Etikettarkiv: dansk film

Danska politiska såpan Borgen lever vidare

Sidse Babett Knudsen spelar Birgitte Nyborg (Foto: DR)

Har nu sett tre säsonger av danska ”Borgen”, en serie som på ett effektivt sätt blandar dagspolitiska och nutida ämnen med klassiska såpaintriger; maktspel, relationskriser, mediafixering och lobbyister. Den sändes på SvT för snart tio år sedan, finns nu som serie på streamingjätten Netflix. Förbluffande samtida både som dramatik och politiskt innehåll.

Seriens givna centrum är politikern Birgitte Nyborg som går från statsminister, via företagsledare tillbaka till politiken och i den tredje säsongen manipulerar sig till en position som utrikesminister via ett eget nystartat parti. Jag skriver manipulerar, i betydelsen använder sin politiska skicklighet och sitt engagemang för att trots minoritetsmandat få avgörande inflytande.

Serien vilar på ett manus där samtida ämnen som vapenexport, grön energi, skolpolitik och public service media vävs in i intrigerna på ett både tydligt och intresseskapande sätt. Förbluffande mycket av intrigspelet och stridigheter påminner om den svenska politiska scenen, turerna bakom december uppgörelsen och mittenfåran i svensk politik får sin pandang i spelet kring statsministerposten i det avslutande avsnittet. Detta skrivet utan sk spolier detaljer.

Med en del erfarenhet som manusförfattare är jag både imponerad och medveten om vilket arbete som ligger i att skapa denna slags väv av intriger och personporträtt. Här saknas inget, rapp dialog och stilsäkert fångade karaktärer, från den främlingsfientlige fd grisbonden till den skamlöse chefredaktören för kvällstidningen till de vassa och frispråkiga journalisterna. Det ligger en hel del research och kunnande bakom, jag vill bara lyfta en detalj som ger relief till den dramaturgi Borgen använder; hemma hos journalisten Katrine Fønsmark är väggen och skrivbordet preparerat med tidningsklipp och tydliga trådar, visar på ett metodiskt arbete som ger associationer till de arbetsrum som vi förknippar med kriminalserier.

För alla oss som sett drama i politiska miljöer som ”House of Cards” är intrigspelet i ”Borgen” välbekant, men det skall ses som en positiv liknelse. Jag vill påstå att ”Borgen” i sitt mer anspråkslösa format är mer engagerande än den bitvis bombastiska amerikanska serien.

Samtidigt som man kan lyfta de starka elementen behöver man påminna om att detta är en såpopera, alltså en melodramatisk dramaserie där det vävs in väl många plötsliga relationskriser och passionerade famntag i både kontrollrum och maktkorridorer. Det blir ibland programmatiskt och förutsägbart. Även om det lyfts av trovärdigt skådespeleri som bygger på säkert fångade och gestaltade karaktärer.

Just spelas det nu in en fjärde säsong av ”Borgen” som kommer att ha premiär 2022 på Netflix.

Danskt drama engagerar mer än svenskproducerat

Serien ”Vargen kommer” finns på SvT play.

Det måste sägas – danska tv-serier och dramer är ofta mer drabbande än de svenska. Punkt. Jag skriver detta efter att sett klart på ”Vargen kommer”, ett starkt drama om en på ytan lycklig, men i realiteten dysfunktionell familj där en socialarbetare anmäler och utreder en anklagelse om våld efter att den fjortonåriga dottern i en uppsats skrivit om sina upplevelser.

Serien är resultatet av en ett år lång research där författaren och regissören Maja Jul Larsen djupdykt i den tyvärr alltför vanliga dolda verkligheten med misshandel, våld och förnekanden inom hemmets slutna dörrar. Det finns en stark realism i serien, både manus, skådespel och det visuella är nära det dokumentära, grått, instängt och brutalt. Titeln på serien berättar också om det dilemma och den konflikt som driver berättelsen, Vargen kommer refererar till hur varningar om problem som visar sig vara falska till slut tappar all trovärdighet. När det verkligen händer något allvarligt, lyssnar ingen. Då kommer vargen.

De sex avsnitten leder hela tiden familjens dilemma djupare, faderns tidigare misshandelsdomar, familjen som flyttar från olika kommuner under åtta års tid, barnen som med mörka och avstängda blickar skyddar sig. Lägg till det en socialarbetare som envist följer sociallagens möjligheter, omhändertagande av barnen, utredning och misstro från socialnämnden.
Det är starkt berättat, förankrat i en nutida verklighet. Detta med dramaturgiskt välskrivna berättelser är gemensamt för många danska dramer de senaste åren – ”Utredningen” om mordet på Kim Wall, ”Borgen” om det politiska spelet kring en kvinnlig statsminister, ”When the dust settles” om en terrorcell i Köpenhamn – är bara några exempel på serier som skapar dramer av nutida politiska och kriminella verkligheter utan att vara strikt dokumentära.

Varför upplever jag dessa dramer som mer drabbande, varför är de mer engagerande? Frågor som inte har enkelt svar. Men några tydliga problem finns. Svenska serier som den aktuella ”Jakten på en mördare” eller ”Blå ögon” har goda ansatser, de drivs av kompetent men ofta förutsägbara scener och berättande. Dialogerna och manus är laddade med känslor istället för att vara handlingsdrivna, skådespelare gestaltar åt oss istället för att låta intrigen engagera och driva berättelserna framåt.

I den danska filmbranschen verkar manusutveckling och dramaturgi vara starka grundpelare, initierade i filmproduktion pekar på en tradition med manuskonsulenter som Kirsten Bonnén Rask och kvaliteten på den danska filmskolan där manusutveckling är central.

Detta inlägg är kort, och såklart bara en skrapning på ytan. Filmbranschen och manusarbete är en komplex konstnärlig värld där produktionsvillkor, politiska trender, jämlikhetsfrågor och trendkänsliga redaktörer alla är medspelare. Det skrivs många initierade inlägg om problem med film och serier i tidskrifter som POV-film, men ofta handlar kritik och diskussion mera om representation i termer av mångfald än om dramaturgiska perspektiv.
Läser boken Om kreativa processer producerad av Alma manusutbildning. Tipsa mig gärna om fler välskrivna och vältänkta skriverier om manus och dramaturgi !