Konsten att resa, att förflytta sig mellan frusna ögonblick och minnesbilder. Att se med nya perspektiv. Allt detta stämmer in på upplevelsen av Christer Strömholms fotografi på nyöppnade utställningen ”Natt och Dag/Paris 1949-1969” på Hässleholm Kulturhus. Eller som han själv uttryckt det i en av sina maximer ”Lägg märke till det osynliga”.

Och precis som namnet på utställningen antyder är fotografierna tematiskt hängda. På väggen med Natt bilder finns de porträtt han tog under Parisåren på barer och i hotellrum, de transsexuella som samlades i boken ”Vännerna från Place Blanche” (1983). Här är det slående vilken närkontakt han måste ha haft, de litar på honom och känner sig sedda. Ett förtroende han förvaltar på bästa sätt.

I en monter ligger en av förstautgåvorna av Vännerna öppen med rubriken ”Vi vill framförallt lämnas i fred”. Boken är utgiven av tidningen ETC och i förordet skriver Christer ”Det är en bok om jakten efter en egen identitet, om rätten till sitt eget liv. Om rätten att äga sin egen kropp.” De flesta av dessa nattfoton har vi sett tidigare, men här hänger de dynamiskt och i dialog med varandra, och oss som betraktare. De bjuder in till att lära känna dem utan filter.

Under åren i Paris tog han många porträtt på konstnärer och författare, en del av dem på uppdrag tillsammans med den latinamerikanske journalisten Louis Wiznitzer. De är tagna på dagtid i deras ateljéer eller på cafeer och mötesplatser. Här finns möten han förevigade tillsammans med poeten Lasse Söderberg och museimannen Pontus Hultén, bland dem Alberto Giacometti, Le Corbusier och Jean Tinguely. Här hänger också flera foto på den svenske poeten Paul Andersson, som bodde på samma hotell som Christer ovanpå baren La Methode.

Just detta hotell har han avbildat med sin egen Citroen 2cv parkerad utanför, mitt i utställningsrummet är fotot uppförstorat på en triangulär pelare. Det skapar dynamik i rummet som är en kvadratisk vit låda med högt i tak, där väggen med Natt bilder är nymålad i nattblå färg för utställningen. Bildsviterna är på samma sätt hängda både vertikalt och i olika grupper som bryter av det linjära. ”Christer skulle säkert hängt dem i räta rader,” säger Joakim Strömholm som är utställningens kurator tillsammans med Anna Nilsdotter.

För många av oss som följt Christer Strömholms fotografiska resa genom åren före och efter hans bortgång 2002 är mycket välbekant, men sättet att skapa spänning och dialog mellan bilderna skapar nya upplevelser. Som mötet mellan livets två kontraster, den tomma graven på kyrkogården Montmatre och Le petit Prince, gossen med kronan på huvudet som möter oss med nyfiken blick. Barn är ett motiv som ständigt återkommer, oftast utsatta, ensamma men ibland också lekfulla.

Flera tidigare inte visade foton har tagits fram ur negativarkiven, liksom nya printar i fullformat 6×6 som Christer ofta beskar till det traditionella småbildformatet, berättar Joakim. I en monter ligger ett självporträtt med favoritmodellen Jacky, snyggt beskuren på detta sätt.

Utställningsformatet Natt och Dag ger en bred bild av Christer Strömholms motiv och hans nära kontakt med de människor han mötte, umgicks med eller fångade i ett ögonkast på Paris gator och kaféer. Framförallt fångar hans blick in det väsentliga i motiven, han möter blickarna hos de transsexuella, hos konstnärerna och barnen. Fokuserar på det centrala.

Även om många av porträtten delvis kan vara arrangerade, eller iallafall regisserade med enkla instruktioner, framstår de som levande ögonblick. Fascinerande minnen inkapslade i svartvita toner.

Utställningsfoto och text Thore Soneson

PS / Porträtten på konstnärer och författare är ett urval av den stora utställningen ”Porträtt i Paris” som producerades på Nationalmuseum i Stockholm 2022, den fylliga katalogen som producerades där innehåller samtliga bilder.
Utställningen Natt och Dag / Paris 1949-1969 pågår fram till 2 maj.