Det är verkligen en våldsam upplevelse! Bara ljud och musik volymen, actionspäckat. Och klippningen ska vi inte tala om, det finns knappt en lugn sekund i Christopher Nolans bitvis briljanta och bitvis hyperförbryllande ”Tenet”.

Ärligt talat tänker jag att Nolan är alldeles för smart för filmens bästa, han har lagt på entropin och tiden som ett extra lager utanpå en ordinär historia som påminner om en Bond intrig där en megaloman och totalt misogyn vapenhandlare vill sätta samman det ultimata vapnet och synkronisera kärnvapen över hela världen i en simultan big bang ! Men räddningen kommer från framtiden som skickar ett uppdrag till en CIA agent att hindra denne hustrumisshandlares planer genom att desarmera den sista länken i algoritmen som hotar att utlösas…

Iallafall förstår jag intrigen i Nolans megaactionäventyr ”Tenet” på det sättet. Men det som gör filmen extra spektakulär är de actionscener där framtiden och dåtiden möts, där tiden inventeras och vänds så att tidsförloppen sker parallellt i bild ! Biljakten på en storstadsgata i Litauen är ett mästerstycke av en regissör som excellerar i konsten att både utmana intellektuellt och hantera action/spion/jamesbond genren med innovativa grepp.

Ända sedan den i karriären tidiga ”Memento” som utspelar sig baklänges i tiden har Nolan utmanat upplevelsen av nuet, den filmiska realismen kombinerat med olika lager av fiktion. I ”Tenet” har dock fascinationen inför fysikens lagar och teorier tagit överhanden, i alldeles för många dialoger försöker Nolan förklara vad entropin innebär i hans tolkning; alltså att kunna vara både i framtiden och dåtiden, att kunna se en händelse uppspela sig baklänges samtidigt som man agerar i realtid och därigenom kan ändra skeenden när de händer. Tänk om metaforen satt i filmiskt system ! Men istället för att lita på vår förmåga att greppa filmisk verklighet lägger han dimridåer om entropins konsekvenser för berättelsen i munnen på Protagonisten, CIA-hjälten.
Men ”Tenet” är inte en renlärig fysikalisk föreläsning utan en bitvis förbryllande men hela tiden absorberande upplevelse; en actionspäckad hyllning till JamesBond genren där algoritmer och lek med filmiska nuet står i fokus. Och som sagt, en bitvis brutal ljud/musik attack som höjer actionpulsen till bristningsgränsen.