I dessa pandemi tider har serietittandet på de streamade sajterna ökat extremt. Vi sitter hemma och konsumerar timme efter timme, följer bloddrypande italienska mysterier och polisserier av klassiskt engelskt snitt. Många har reagerat på schabloner och frosserier i morbida detaljer, andelen våldtagna kvinnolik och makabra seriemord iscensätts i en ofta oreflekterad intrig där gärningsmän sällan eller aldrig skildras med något psykologiskt eller förklarande djup.
Man kan tänka att serier i den parallella True crime genren borde kunna leva upp till en mer realistisk skildring av verkligheten, men oftast återskapar de händelser efter ett mönster. En dramaturgi där kriminaljournalistiken och mediala formler sätter agendan. Bilden på Lee Harvey Oswald (den trolige John Kennedy mördaren) i handbojor ledd av en stabil kriminalpolis som själv blir skjuten är ikonisk; så här vill vi se förövarna, infångade och på väg att dömas. Av rättssystemet eller av en rättrådig medborgare, för även om vi reagerar emot våldet och dådet bygger dramaturgin på denna treenighet – en förövare, ett offer och en ”hjälte”, en detektiv, en utredare, en problemlösare som skapar ordning. Både i den fiktiva genren och True crime genren.

Serier som utmanar denna dramaturgi är sällsynta, men den danska serien Utredningen bryter en del av mönstret och skildrar hur mordet på journalisten Kim Wall klaras upp genom ett gediget polisiärt arbete. Och detta utan att varken visa eller namnge den danske ubåtsbyggaren och trots att vi alla känner till dådet och domen så skapar Utredningen spänning och ett uppslukande intresse. En anledning är ett manus som låter oss följa både vad som händer och hur processen påverkar poliser och utredare. I realtid och inifrån. Inga gryniga detaljer från ubåten, inga porträtt av förövaren i handbojor. När jag skriver detta har jag sett två av sex avsnitt, det kan förändras men kommer knappast att förändra det centrala valet av perspektiv för iscensättningen av händelserna som skildras.
Det är ett gediget research och regiarbete, och inte minst en väl genomförd rollsättning. Utredningen leds av Jens Møller som spelas av Søren Malling som med ett sammanbitet ansikte och entonig stämma är befriande formell i sin roll som chef för utredningen. Pernilla August och Rolf Lassgård spelar Kim Walls föräldrar och först efter ha mött dem, accepterade de rollerna.

När jag kommit så här långt googlar jag danska medier, nyfiken på reaktioner och kommentarer där om Efterforskningen som serien heter i grannlandet. Sökningen toppas av rubriker om att Jens Møller har fått sluta som mordutredare, att han skrivit boken »Opklaret« där han lär lämna ut detaljer kring undersökningen av mordet i strid mot tystnadsplikten. Publiceringen leder till skarp kritik bla från Kim Walls närstående. Møller föreläser idag flitigt och bokas genom truecrime.dk.

Efter detta danska sidospår hittar jag en intervju med regissören och manusförfattaren Tobias Lindholm i Dagens Nyheter där han tydligt beskriver varför han valt det odramatiska och nedtonade berättarperspektivet i serien : ”– Som för så många andra har min kunskap om polisutredningar förorenats av filmer och tv-serier med flashiga kontor med plasmaskärmar eller anslagstavlor med foton och röda trådar i garn. I verkligheten finns inget av det där. Allt spännande händer i polisernas hjärnor och de är heller inte besatta av psykologi utan försöker bara samla fakta metodiskt: ”vad vet vi och vad vet vi inte?”.” https://www.dn.se/kultur/tobias-lindholm-utredningen-handlar-om-att-hitta-ljuset-i-ett-svart-hal/

Tobias Lindholm kommenterar hur floden av polisserier och true crime ”förorenat” vår kunskap om polisutredningar och betonar att drivkraften för utredarna är att hitta fakta, inte psykologisera om förövaren. De första två avsnitten av Utredningen lever upp till hans ambition, vi tas med i korridorer och på möten, till detaljer från övervakningskameror och förhör med medarbetare. Men ubåtsbyggaren själv finns varken med i bild eller som namn. Änslänge iallafall…

Fortsättning följer…

Tänker på resor, möjliga och inställda, när ska pandemin släppa sitt grepp över vår tillvaro? Är tiden för upplevelse och nöjesresor över? Kommer vi i framtiden enbart kunna resa i kulturens skapelser, i filmens, litteraturens eller fotografins landskap? Många frågor som formar vår tillvaro dessa dagar.

Själv har jag en innestående resa till Rom som väntar på att förverkligas. Jag fick bidrag till den i present när jag fyllde pensionär (tack alla ni vet vilka ni är !) men arbete och nu pandemin har skjutit upp resan. För tio år sedan sammanställde jag en utställning med foton från resor in Italien på 70-talet. Jag ställde ut dessa tillsammans med resebilder av vännen Lajos Varhegyi. I detta album finns en del av bilderna samlade.
https://medieman.wordpress.com/2010/08/04/206/

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.418460238506

Återvänder till Rebecca Solnits reflektion kring livet i sin fantastiska essäbok A field guide to getting lost. (Gå vilse. En fälthandbok. Så heter den svenska översättningen )

”Frågan är alltså hur man går vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker.
Som komplement till sitt eget svar bifogade Sachs ett citat av Thoreau, som ansåg att det var en och samma konstform att orientera sig i tillvaron och i vildmarken och i tänkandet och som subtilt glider över från det ena till det and inom en och samma mening.
Det är en överraskande och minnesvärd, men också värdefull erfarenhet att någon gång gå vilse i skogen”, skriver han i Walden. ”Inte förrän vi är fullständigt vilse, eller blir snurrade runt – för i vår värld behöver en människa bara bli snurrad ett enda varv med slutna ögon för att vara vilse – uppskattar vi naturens rymd och sällsamhet. Inte förrän vi är vilse, med andra ord inte förrän vi har förlorat världen, kan vi börja finna oss själva, och bli medvetna om var vi befinner oss och om den oändliga vidden av våra relationer.”
Thoreau leker med den bibliska frågan om vad det hjälper en människa att vinna hela världen om hon samtidigt förlorar sin själ. Förlora hela världen, deklarerar han, förlora dig i den, och hitta din själ.”