuters tystnad
John Lennon

”Om du hade varit i New York idag så hade du antagligen varit tillsammans med oss och 150 000 andra i en tyst hyllning till John Lennon. Redan på väg till Central Park är stämningen en blandning av begravning och förväntan. Den första strof vi hör är ”Nothing’s gonna change my world” från ”Across the Universe”. Nära parken är det fullt med folk som kommer promenerande eller upp ur tunnelbanan. Över radion har man sagt till folk att lämna bilarna hemma.

Fyra helikoptrar smattrar över Central Park. New York State arrangerar minnesstunden och står för en halvtimmes musik före och efter.

Det är kallt och alla är påpälsade och på Dakota house (Lennons och Onos bostad) vajar flaggan på halv stång. Nästa låt vi hör föras med vinden från högtalarna är ”All You Need Is Love”. Rotorbladens smatter blandar sig i ”Give Peace a Chance”.

Det är föräldragenerationen som dominerar med barnvagnar och minnen i blicken. Men det är många nyfikna också. Det är the (n)onsmoking generation.

”Please turn off all your radios” säger man i högtalarna. Det är 40 sekunder kvar. Alla skall stå stilla i en ”silent pray”. Tio minuter verkar länge i den har kyliga vinden, Allt vi hör när klockan slår två är några babiesar i barnvagnar runt omkring. En ambulans står med motorn på utifall någon…

Det är högtidlig stämning. Den är samtidigt begravningslik. Minnet framkallar kremeringen som ägde rum i onsdags. En tv- fotograf tar sig fram i mängden men inget händer värt att fånga upp för massmedia. Inget annat än tysta människor. Par om par mest och jämnåriga med John Lennon

När dom tio tysta minuterna passerat bryter en visselkonsert ut. Samtidigt hör vi ”Imagine”, folk står fortfarande stilla dom första takterna, sen börjar dom röra på sig. Mest dom nyfikna.

”Imagines” tungt sköna beat känns just då, mycket vackert och trösterikt. Inte många gråter. Vi ser bara ett par bakom oss som gråter hejdlöst. Sammanbitna och förundrade ögonkast överallt.

Det kom alltså 15 0000 istället för dom beräknade 50 0000. Många gör det gamla välkända peacetecknet. Andra dricker öl och skriker ”right on”. Det är en konfrontation mellan dåtid och nutid. Nu rör sig massan varken åt vänster eller höger utan åt alla håll. En symfonisk musik drunknar i rotorbladens smatter. Tio minuter var inte så långt.

Solen bryter igenom. Bredvid oss på ett staket sitter en medelålders exhippie i vargskinnspäls och sjunger ”Let the sunshine in” om och om igen, medan han blundar och vaggar av och an.

Vi går ner mot parken och möter en man med handgjord skylt där det står ”In our lives – we loved you more” en liten grupp sjunger allsång ”Let it all shine on”. En man med vitsminkat ansikte kom- mer bärande på en stor jordglob. Han bär den omväxlande över huvudet och ibland i famnen. En annan håller upp en New York Times där han tecknat med svart tusch ”guncontrol”.

Det blandas med alla blommor, rökelse och peacetecken. Återigen 60-talet i kontrast mot 80-talet. Han håller upp tidningen mot alla tv-kameror. Ett sötaktigt rökmoln blåser förbi.

Den tomma fasta scenen i Central Park är uppfylld av ett stort foto av John Lennon och några kransar. Borgmästare Koch som tagit initiativet till hyllningen har valt ett foto av Lennon där han bär en t-shirt med texten ”I Love New York”.

En yngre grupp människor står med en kassettbandspelare och lyssnar på ”Helter Skelter”. PIötsligt utbryter de i en våldsam debatt om Carter och Reagan. ”He had some good ideas you know – but he got fucked up”.

Dom sista låtarna ur högtalarna är ”In My Life” och ”You Gotta Hide Your Love Away”.

Kyligare vind sliter upp rockarna. Vi viftar ner en taxi. Det är stökigt i trafiken. Chauffören klagar ”They are crazy all these kids – crazy about this Lennon”. Han pekar ut på gatan och dom ”kids” han talar om är jämnåriga till honom själv och oss. Det har ju visat sig – speciellt tydligt under den senaste veckan att Lennon inte var någon ex-Beatle längre utan en person som påbörjat en ny period. Han levde mycket intensivt som kreativ person här och nu.

Det börjar plötsligt snöa. Det övergår i snöstorm. På mindre än tio sekunder är hela Manhattan en snöstormsorkan. I bilradion hör vi återigen ”Nothing’s Gonna Change My World”. ”

anastasia och robert zero / publicerad i antologin Best of Schlager 2011

Denna skildring av minnesstunden för John Lennon publicerades i decembernumret av Schlager 1980. Paret zero ( det efternamn som Robert Broberg vid den tiden använde) ringde in den per telefon från Manhattan en sen decemberkväll. Redaktionen på Schlager hade skjutit upp trycket av detta nummer för att få med texten som både var en ögonblicksbild och en sorgekrönika. Avrättningen av John Lennon hade en liknande dignitet som morden på John F Kennedy och Martin Luther King, lika omskakande och lika nedslående för en generation som i honom såg kärleks- och fredsbudskapet personifierat.

Idag vet vi att Yoko Ono fortsatt att bära deras budskap vidare på olika sätt, inte minst genom ljusinstallationen IMAGINE PEACE TOWER som lyser upp himlen över Reykjavik på Island varje natt alltsedan den 9 oktober 2007 då John Lennon skulle ha fyllt 67 år. Sången och texten till ”Imagine” lever vidare som en av de starkaste och innerligaste texter han skrev under sin alldeles för korta livstid. John Lennon blev 40 år.

Till minnesplatsen Strawberry Fields i Central Park vallfärdar fortfarande fans och sörjande varje år. Platsen ligger mittemot Dakota Building där John och Yoko bodde tillsammans. Läs gärna den utförliga minnestexten om mordet på John Lennon på wikipedia.

Artikeln ingår i antologin Best of Schlager 2011, sammanställd av mig Thore Soneson och Bengt Eriksson.

Minnestext om John Lennon / Schlager

Idag den 8 dec 1980 mördades John Lennon i NY. Så här rapporterade Anastasia och Robert Zero i tidningen Schlager…
”Om du hade varit i New York idag så hade du nog antagligen varit tillsammans med oss och 150 000 andra i en tyst hyllning till John Lennon. Redan på väg till Central Park är stämningen en blandning av begravning och förväntan. Den första strof vi hör är ”Nothing’s gonna change my world” från ”Across the Universe”…”

Hela texten finns i antologin ”Best of Schlager”. Tillsammans med ett antal andra intervjuer, reportage och recensioner. http://bit.ly/uExxZz

Godbitar ur antologin Best of Schlager

Citerat ur de första artikelraderna i ”Best of Schlager”… /

#bestofschlager ”Franz Josef Strauss flimrar förbi” #1, 1980 / Ebba Grön och Dag Vag av Håkan Lahger http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Drum-chicka-drum-chicka-drumdrum-drum-scchhh…” #1, 1980
Ian Dury & The Blockheads av Thore Soneson http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Vår musik är som att läsa Kalle Anka.” #5, 1980 Wilmer X av Anne Nummila Rosengren http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Det står knappast en bibel i varje svenskt hem men en Abbaskiva” #6/7 1980 FitzPatrick/Ekenstam/Benno http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Startar kassettspelaren och lyssnar: 45 minuter i ett sträck” #8, 1981
The Slits av Bengt Eriksson http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Smaka på namnet. Vilka associationer ger det?” #6/7, 1980 Siouxsie & The Banshees av Thore Soneson http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Tystnad…Tagning…Videon rullar…” #9, 1981 Boomtown Rats av Lars Nilsson http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager Tunga trummor tvingar tveklöst sin ökande fyrtakt…” #13, 1981 Elegi av Mimmi Palm/Karin Björkman http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Jag är inte rädd för sådant man inte kan se…” #17, 1981 Cortex av Lars Sundestrand http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Den sanna bilden av Nico!” #19/20, 1981 Nico av Kristina Adolfsson http://t.co/a0N3mSCC

#bestofschlager ”Varför skall man provocera när Magnus Uggla bara ler tillbaka?” #19/20 1981
Magnus Uggla / Håkan Lahger http://t.co/a0N3mSCC

/ …antologin innehåller en mängd fler artiklar och citat. Av Mats Lundgren, Per Wirtén, Susanne Ljung, Paul Kessel, Thomas Fahlander, Ola Magnell, Robert Broberg, Liza Berthelsen, Suzy Lindberg, Chris Salewicz, Marjorie Allesandrini mfl mfl.
Plus efterord av Gunnar Bolin och Per Bjurman. Läs mer om boken på förlaget Reverbs hemsida – http://bit.ly/rkr9S7!

Best of Schlager lanserades på Bokmässan

En antologi med texter ur rocktidningen Schlager har kommit ut, drygt trettio år efter tidningens födelse. Förlaget Reverb i Göteborg släppte den under årets Bokmässa och nu finns den ute i bokhandlarna. Jag är en av två redaktörer – tillsammans med Bengt Eriksson – som läst de första tre årens tidningar och valt artiklar. 

Vi har skrivit ett förord där vi ger en tidsbild, ett Sverige av år 1980 i punkens svallvågor. Långt före Palme-mordet, före Irak-krig och klimat- och globaliseringseffekter. Idylliskt, knappast, en vitalt och fyllt av energi. Här ett par citat ur min del av förordet.

”Så här i backspegeln kan man säga att timingen för en svensk rocktidning var perfekt. Punken hade vitaliserat rockmusiken, energin smittade av sig på alla delar av musik och hela kulturscenen. Det vibrerade av aktivitet i garagen och på musikfesterna, suget efter en svensk motsvarighet till engelska NME var stort. Bengt och jag hade rest tillsammans, gjort reportage om engelska Stiff on Tour och trampat runt i det nigerianska mörkret och väntat på en konsert med Fela Kuti. Konserten stoppades av polisen.

Som skribenter kändes vi oss hemma i det här nya suget. Vi ville göra en tidning som var så aktuell som möjligt, som var billig att trycka och passade in i tidningsställen och på löpsedlarna. Vi valde snart tabloidformatet – tryckpressarna var intrimmade på det formatet och tidningsdistributörerna likaså. Vi skulle finnas bland de andra kommersiella tidningarna. Fanzines och hemmatryck i all ära, de görs av fans för fans….

….Bredden i innehållet var absolut en del av styrkan, vi var inte navelskådande eller listrabblande. Vi hade medarbetare som – för att använda ett 2000-tals uttryck – filtrerade världen genom rockjournalistiska glasögon. Att revoltera mot fördomsfulla äldre generationer, att sprida engagemang för ideer man tror på och visa upp sitt såriga känsloliv – det är själen i denna attityd. Men det alternativa innehållet gav ”inte bröd på bordet”, varken då eller idag. Vi ville vara en rocktidning där kvalitet och nyfikenhet på alla musikaliska uttryck var ledord.”

”Best of Schlager – när den svenska rockjournalistiken föddes” ges ut av förlaget Reverb – går att beställa från hemsidan. REVERB.

Musikjournalistik i nya spår – Antony and the Johnsons takeover | Music | guardian.co.uk

Musikkritiken och tidningarnans roll förnyas och förändras. Det är crossover som gäller, en recension möter en webbintervju, lanseringar och omdömen går hand i hand.

Det är stimulerande och nyskapande, inte minst när man som jag sitter och läser igenom trettio år gamla tidningar från rocktidningen Schlagers arkiv. Då skulle det vara tydligt vem som var vem – kritiker och reportrar på ena sidan, artister och producenter på andra.

Men Schlagers redaktion gjorde en del medvetna brott mot denna indelning, vi gav bland annat ut julskivor med specialinspelade låtar – ”Nu släckas tusen mänskoliv” av/med Ebba Grön var en av dem. Och hade vi funnits idag och haft en webb och direkta interaktiva medier att arbeta med hade vi kanske utvecklat fler ideer som brutit upp gränserna.

Som engelska dagstidningen Guardian gör idag, de provar hela tiden nya former av webbpublikation. Nu lanserar man en vecka där en kreativ gästredaktör kommer med bidrag, gör specialframträdanden och intervjuer. Först ut är sångaren Antony Hegarty –  Antony and the Johnsons takeover | Music | guardian.co.uk.

Den karismatiske kastratsångaren Antony skall bli intressant att följa, han rör sig i en kulturell zon där uttrycken skiftar radikalt, från avantgarderock till opera, från Björk till native indian culture. Men på SvTs Kulturnyheter föredrar man att kalla Antony Hegarthys inhopp för marknadsföring, det är självklart en del av det. Men samtidigt så mycket mer! http://bit.ly/a1vYvb

ps. Rocktidningen Schlager fyllde trettio år 2010-10-1o, under vintern/våren kommer en antologi med ett urval texter från de första tre årens upplagor. ds