Kategoriarkiv: dokumentär

Dakar sent 1970-tal

Lämna ett svar

Gatulivet i denna fd franska kolonin Senegal präglas av historien. Skillnaden mellan dom som har och dom som inte har är tydlig. Liksom vad man kan försörja sig på. Bankkontor och flygbolag i huvudstaden Dakar blandas med sjangserade barer och överallt barn som putsar skor, torkar vindrutor och tigger allmosor.

Killen med skolväska visade sig vilja vara vår guide, vi diskuterade med hans fåordiga engelska. Då kommer två av hans vänner /kompanjoner upp bakom mig och jag känner en hand sticka ned i en bakficka. Vips var alla tre borta liksom en sedel av typ tio kronors värde. Hade allt värdefullt i framfickorna, de försökte inte ta min slitna Nikon, såg väl för risig ut.

Dakar är en gammal hamnstad och en kväll hamnade vi på en jazzklubb i de kvarteren. Det blev aldrig någon livemusik, istället kom två lättklädda unga damer och satte sig i våra knän. Vi vinkade avvärjande till inviterna och händerna som rörde sig längs jeansbenen. Men det enda sättet vi kunde slippa därifrån var att betala. Då försvann damerna tillbaka ut i skuggorna.

(Medresenär och skribent Bengt Eriksson då vi var medlemmar i frilans GRUPP FEM)

Drastisk och absurd fotokonst

Lämna ett svar

En kamphund hoppar upp på en vindruta, med våldsam kraft. Fotot är tagen inifrån kupén, ett av många snapshots fotografen Lars Tunbjörk visar i sin bildserie Vinter på Malmö museer. Hans blixtbilder i färg tar mig med på en resa genom ett Sverige vi oftast inte talar om eller ser. Tunbjörk gör det åt oss, ser från marginalen, lite vid sidan om, med hans bilder ser jag på det fula och det banala med nya ögon.
Men det Sverige hans bilder berättar om är blir inte utstuderat och utlämnat som i en schablon dokusåpa på Femman eller andra nya ”hemma hos snusk” program som Fyran vill förnedra vår tid med. Tunbjörks visar mitt i de drastiska och absurda situationer han fångar en respekt för denna marginaliserade svenska vardag. Det är denna kvalitet som finns i hans fotokonst, se mer på Moderna museets hemsida. Eller läs Per Lindströms recension om denne ”skarpögde Sverigeskildrare” på sydsvenskans kultursida.

Starkt tidsdokument på SVT

Lämna ett svar

Tom Alandh är dokumentärfilmaren som visar att SVTs roll som public service företag behövs, inte sedan jag såg Stefan Jarls ”Det sociala arvet” har jag sett en berättelse som kommer så nära personliga öden och tragedier utan att vara sentimental. Tom Alandhs film ”Vi som överlevde Rågsved” är ett dokument om överlevare i en missbrukande Stockholmsförort. En film som visar respekt, som lyssnar och låter oss möta människor på deras egna villkor.
Tom Alandh möter dem och berättar om dem med hjälp av klipp ur två tidigare dokumentärer från 1972 och 1980, tidsdokument som visar vad som hänt en del av dem. Några få har överlevt men fler har dukat under, Michaela Sjögren som tagit inititaivet till filmen – och fått Tom Aland att tillbringa timmar och dagar i förorten tillsammans med sin fotograf – har själv mist tre bröder i Rågsved. Nu har hon bildat Musketörerna i Rågsved tillsammans med några andra överlevare.
De finns där, vandrar på gatorna, pratar med unga, i skolor och är på alla sätt de kan synliga och närvarande. Det är starkt och det är personligt och att filmen är producerad av SVTs dokumentärredaktion är ett bevis för att public service behövs för att berättelser som dessa skall få plats i medieutbudet. Se den på webben ! ( Och läs Johan Cronemans krönika på DN om Tom Alandh ! )