Etikettarkiv: Kulturpolitik

Kulturelit och Jarl-effekten

Lämna ett svar

Min blogg medieman har genom åren levt ett liv som liknar en bergodalbana, aktiviteten har varit ömsom upphetsad, ömsom vilande. Men kulturlivet i stort och mitt eget skrivande och läsning av medierna har varit uppslukande, svårt att hinna sammanfatta och bearbeta alla intryck.

Tänker såklart på den senaste debatten på kultursidorna om Jarl-effekten, alltså den extremt nyliberala kultursyn som en M-ordförande i Norrköping gått ut med. Där hon jämför pengar till kultur med pengar till välfärd och insinuerar att kulturlivet är en elit som lever på offentliga medel och måste betala mera för sig själv. Alltså ordna finansiering på samma villkor som en bilförsäljare.
Behövs kommentarer ? Absolut och en av de mest läsvärda är författaren Niklas Rådströms kommentar i DN där redogör för sin egen femtioåriga verksamhet som kulturarbetare. Han skriver bla –

”Efter ett nu snart halvsekellångt yrkesliv inom kulturområdet går det inte att undgå att grubbla över vad som egentligen menas när det i offentligheten påstås att jag tillhör en elit som är ”en del av det bortskämda Sverige”. Tydligen har jag livslångt haft ”privilegier som i mångt och mycket bekostas nästan fullt ut av skattekollektivet”. (Länken leder till debattartikel Jarl skrev i Expressen den 23 aug som startade debatten.

För er som inte prenumererar på Dagens Nyheter kan jag inte undanhålla denna liknelse som Niklas Rådström levererar med klar penna och tanke –

”Kommunalrådet har varit på konsert där orkestern spelat musik av Abba och konstaterat att det då var utsålt och sett att andra konsertprogram inte haft samma publika tillströmning. Ett av orkesterns problem måste således vara dess repertoarläggning. Resonemanget påminner om en anekdot om Josef Stalin. Den filmintresserade diktatorn hade uppmärksammat att ur en ganska stor sovjetisk filmproduktion så var det bara tre-fyra filmer under ett år som blev verkligt publikt framgångsrika. Stalin kallade då till sig företrädarna för landets filmindustri och uppmanade dem att bara göra just de tre-fyra filmerna och låta bli de övriga. Det är en rolig och absurd anekdot, men att höra dess förvridna logik ge eko i samtida svensk kommunalpolitik är bara tragiskt.”

https://www.dn.se/kultur/niklas-radstrom-sophia-jarl-talar-ur-en-djup-okunskap-om-kulturlivets-villkor/

Man kan se det positiva i debatten, att kulturarbetarnas villkor nu faktiskt lyfts upp och görs tydlig, tex att den kommunala musikskolan varit och är en mylla där många numera etablerade musiker fått sin kickstart som satt igång lusten och karriären.
Jarl-effekten kan förhoppningsvis leda till att många lyfter kulturens roll för vår gemensamma livskvalitet, att kultur inte kan vara en ”tillväxt-faktor” som skall ställas under strikta kommersiella villkor utan ha ett värde i sig själv. För utövare, för läsare/lyssnare, för oss alla som en del av det goda livet.

Kommunalrådet fick också ett tydligt svar, genomtänkt och kulturpolitiskt sansat i en debattartikel där fd kulturminister Amanda Lind och lokala MP-politiker i Norrköping tillsammans argumenterade emot den extrema marknadsliberalism som Jarl gav uttryck för. De skriver –
”Konsten och kulturen måste kunna överraska, provocera, reta vår fantasi och våra sinnen. Det som idag är provocerande samtidskonst kan vara morgondagens kulturarv och nationalskatter. Därför är det viktigt att kulturskapandet får vara fritt och ges möjligheter att verka långsiktigt.
Hela spektrumet, från ideella föreningar och enskilda konstnärer till kommunala kulturinstitutioner, privatteatrar och stadsfestivaler, behövs för ett dynamiskt kulturliv. Här är den offentliga finansieringen en grund som möjliggör en mångfald av uttryck som når ut till en bredd av befolkningen. 
https://nt.se/debatt/artikel/norrkoping-fortjanar-battre-an-moderat-kulturpolitik/r4075o9j

Apropå Lars Vilks konstverk

Det har skrivits och diskuterats mångordigt om Lars Vilks och hans Muhammed teckning sedan dödsolyckan. Har den verkshöjd eller är det en politisk provokation? Är det konceptkonst eller islamofobi? Ska den införlivas i samlingen på Moderna Museet eller inte ?
Den diskussionen verkar fortsätta, däremot är alltfler eniga om att skulpturerna Nimis och Arx på Kullaberg fyller kriterierna för att betraktas som konst, liksom den micronation Ladonien som Vilks bildade 1996. Denna nation lever vidare och arbetar nu för att bevara Nimis för framtiden.


Foto av Nimis 2009 / Thore Soneson

Jag har inte räknat de gånger jag besökt Nimis och Kullaberg, men vid det tidigaste tillfället fick man mer eller mindre glida nedför sluttningen längs ett rep och klättra uppför detta igen, det måste ha varit på 80-talet. Säkerheten i drivveds skulpturerna har testats av otaliga besökare. En del olyckor har skett där oaktsamma eller övermodiga besökare har utmanat drivveden. Numera ett turistmål som Höganäs kommun vill bevara för framtiden och har sökt medel från kulturdepartementet.

Fotonot. Namnet Nimis är enligt Ladoniens wikipedia sida latin för ”too much”, medan Arx är latin för ”fortress”. https://en.wikipedia.org/wiki/Ladonia_(micronation)

Om kritiken mot Fotografiska och Moderna Museet

1 svar

Avtalsbrotten blir allt fler och Fotografiska i Stockholm framstår som allt mer amatörmässiga i sitt sätt att skapa avtal, nu går världskända Mary Ellen Mark ut med sin kritik – Ny kritik mot Fotografiska: ”Jag blev helt förkrossad” – Kultur | SVT.se.

De två fotografer som satte en dynamitgubbe mitt i den explosiv grytan,  Micke Berg och Ewa Stackelberg har startat ett mindre uppror! Bra! Alla dessa hierarkier inom konst- och museivärlden gynnar oftast bara den lilla klick etablerade som institutionerna slåss om att ställa ut, alla andra skall buga i dörren och be om audiens. Pyramiden i den här världen är väldigt brant och det behövs diskussioner.
Nu har Fotografiska gjort ett självmål som dragit igång en debatt om muntliga avtal gäller eller inte, en debatt som i förlängningen handlar om vem om skall få visa upp sig på parnassen. Det är en alldeles nödvändig diskussion.

Men jag tycker man skall skilja på två saker – de offentligt finansierade institutionerna som Moderna Museet och de privata som Fotografiska.
Privata konsthallar och museer är ofta startade av mecenater eller samlare som vill sprida glans över sina samlingar och starta konsthallar – läs Sven Harrys. Deras agenda är inte att ha en agenda som grundar sig i ett intresse för konsten som en del i vår kulturella samtal och liv, deras agenda är att profilera sin linje, sitt marknadsvärde.
Moderna Museet och andra institutioner bör kunna ha en vidare blick, inte fokusera på säljande namn utan spegla och lyfta fram vad som är intressant och värdefullt i konstens/fotografins landskap. Där finns mycket att önska…

Därför är det i mina ögon inte märkligt att Fotografiska drivs av kommersiella skäl. Att man bjuder in med den sortens förbehåll att en fotograf inte skall ställa ut någon annanstans under en period. Det märkliga är att man tror sig kunna komma undan med avtalsbrott utan att det skapar svallvågor som den nuvarande.

Istället borde man rent taktiskt vara supertydliga som i affärsvärlden och binda upp de fotografer man vill ställa ut med tydliga avtal. Och följa dom. Inte agera amatörmässig som nu.

Thore Soneson @thoson

media tankar | ett urval länkar under mars

Lämna ett svar

Här några av de artiklar och tankar jag publicerat i mitt twitterflöde under mars 2012 – en del länkar kan bli inaktuella. Men då är det publicisterna som lagt om eller tagit bort. Inte jag som länkat fel.

En av månadens understreckare:
Rekommenderad lördagsläsning: ”Kärlekens och dödens invecklade kemi” | Under strecket | SvD

Bra sammanfattn av Helle Klein om bakåtsträvande c-politik. ”Det behövs ny energi i ekonomin” Dagens Arena

Aftonbladets flitigaste och vassaste twittrare:
@danielswedin Fler huvuden borde rulla i Saudiaaffären –

Malmörepen gav inga nya fakta – granska ist alla konkreta projekt som staden satsat på o resultaten? UG | SVT.se

bloggaren som alltid är lika läsvärd ! Idag om sensualism och vissa fotografers beröringsskräck. MickeBergPhoto

Om kulturens roll : Kulturministern undviker debatt om entreprenörsideologi o amatörism. ”Tystnadens strategi råder” | SvD

Skarpt av Rakel Chukri om kulturens roll – ”Konstnärer är inte politiker som ska erbjuda en quick fix”

Samlarobjekt ?! ”Ernst Billgren slickar kuvert åt Café Operas stamgäster” – Mynewsdesk

Engelska språkvitsigheter kan verkligen fånga intresset: A headline that sums up the state of things – ”Need Speed And Greed: We Are All Innovators Now”

Essential reading about life in the glamorous art lane! ”Damien Hirst and the great art market heist.”

A great discovery and mystery ! ”Did Vasari save a Da Vinci for us?”

På ”hemmarenan” Skånes konstförening (där jag är styrelsemedlem) händer det ofta att konsten tar nya former och vägar: presenterar ”Chronophone” – ”Ring dig själv i framtiden” av Unsworn Industries. :

Konstnärer ställer frågan – ”Är vår välfärd en Saab från 1982?” OSA till MEDEA/Dagens Välfärd

Thore Soneson /@thoson / https://www.facebook.com/thore.soneson / www.soneson.se

Om kulturens kluvna roller

Lämna ett svar

Om kulturens kluvna roller – vara fri och obunden men offentligt finansierad /

Efter en dag på konferensen ”Villkor för konstnärligt skapande – vad gör vi och varför?”– på Moriskan i Malmö den 30 nov – med kulturpolitiker, forskare och kulturskapare i panelerna förstår jag att det just nu pågår en kulturrevolution; men det är inte en slagords- och pamflettrörelse, det är en ekonomisk och administrativ revolution i det tysta. Den har ett namn – samverkansmodellen. Den har all potential att bli en ny maktfaktor för det är i denna form som regionala resurser och pengar till kulturen skall fördelas och prioriteras.

Italiensk kulturprotest på sjuttiotalet. Foto / Thore Soneson

Vad detta betyder för kulturskapare och kulturlivet och vem som har makten över pengarna till kulturen ville konferensen belysa. Men det är för tidigt att svara på detta, för i takt med att kulturekonomi och och kulturella näringar lyfts fram som ledstjärnor för den här revolutionen av myndigheter och den nuvarande regeringen, kommer granskningen av resultaten att bli extra viktigt.

På konferensen höjde ett antal oberoende forskare varningslampor och pekade på riskerna med utbyggda administrativa modeller – ”Kulturpengarna verkar alstra mindre och mindre verksamhet, samtidigt lever fler och fler på kulturutövarna” – som doktorn i företagsekonomi Katja Lindqvist från Lunds universitet spetsigt sammanfattade tillståndet.

Samverkansmodellen handlar inte enbart om pengar, den tysta revolutionen handlar också om kulturens roll, om kulturen egenvärde kontra kulturens nytta. Om alla konstutövare skall ses som entreprenörer och generera fler besökare och näringar i regionen eller om kulturen skall ha kvar en status som fri-ande och ge intellektuell näring i vårt sociala samspel.

För som Jenny Johannisson, doktor i informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, uttrycker det i en av tre förhandsintervjuer som finns på Region Skånes hemsida om konferensen – ”En viktig sak i den kulturpolitiska debatten, på ett annat sätt än tidigare, är att problematisera relationen mellan konstnärligt skapande och det omgivande samhället.” På icke-akademiska måste det betyda att kulturskapare i den nya kulturpolitikens tidevarv kommer att behöva motivera sig och sin verksamhet på ett mycket tydligare sätt än tidigare. Helt enkelt kunna argumentera för och bättre kunna uttrycka sin roll i vårt gemensamma kultursamtal, annars finns stor risk att finansieringen försvinner.

De här frågeställningarna avverkar man inte på en heldag, inte heller i en kort kommentar som denna. Konferensen ”Villkor för konstnärligt skapande – vad gör vi och varför?” fungerade mera som en värdemätare eller termometer på hur synen på kultursektorn förändrats. Att ha gott sittfläsk och god tid att rensa i alla mer eller mindre vältaliga inlägg – ofta i egen sak – från teaterchefer, konstnärer, kulturtjänstemän i Konstnärsnämnden och Kulturrådet tar både tid och energi.

Och för redan pressade institutioner och fria kulturskapare betyder de nya modellerna ofta detta – att allt mer tid läggs på positionering, nätverkande och administration. Allt mindre tid och resurser blir över till skapande och innehåll.

Den tendensen var tydlig – många av kulturskaparna uttryckte oro för vem som skall besluta om de ”fria” pengar som går till obundna grupper och utövare för nya ”cutting edge” ideer och projekt, hur man som institution skall hinna nätverka, rapportera och administrera all denna kultur utan att allt mer medel går till pappersarbete. Att slåss för det nya och innovativa var en stark och klar linje hos flera av de konstnärliga förbunden och organisationerna som höjde rösten på konferensen.

– Vi får se upp så att inte kulturplaner och samverkan leder till likställdhet mellan Lyhördhet och Lydighet, som Anna Söderberg från KLYS sammanfattade det. Att de regionala medlen verkligen stärker villkoren för de konstnärliga utövarna.

I den panel Anna Söderberg styrde fanns de mest kritiska rösterna mot regionaliseringen, Camilla Backman från det fria konstnärsorganisation IKK berättade om hur politiker i Simrishamn lägger ned sin konsthall för att spara 100.000 kronor och Ann Larsson, kanslichef på Konstnärsnämnden gav en bister kommentar till Stockholms kulturnämnds bonussystem genom att göra en parafras på ett välkänt ordspråk – ”Det ännu inte tänkta får inte stöd om man bara stödjer det efterfrågade.”

I samma panel berättade Anders Carlsson från teatergruppen Institutet hur deras kommunala anslag kolliderade med viljan att skapa europeiskt samarbete med nya gränsöverskridande teateruttryck. ”Sverige är bara en provins i Europa” konstaterade han och om kulturpolitiken inte skall leda till enbart lokal nytta i regionerna måste man våga stärka den nationella och internationella profilen. Inte ”låsa in” medlen i regionala koffertar.

De kritiska rösterna mot provinsialism och ekonomiska styrmedel är inte nya, de har formulerats i en mängd olika sammanhang. Att höra Martin Sundin, chef på Enheten för kultur och kulturskapares villkor på Kulturdepartmentet – det finns en sådan Enhet – självkritiskt reflektera över bristen på stark kulturpolitisk inriktning och vilja känns märkligt. Men så här sa han – ”Vi är inte tillräckligt bra på att på det nationella planet definiera egenvärdet för kultur som socialt och samhälleligt fenomen…”. Jag kan bara tolka detta som en på byråkratspråk tydlig spark mot vår nuvarande kulturminister som bollat över framtidsperspektivet till Näringsdepartementet!

Han och andra kulturadministratörer som uttalade sig svävande om de kulturpolitiska målen fick tydligt svar från kulturskaparnas horisont när Åsa Söderberg, konstnärligt ledare och VD för Skånes Dansteater satte ned foten och krävde: ”Låt kulturen vara fri! Fingra inte på konsten! Att utföra uppdrag föder inte kreativitet!”

Samtidigt måste kulturskaparna bli bättre på att motivera sig och sina konstnärliga ideer menade Staffan Forsell, generaldirektör för Riksutställningar. ”Den nye norske kulturministern drog en parallell till vad som skulle hända om Trafikverket motiverade ett nytt motorvägsbygge med orden ”Den känns bra” – lite så argumenterar man i kulturlivet!”

Att samverkansmodellen och utlokaliseringen av den regionala kulturpengarna som 2011 består av 1,3 miljarder kommer att granskas kritiskt av forskarna var iallafall tydligt. I en avslutande ”önskelista” formulerade Katja Lindqvist från Lunds universitet tre ”glapp” i kunskap om kulturens ekonomi där forskning behövs –

Vad för den den ökande administrationen och nätverkssamarbetet med sig ?
Vad händer med den kulturella spetsen, med kulturens egenvärde ?
Hur mycket kultur får man för samma pengar ?

Ett är säkert – både forskare och oberoende intresse- och fackorganisationer som KLYS och KRO kommer att behövas för att granska den tysta revolution som samverkansmodellen innebär.

Thore Soneson

Fakta och intervjuer om Kultursamverkansmodellen – Region Skåne
Program för  konferensen ”Villkor för konstnärligt skapande – vad gör vi och varför?”

Kulturskribent – ett manifest för nätåldern

Lämna ett svar

/ Jag hittade denna text när jag letade igenom mina dokument i mappen sökta jobb. Sökte en tjänst som adjunkt i journalistik vid högskolan tidigt 2011. Vilken skolan var har mindre betydelse, men den gav mig nya uppslag i en annan ansökan som jag skriver idag för att söka arbete på en kultursida i en stor morgontidning. /

Konsten att skriva är konsten att kommunicera. I botten måste det finnas en drivkraft, en vilja att förmedla idéer, tankar och kunskap. Om inte denna drivkraft genomsyrar texten, kommer ingen att engagera sig i skribentens formuleringar.
Kulturjournalistik och litterär gestaltning har en hel del gemensamt. Viljan att skapa ett samtal, att kommunicera. Men det finns samtidigt väsentliga skillnader, att skriva reflekterande i ett journalistiskt media är att delta i ett snabbt och ombytligt offentligt samtal; att skriva litterärt och gestaltande handlar om identifikation och om konsten att skapa en berättelse med ett liv som sträcker sig över dagsaktuella snabba tankar. För alla former av kreativt skrivande gäller att det i botten är ett hantverk, med regler och tradition att känna till, förhålla sig till, ta avstamp ifrån och skapa nytt.
Idag befinner sig skribenten mer än någon gång tidigare i ett socialt och medialt sammanhang som ständigt förändras och utvecklas, nätet har vidgat ramarna för hur en skribent når sina läsare med bloggtwitterflöden och facebooknätverk. Omvärlden och hantverket är på många sätt sammanflätade, liksom kunskap och personligt tyckande.

HANTVERK och KUNSKAP / I en roll som pedagog på de aktuella kurser xxxx ger inom området förKonst, kultur och kommunikation skulle jag förmedla grundläggande kunskap och förståelse om –

  • kulturjournalistik i papperseran och i den digitala eran
  • mediabranschens struktur och ägandeformer
  • metoder inom klassisk nyhetsjournalistik kontra grävjournalistik
  • kulturkritiken och kulturessäernas roll i det offentliga samtalet
  • villkor för nätpublicering, upphovsrätt och citaträtt

Inom kulturjournalistiken är bred kunskap och kvalitetskrav centrala, i dagens flöden av bloggskribenter och personligt tyckande är detta viktigt att poängtera. Medieklimatet utvecklas generellt sett mot en allt bredare och ytligare massunderhållning å ena sidan och en allt smalare, kulturellt sofistikerad nivå å andra sidan. Kulturjournalistikens roll i den breda dagspressen diskuteras livligt alltmedan den kvalificerade kritiken publiceras i en diger tidskriftsflora på papper och på nätet.
Expressens nytillträdda kulturredaktör Karin Olsson försvarar i en intervju kulturjournalistikens roll med orden – ”Ställningen som en kvalificerad arena för frisinnad debatt och kritik har inte försvagats i nätrevolutionens och pappersdepressionens tid. Vi försvarar oss, larmar och gör oss till.”
Den litterära gestaltningen är i mitt perspektiv sammanflätad med dramatiken och det filmiska berättandet. Ordet och den visuella bilden, poesin och det filmiska berättandet är alla konstnärliga exempel på gestaltning – att utveckla ett tema, en ide, en situation till narrativ berättelse är det centrala. Här skulle jag förmedla kunskap om –

  • Klassisk aristotelisk dramaturgi – modernistisk absurdism
  • Fiktionen som metod – identifikation och socialt perspektiv
  • Dramatikens metoder – Bertolt Brechts verfremdungseffekt kontra Lars Norens poetiska realism
  • Kreativt skrivande – tematiskt och personligt – självbiografiskt och psykologiskt

Förmågan att reflektera över och kritiskt granska egna och andras texter och visuella, dramatiska berättelser bör spela en central roll i det pedagogiska upplägget av kurser inom området. Att kunna gestalta en ide eller upplevelse i fiktiv form kräver både kunskap om hur andra använder verktygen och erfarenhet av att arbeta med eget material. Projektbaserade uppgifter varvat med gemensamma och individuella analyser är en grundmodell som kan formas och utvecklas vidare.
Skrivarkurser på folkhögskolor och kvällskurser är till stora delar inriktade på språkliga övningar, på högskola och universitetsnivå är reflektion och analys lika väsentliga som förmågan att gestalta.

Att kreativt arbeta med gestaltning kräver en förmåga att medvetet förhålla sig till både innehåll och form – ”Varje kameravinkel är ett ställningstagande” som regissören Jean-Luc Godard formulerade det i ett manifest han skrev under franska nya vågen på sextiotalet. En devis som än idag är relevant och överförbar på det skrivna ordet i alla dess former.

Den som inte omfamnar detta sista omkväde som kulturskribent är inte värd att lägga lästid på. Punkt.

MediaMassage – om Marshall McLuhans ideer i dagens digitala konstscen

Lämna ett svar

Ett utdrag ur min introduktionen till projektet MediaMassage på Skånes konstförening, Malmö / Läs mera på www.skaneskonst.se 

Saxat ur Media (”Understanding media” eng titel) av Marshall McLuhan publicerad 1964
Boken innehåller mycket tankestoff kring teknik, media och relationerna med konsten – skapandet. Mycket är förbluffande aktuellt och intressant att reflektera kring i vår elektroniskt uppkopplade tid. En del av hans slutsatser är teknikfientliga och dystopiska samtidigt som hans analyser ger den där aha-insikten, självklarheter som kopplar samman våra möjligheter och behov av att kommunicera.

I kapitlet ”Hybridenergi – Farliga förbindelser” skriver McLuhan – ”…media skapar nya relationer inte bara mellan våra personliga sinnen, utan också media emellan. Radion ändrade tidningarnas nyhetstexter i lika hög grad som den ändrade filmbilden i stumfilmen. TV gav upphov till drastiska omläggningar inom radioprogrammen och i litteraturens sätt att skildra. Det är skalderna och konstnärerna som reagerar snabbast på nya media som radio och TV.”

McLuhan avslutar kapitlet med raderna – ”Korsningen eller mötet mellan två medier är ett moment av sanning och uppenbarelse ur vilket nya former föds…Ögonblicken när media möts är ögonblick av frihet och av lösgörelse från den trans och den domning som media annars bibringar våra sinnen.”

I det följande kapitlet ”Den ödesdigra skaparkraften” funderar McLuhan kring hur tekniken både är ett redskap för att sprida kunskap och insikt så bidrar den till passivisering och fragmentisering.

Motkraften till detta ser han som konstnärens roll i den moderna kulturen – ”Liksom högre utbildning inte längre är garnering och lyx utan en nödvändighet för produktionen och planläggningen i en elektricitetens tid, så är konstnären också oumbärlig när det gäller att gestalta, analysera och förstå livet i de former och strukturer som den nya elektriska tekniken skapar.”

Kultur och media – memo länkar och snabbreflektioner – april2011

Lämna ett svar

Istället för inlägg har jag publicerat snabba länkar och kommentarer på Twitter och Facebook – här en kronologisk lista ( ett urval! ) –

#1april Kulturskyddade Blackebergs torg vill inte ha Ajvindestaty…”Protester mot ”Låt den rätte”-staty – Kulturnytt http://bit.ly/hS3N5I

#kulturpolitik I grannlandet har man kvar inkomstgarantin! Grattis Peter Bonde et al. ”Danmark Kunst.dk:” http://bit.ly/gS99tt

Kannibalism i konstens namn http://wp.me/pUHB1-8f

#merkateder Kunskap vinner! Inga nationella prov, ingen vinst på friskolor, lärarna har hög status mm Grattis Finland ! http://bit.ly/gSP0na

Concerned at detention of Chinese artist Ai Weiwei… we’re releasing the film he sent to #TED http://on.ted.com/AiWW

#sr Om Aernout Miks videokonst ”Revolution – om egyptisk framtid och upprorets psykologi” – Kosmo http://bit.ly/ig7kOP

#dagenskultur Artikeln om Lasse Hallström är välresearchad, klassisk magasinstext. Läs: Fokus ”Så förgörs en regissör” http://bit.ly/eI97Ot

#Jas Libyen ett skyltfönster för vapenexporten! Läs Mattias Gardells inlägg ”Slåss – för jätteaffär” Aftonbladet http://bit.ly/fiVZUG

Ledare | ››Cynismens triumf‹‹ (@annahellgren) http://bit.ly/goP6EY #jas #libyen #vapenexport #svpol

”Vi sviker dem – de tappar lusten!” – Susanne Osten ser skolans roll ur barnens perspektiv | Expressen http://bit.ly/dPykdi #merkateder

Media keeps close track on Beijing censorship – BBC News – ”China omits #AiWeiwei references from transcript” http://bbc.in/hWo5Bs

#trailer Can we trust a book by its cover or a movie by its trailer? Lars von Trier’s Melancholia | guardian.co.uk http://bit.ly/fKskms

#journalistroll Strålande handbok om vikten av sociala medier! http://bit.ly/dSE7Jf Tove Svenonius: om sociala medier och case-journalistik

#green Snart på väg tlll / Soon on the road to ”Green Strategies for the Art Field” seminar 13 april at Wanås http://bit.ly/dVk1aR

#cannes Fem års filmtystad bryts – ”Aki Kaurismäki tävlar med Le Havre” http://bit.ly/hRZgVS

1001 Chairs for #AiWeiwei http://on.fb.me/hlg8wy Silent protest today at 13.00 in front of chinese embassy an consulate buildings.

Cold right wind. #TrueFinns message is two-fold: social-democratic welfare combined with nationalism and xenophobia.” http://bbc.in/g4IND1

Klarsynt! @Jonas_Gardell Kära #Finland: För att ”ta nacktag” på invandrarna måste man väl först ha några invandrare att ta nacktag på? #fb

#BlueUrbanism Do like the the concept to ”re-imagine ourselves as citizens of a blue planet” http://bit.ly/gpzTJc

En urspårad klassiker – Lego har gått från ”en kloss med tusen möjligheter” till ”tusen klossar med en möjlighet”. http://bit.ly/gsAr0I

#poet Contemporary automatic poetry, a mirror of our time. ”The Poet – I am” by Pär Thörn http://bit.ly/hY0sjZ

Motiv för oljekrig bekräftat! @DagensArena Nyhet | Olja viktig anledning till Irakinvasion http://bit.ly/f9lmT9 #irak #olja

#toxic #gasland Natural gas and poisoned water: John Thackara on ”hydrofracking” http://bit.ly/eTPyL6

Salman Rushdie urges the world to protest ”China must set #AiWeiwei free” – Telegraph http://bit.ly/gNTvI3

Pictures behind the scene – Wim Wenders’ still photography ”Strange and Quiet Places” http://bit.ly/dV3oKw

#deckare ”Vi hungrar efter en helhet som förenar våra kunskapsfragment och hungern kan momentant stillas av en deckare” http://bit.ly/fW1FoO

#media Om vikten av att satsa på berättande/grävande journalistik. ”Den defensiva dagstidningen” – hd.se http://bit.ly/hfOEbX

Greenpeace Greenpeace by thoson
Google, Apple & Facebook have a dirty data problem. @mashable covers our report on cloud computing: http://act.gp/geAUyr

@andreasekstrom Din analys och formulering ”kulturproduktsäljare blir kulturproduktstiggare” laddar iallafall mig! http://bit.ly/g52Ekt

Bootsy Collins ”Tha funk capitol of the world”: http://bit.ly/f2uidQ” I see you’ve got a smartphone, but you’re still making dumb decisions”

Total kapitulation för mörkerkrafterna! @DagensArena Sannfinländarna får makt över invandringspolitik http://bit.ly/elNICN #sannfinländarna

Staten måste tvinga Vattenfall att stänga sina kolkraftverk: VATTENFALL Idag har Vattenfall, det svenska folkets… http://bit.ly/gxcLfl

In Europe the True Finns and #rightwing wave, in US you got #Trump, Birtherism, and Race-Baiting : The New Yorker http://nyr.kr/mlHuje

”Mealtime is when we take on fuel and lay the foundations of our societies.” It’s national book week. The rule… (cont) http://deck.ly/~0cVuf

Great campaining site (and mission) ! Help #Greenpeace build the new #RainbowWarrior. http://t.co/UVD3pkX

Netopia.se: Torsdagskrönikan: Assange har skjutit yttrandefriheten i sank http://bit.ly/jmHF5g

#republik #publicservice Vill se notan för bevakningen – 3 reportrar på plats = allmänintresse? ”Bröllopet i SVT” http://bit.ly/kGF0PT

Upp till kamp !

Lämna ett svar

I dessa dagar med arabrevolter och japanska kärnkraftskatastrofer blir det mest tid för live-uppdateringar och mindre tid för att skriva och reflektera.

Dator får fungera som databas för artiklar att läsa tillsammans med listan på romaner på tur. En av dom är definitivt Juli Zehs ”Corpus Delicti”. En framtidsvision med siktet inställt på nutiden. En författare som kan skriva dessa rader i en krönika i Expressen kan man inte gå förbi :

”Om litteraturen är lekplats och dansbana för erinringens konst, en lustfylld teknik för att skapa förflutet, då är politiken lekplats och dansbana för konsten att gestalta framtiden, en meningsfull metod för att umgås med önskningar, förhoppningar och visioner.
För att känna sig fullkomlig måste människan vara säker på en plats på båda scenerna. Hon måste göra sig tillgänglig för de båda stora fiktionerna ”förflutet” och ”framtid”. Hon måste behärska reglerna för att tämja dem, deras rytm, takt och form.
Låt oss öva. Låt oss läsa, skriva och vara politiska – ty då är vi utan tvivel vid liv.”

Upp till kamp – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen.

Kriget mot kulturjournalistiken – en påminnelse

Lämna ett svar

I dessa dagar när rubriker och medierna fylls av Egypten och de eskalerande revolterna i arabländerna, försvinner en del frågor långt från agendan. Som den om kulturjournalistiken som startade med ministerns fadäs att knäppa kulturskribenter på näsan för att vara ”obegripliga” och skriva så sponsorerna flyr kulturen.

Lena Adelsohn Liljeroth har med alla medel försökt mildra sin kritik, men faktum kvarstår – det var ett rejält misstag att koppla samman kultursponsring och kritiker. Om man vill ha fogliga kritiker alltså. Resultatet blev motsatsen, många såg utspelet som ett bevis på den ekonomisering av kulturpolitiken som de nya moderaterna driver. För som Anna Hellgren skriver i den här krönikan –

”Inte heller den som minns kulturministerns tidigare ambitioner att avgöra vad som är konst – eller hennes sakkunniges utspel om att Svenska Filminstitutet är otacksamma bidragstagare, eller varför inte de evinnerliga utspelen om att kulturarbetare måste bli entreprenörer, eller den moderata domen över Fria teatern i Högdalens bristande lokalförankring, privatiseringen av bibliotek, och så vidare – borde heller bli chockerad.”

Moderaterna går i spetsen för ett pågående kulturkrig där vapnet heter minskade långsiktiga statliga och kommunala bidrag till förmån för kortsiktiga näringslivsstöd och stipendier. Artikeln i Dagens Arena är en nyttig påminnelse om den för dagen regerande kultursynen  !

Kulturkrig – Dagens Arena.