Lagom till att jag ramlade in i sjuttio-talet, alltså min ålder inte decenniet, fick jag en valp i present. En energisk liten dansk/svensk gårdshund. Nu har Rickie som hon heter passerat 10 månader och är snart ettåring. Dags att skriva ned lite tankar om hur detta hundliv har förändrat vardagen för mig och min sambo och matte Åsa Maria.

Valpen
Något av det första vår lilla åtta veckors valp mötte när hon kom till oss var en bröllopsfest med ett femtiotal gäster. Hon satt för det mesta i knäet på en av oss, överväldigad men samtidigt nyfiken. Många ville klappa henne, en valp är för de flesta av oss oemotståndligt söt och glad.
Här gjorde vi nog ett grundläggande fel, de flesta hundcoacher och hundpsykologer (dom finns det gott om) menar att de första veckorna för viktigast för valpens anknytning till oss. Att den behöver få trygghet i att veta vem som är husse och matte och vem som ser till de grundläggande behoven mat, sömn och lek.
Valpar ägnar mesta tiden av sitt vakna liv åt att upptäcka och registrera, att förstå var dom hamnat efter att ha blivit skilda från modertiken. De behöver mycket närhet och värme, men vi varelser på två ben kan knappast ersätta den läroprocess som en tik ger sin valp. Att uppfostra, att hålla valpen kvar i sitt revir, att med tydliga signaler visa vad som är godkänt. Den rollen förs nu över på oss.
Anna Sandström skriver i artikeln I huvud på en hund – publicerad i Forskning&Framsteg 2010 https://fof.se/artikel/2010/2/i-huvudet-pa-en-hund/
”Att läsa av vad en hund tänker och känner är inget nytt, det gör varenda hundägare varje dag. I hundägarens tolkning finns dock ett stort vetenskapligt problem: vi människor läser in mänskliga avsikter och förnimmelser i djurets beteende och beskriver hundens reaktion som om den kände och resonerade som en människa.”
Ett exempel de flesta känner till är valpars förkärlek för att tugga på skor, soffor och allt möjligt som doftar av ett eller annat. Ordet FY skapar tillsammans med att man drar bort eller lyfter bort valpen en tydlig signal. Detta är fel, detta hörs på tonen i ordet. Och efter ett antal gånger – läs många – och upprepningar så har ordet fastnat och valpen visar tydlig skuldkänsla, öronen slokar och ögonen söker sig bort.

Rutiner
Den stora skillnaden i vår vardag har varit att ordna rutiner för matdags, för rastning med kiss och bajsrundor, för motion, för uteliv och lek. Och omtanke, närhet.
Dagarna startar nästan alltid med att Rickie hoppar upp i sängen och gör sig påmind. Favoritsyssla är att slicka mitt ansikte, krypa ned under ett täcke. Oftast hos matte eftersom jag hela tiden hävdat att hundar ska inte sova i sängen. Men vi delar inte denna uppfattning, så matte får ta konsekvenserna.
Men närhet får hon också av mig, att lägga sig ned på golvmattan och se henne i ögonen, klia bakom öronen och känna den våta nosen mot huden skapar positiva känslor. Och samhörighet.
”Det finns ingen kärlek mer ärlig än en hunds kärlek.” George Bernard Shaw
Att lära Rickie rutiner betyder som alla hundägare vet om att lära valpen bli rumsren. De första månaderna var ofta nattliga turer ut i trädgården och en hel del misstag vardag. Men efterhand verkade Rickie förstå enkla ord som Mat och Kiss, Bajs och lära sig att gå till matskålen eller ytterdörren.
”De senaste åren har studier sålunda visat att hundar på kort tid kan lära sig över hundra ord, en inlärningsförmåga som motsvarar den hos en tvååring.” Anna Sandström
Det krävs dock en hel del tålamod och konsekvens för att en valp ska koppla samman orden med den fysiska betydelsen. Och belöningar, en klapp och ordet ”Duktig” är en signal som valpen lär sig att tyda. Speciellt om signalen och ordet leder till en godbit, ett Pavlovskt bevis på att hunden förstår och är smart nog att lära sig betydelsen.

Beteende
När de grundläggande behoven är (hyfsat) på plats är det dags att lära sig gå i koppel, möta andra hundar och människor. Valpen Rickie vill göra allt på en gång, rusa mot alla hon möter med svansen viftande som en propeller. Vi går därför på valpkurs och på vardagslydnad tillsammans med sex sju andra hundar och (flertal) mattar. Här trimmas att lära kommandon, sitt, ligg, stå, promenera på vänster sida. Och inte minst viktigt, hålla avstånd och visa respekt mot andra hundar, alltså inte rusa fram och förvänta sig lekfullt bemötande. Det innebär ett nötande och upprepande, belöningar med munsbitar torrmat eller hundgodis. Tålamod och åter tålamod. Konsekventa kommandon från både husse och matte.
Hundrasen gårdshund kallades tidigare för råttehund, den sägs vara präglad på att hålla en bondgård ren från inkräktande gnagdjur och ovälkomna besök. Att skälla för att varna för okända eller upplevda hot är ett tydligt beteende hos vår Rickie. Men att skälla för att visa uppskattning och hälsa välkommen till kända besökare är ett skall vi måste lära oss förstå. Och uppskatta.
Återigen handlar det om konsekvenstänk, om hon hoppar upp på natten eller skäller på dörren gäller det att visa att ingen fara finns. Ringsignaler eller andra hundars skäll triggar den sortens skall. Och ljuden från tv:n förstår Rickie som att de händer i rummet, att de kommer från en plattskärm och inte är verkliga eller kommer utanför huset eller lägenheten är svårt att förstå.
Familjen och flocken
Hundar är tydlig präglade på att höra till människan, vara nära och hålla samman. Flocken är livsviktig, det är där tryggheten skapas och om de blir ensamma skapar det tydlig oro. Ändå måste valpen successivt lära sig att vara ensam, bli lämnad för en stund en timme eller två. Den kan i de allra flesta fallen inte vara med på biografen, på konserten, på krogen. Här behövs extrahussar/mattar som kan vara stand-in, för vi måste kunna fortsätta vara våra sociala jag. Träna valpen till att vara ensam verkar vara en lång process. Men enligt vänner hundägare går det att träna upp. Viktigt är att visa uppskattning och tydligt positiva känslor när vi kommer tillbaka.
Och någonstans måste vi förstå relationen med vår valp som ett positivt beroende. Vi behöver den och en behöver oss, det är ömsesidigt och i vårt fall ett val vi gjort när vi tog in valpen Rickie i familjen.
För att citera Milan Kundera ”En hund är din vän som aldrig dömer dig, som alltid är där för dig.”

Kapitel ett. Det lär bli fler när Rickie och valpåldern mognat!
Tack för den fina berättelsen om hur livet blev med en ny familjemedlem 🙂
GillaGilla