Månadsarkiv: augusti 2010

Uppfriskande retorik om Alliansen och arbetslinjen

Det är alltid uppfriskande att läsa Maria-Pia Boethius krönikor i ETC. Hennes retorik är klar och rak – hennes referenser och exempel är ofta väl underbyggda och elakt konstruerade. Men aldrig elakt för sakens skull – ingen ståupp komik som viftar åt alla håll.

Läs hennes kommentarer om Sven-Otto Littorins 112.000 kr i månatlig pension – betald för med offentliga medel såklart.

Kungen av Arbetslinjen behöver varken flytta eller omskola sig utan kan leva behagligt på offentliga sektorn och låta bli att jobba under ett generöst ”tills vidare”.

Varför arbetslinjens främsta vapendragare inte omfattas av den går helt enkelt inte att förklara. Det bara är så, i Alliansens Sverige. Alliansarna känner empati med sig själva. De hårda nyporna och obarmhärtigheten gäller inte dem, bara folket.”

ETC.se: Camus, Orwell och Alliansen.

Stockholms kulturbonus utdelad – till ”godkända” kulturverksamheter

I Stockholm agerar liberala kulturrådet Madeleine Sjöstedt efter en strikt nyliberal agenda och delar ut en kulturbonus till de kulturella verksamheter man anser vara bäst på att dra in biljettintäkter och egen finansiering för sina projekt och föreställningar.

Jag tittade på listan över de nära 6 miljoner kronor man delar ut i år och bland dem som inte fått någon bonus finns – Teater Tribunalen, Fylkingen – några av de mer innovativa och för en del kulturkonservativa, provokativa scenerna i Stockholm.

Slutsatser? Fritt fram !

Årets kulturbonus utdelad « Från huvudstad till världsstad.

Konsten att ”trigga” sökträffar på Google

Svenska partier använder såklart Googles sökords tjänster för att leda nätsurfarna till deras sidor. Socialdemokraterna är ”ärliga” och har enbart köpt sitt eget namn medan Moderaterna hittat ett sätt att ”trigga” motståndarnas sökord.

”Stavar man till exempel fel till Socialdemokraterna så syns en länk till Moderaterna.” meddelar P1s nyhetssajt. I den fria konkurrensens val2010 är detta en relativ oskyldig form av politiskt elakt spel, men i sammanhanget är det ytterligare en linje i Moderaternas medvetna strategi att ”hijacka” värdeladdade ord som Arbetarparti.

viaPartierna köper sökträffar på Google – Ekot | Sveriges Radio.

Träffsäker LO kampanj

Utan att tveka skulle jag utnämna denna kampanj till det mest lyckade politiska inslaget i valrörelsen 2010. Varför – den är visuellt direkt och enkel. Den leker med ord och påståenden på ett medvetet sätt. Den använder reklamens språk på ett eget väl genomtänkt och retoriskt sätt.

Att Reinfeldt avbildas upponedvänd med texten MEGAFEL är en symbolik ingen kan ta miste på. De positiva utropen som SUPERSMART uppmanar alla till att rösta på socialdemokraterna. Och detta stöd för ett politiskt parti har naturligtvis en intresseorganisation som LO all rätt att arbeta för. Arbetarrörelsen har aldrig varit opolitisk, förhoppningsvis blir den inte det för att moderaternas kampanjmakare försöker ”kidnappa” ordet Arbetarparti.

LO – Landsorganisationen i Sverige – LOs kampanj väcker uppmärksamhet.

Raka rör – lika linor – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt

Det ÄR viktigt att bevara nätneutralitet, Andreas Ekström skriver på Sydsvenskans kultursida att – ” ett mardrömsscenario blir internet som kabel-tv. Det vill säga: betala mycket, få tillgång till allt, snabbt. Betala lite, och linka dig fram bäst du kan med ett begränsat utbud.”

Raka rör – lika linor – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

Fritt nät i framtiden eller …

Ett fritt och öppet Internet eller ett marknadsanpassat nät där man köper delar av utbudet som kabel-TV ? Framtiden för Internet står på spel enligt många nätaktivister och skribenter sedan Google skrivit ett avtal med ett stort företag om rättigheter för mobilt nät.

I den länkade DNartikeln skriver Sverker Lenas – ”Glöm Wikileaks. Glöm maktkritik. Glöm nästa Youtube. Tänk i stället kinesiskt internet, med skillnaden att det blir auktoritära medieoligarker som kontrollerar vilken information som ska vara sökbar.”

Moveon redan fått 300 000 amerikaner att skriva under uppropet ”Google don’t be evil”. Dags att starta ett svenskt upprop eller…

viaSverker Lenas: Ajöss till nätet som vi känner det – DN.se.

TIDSBILDER / FRAMING TIME

TIDSBILDER / FRAMING TIME

Denna vecka ställer jag ut en serie svartvita foto tillsammans med kollegan Lajos Varhegyi i Hagestad mellersta skola. Mina bilder är tagna under reportageresor i Italien i mitten av sjuttiotalet och i Kina under 2008. Lajos Varhegyi ställer ut ögonblicksbilder från resor och platser han besökt de senaste tjugo åren.

För alla Facebook användare finns ett album att ta del av på – http://bit.ly/aVBEpp. Här mina tankar kring bilderna och tiden.

ITALIEN / 1974-75

Mina kameror och jag åkte på flera resor till Rom, Milano och Bologna under mitten av sjuttiotalet. Jag reste tillsammans med kollegor, frilansande fotografer och journalister från reportagegruppen Grupp Fem i Lund, dokumenterade slitna förorterna, tog mig till den monumentala Mussolinistadsdelen EUR, till Bolognas universitetscampus och till Milanos ockuperade bostadsområden.
Överallt mötte vi stridbara och engagerade människor som ville bryta mot det etablerade systemet, den katolska moralen, de gamla traditionerna. Italiens storstäder vibrerade. Sydeuropa var i politiskt fokus, den utomparlamentariska vänstern demonstrerade mot nyfascisterna i Italien. De gamla kommunistiska partierna reformerade sig och anpassade sig till västerländska demokratier och döptes om till eurokommunism. Kulturen politiserades och blev ett dynamiskt inslag i valrörelser, på gatorna och i medierna.

Filmregissören Pier Paolo Pasolini utmanade alla konventioner och den fascistiska moralen med Salo, eller Sodoms 120 dagar som utspelar sig under andra världskriget. Sommaren -75 hittades han mördad på Ostias strand. I Milano och Rom framförde Franca Rame sin monolog ”Tutta casa, letto e chiesa” ( ung. ”Alla hem, sängar och kyrkor”) ett feministiskt upprop mot den italienska kyrkans patrikaliska struktur och moral.
Mitt inne i Rom, på Campo dei Fiori, det gamla marknadstorget samsades slaktaren med parlamentsledamöterna och de bankanställda kassörskorna vid bardisken med sina espressos. Turisterna i amerikanska grupper blixtrade längs Piazza Navona och tågluffare sov i parkerna vid stationerna. Blomstertorget var vårt torg, det låg billiga hotell på smågatorna i närheten, konstnärer satt vid sina fönster och målade, gatusångare och gycklare uppträdde på kvällarna.

Vi ville fånga denna tidsanda på gatorna, skildra kontrasten mellan det gamla trånga, varma och de nya marmorklädda bankpalatsen. Visa gatubarnen och polismakten. Skildra energin och traditionen. Vi blev attackerade av nyfascistiska tonårsgäng och fick fly från platsen i vår bil.
Vi blev bjudna på lyxmiddag av kommunisterna i Bologna och till stor lantbuffe på ett gods utanför Milano. Vi skålade och drack Cynar, likör på kronärtskockor, med en arbetarfamilj i en ockuperad bostad i Roms slumkvarter. Vi sparkade boll med barn i en övergiven fabrik i Milano. Vi besökte kooperativt drivna mejerier i röda Bologna.

En del av bilderna skulle publiceras i en annorlunda politisk guidebok av författarparet Torsten och Birgitta Bergmark, vi reste efter deras manus och hittade miljöer vi aldrig sett utan deras guidning. Boken blev aldrig publicerad. Men intrycken och bilderna finns kvar.

Thore Soneson 2010 /

Medresenär på flertalet av dessa resor var min fotografiske vän och kollega Micke Berg. Han är fortfarande fotograf. Jag är kulturell diversearbetare.