I en kommentar på SRs hemsida pekar P1s Cecilia Blomberg på konsekvenserna av att vara en kulturell ikon. Vem som helst kan göra anspråk på konstnären, rida på deras goodwill och på det viset försöka skapa en positiv bild av sin egen image.
En enkel retorisk fälla, men hur många som ändå faller i den är svårare att uppskatta.

”Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.

Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om.” Kidnappade konstnärer – Kulturnytt – sr.se