I väntan på mera tid att kommentera dagstidningarnas framtid. Läs Mikael Timms funderinghar på sr webben – Hur ska tidningarna överleva?
Kris för tidningarna eller …
Lämna ett svar
Berlin, april 2009.
Staden är fylld av intryck. Museerna och gallerierna svämmar över av uttryck. Det gäller att välja sina nedslag, annars fastnar man i köerna. Här några avtryck från fem dagar på vandring i Berlin påskveckan 2009.
Ljudinstallationen ”The Murder of Crows”, av Janet Cardiff och George Bures Miller på http://www.hamburgerbahnhof.de. Den gamla järnvägshallen vibrerar av ljud, musik och berättelser. Ett visuellt rum med en symfoni av associativa ljud och musikupplevelser baserat på kråkornas kollektiva begravningsritualer.
Fotografiska museet C O Berlin visar Annie Leibovitz. A Photographer’s Life. 1990 – 2005. Det gamla posthuset är fyllt av hennes dynamiskt arrangerade, kolorerade celebriteter och hennes privata svartvita familjealbum. Sviten med porträtt av Susan Sontag fram till hennes dödsbädd är djupt rörande och intimt.
The Return of the Gods – Berlin’s Hidden Olympus på Pergamonmuseet tar en timme att uppleva med lånad audioguide. Antiken kan inte bli mer levande än så här och Pergamonfrisen är ett klassiskt storslaget äventyr!
Helmut Newton: Fired på Museum für Fotografie är en expose över modebilder från 60-70-talet som denne legendariske fotograf exponerade. Sal efter sal av elegans och – humor! På undervåningen i detta gamla transformerade casino! visas Newton private! En samling objekt med hans kameror, kostymer och privata anteckningar. Peeping Tom varning!
Ett råd inför en Berlintur är att undersöka vad som händer på Berlins museer i förväg och planera på webben – http://www.smb.museum/smb/home/index.php?lang=en
Att besöka Berlin utan att ta del av den nutidshistoria staden är fylld av är inte möjligt. Den finns överallt, det är bara att öppna ögonen på Berlin Alexanderplatz, på Unter den Linden, i Tiergarten. Bussar och båtar arrangerar guidade turer till minnesplatser. En par timmar bland de 2,711 betongpelarna i det labyrintiska minnesmonumentet http://www.holocaust-mahnmal.de/en/thememorial och i det underjordiska museet är upplysande och berör på ett fundamentalt sätt.
Vid Checkpoint Charlie dominerar turistmyllret och en flera hundra meter lång utställning – Berlin Wall History Mile at the Friedrichstrasse border crossing – med fakta, bilder och historia kring muren och alla offer den krävde. Souvenirshopen med plastkulor och en bit uthuggen betong för en euro kan man leva utan, men missa inte den bevarade sektionen av muren några kvarter mot Potsdamer Platz. Där står en grå sektion iskallt rakt och militäriskt.
Längs en av Berlins genomfartsgator längs floden finns en 1,3 km lång sektion av muren som kallas East Side Gallery, en gång ett konstnärligt, kollektivt projekt. Idag är det en söndertaggad, graffitinedklottrad del av stadens minne. Men den skall restaureras under 2009, tills dess se utställningen på webben på http://www.eastsidegallery.com/index.htm – inte In Real Life.
Efter allt detta, ta en avslappnande tur med guidebåt på Spree och passera officiella Berlin med nyrenoverade Riksdagshuset och alla regeringsbyggnaderna på parad längs vattnet. Släck törsten med en iskall kristall bier! Stig av vid Friedrichstrasse och gå till den livliga Berlin puben Die Staendige Vertretung, runt hörnet från Brechts teater Berliner Ensemble. Botanisera vidare på deras ölmeny!
TidsKris
Jag vet, det har varit total brist på inlägg och mediefunderingar på denna sida länge nu…men tidkrisen satte in och skrivlusten försvann med den.
Här en lista på sidor, medier jag läser (men inte hinner skriva om eller kommentera) :
http://www.journalisten.se/
http://etc.se/
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/
http://www.dn.se/kultur-noje
http://www.guardian.co.uk/culture
http://feeds.wired.com/wired/index
Dagspressen som fildelare
Sydsvenskan gör idag en stor special om fildelning, med ”idolporträtt” av Pirate Bay skapare och en inte alltför kritisk granskning av bakgrunden till denna ”folkrörelse” signerad Anders Mildner.
Så här skriver han : ”Den fria tillgången till information utmanar nu med stark kraft alla maktstrukturer. Vi brukar ju prata om den svenska folkskolans effekter på samhället. Vad kan man tänka sig händer i ett läge där all världens böcker, alla världens filmer, all världens musik, ja, all världens samlade digitala kunskap blir tillgänglig för alla människor på hela jorden?”
Det finns bara ett ”litet” problem i resonemanget – all denna kunskap har skapats genom att någon lagt ned sitt arbete, sitt kunnande och sin tid på att skapa det. Tid är för de flesta av oss = pengar. Och sålänge vi inte lever i den utopiska värld där alla har medborgarlön, måste även kulturskapare ha mat på bordet och tak över huvudet. Detta ”lilla” problem nämner inte sydsvenskans skribenter. Mer än i en hänvisning till affärsmodeller som Spotify och Wired-gurun Chris Anderson som agerar ambassadör för Googles gratismodell på nätet.
Upphovsrätt är inte ett antikt begrepp, det är i allra högsta grad med i den journalistiska vardagen. Den handlar om rätten till sitt arbete som skribent eller som fotograf. Som konstnärlig skapare. Personligen hoppas jag att Sydsvenskan skrivit bra avtal med sina skribenter så de får ersättning för den elektroniska publiceringen av sina alster i den Pirate Bay pdf-fil som tidningen lagt ut för att sprida kunskap om hur man fildelar…för det har ni väl ???
Kultur och diplomati slår tillbaka mot israeliska aggressionen!
Den nu tre veckor långa invasionen av Gazaremsan rör oss alla. Alltmer får vi se bilder och höra vittnesmål som skildrar effekterna av den israeliska armens aggression och de svar den militanta delen av Hamas levererar. En konflikt som denna måste lösas innan fler civila lider och dör!
Världen reagerar på olika sätt, i Sverige har två av de radikala kulturpolitiskt medvetna veteranerna skrivit inlägg under veckan som gått. Förre FN diplomaten Pierre Schori ger i en krönika i ETC – med titeln om Israels brott – en bakgrund och ett avstamp för en svidande kritik mot regering Reinfelt – ”Men det gäller också att värna den egna integriteten och kräva respekt för internationellt samarbete och folkrätt. Konsument- och turistbojkott är en privat sak men statligt vapensamarbete med Israel är det inte. Det är stötande att veta att Israel testar vapen i Sverige som massakrerar oskyldiga civila i Gaza.”
Det är bara ett av de exempel Schori radar upp på brott mot folkrätten från den israeliska sidan. Läs och orientera er!
I mitt husorgan Sydsvenskan skriver Michael Wiehe ett inlägg som uppmanar till bojkott av den planerande David cup matchen i Malmö mellan Sverige och Israel. i ”Stoppa matchen” argumenterar han i ett starkt känslomässigt tonläge med orden – ”I mina ögon ser Israels agerande ut som en långsam och mycket systematisk etnisk rensning: om man på olika sätt gör situationen för palestinska män, kvinnor, barn, gamla och sjuka outhärdlig så går de till sist under, tar död på varandra eller ger sig av någon annanstans. ”
Han skriver om texten i Hoola Bandoolas kampsång ”Stoppa matchen” från 1975 – som skrevs när Sverige skulle spela tennis mot Chile som då var dikatatur – och riktar den mot dagens israeliska regim. Texten inleds:
”Israel ockuperar
med terror och tortyr
Sen snackar dom om fredsprocess
Ja, det är nästan så man spyr
Medan Västbanken och Gaza
hålls i schack med militär
kan israeler spela tennis
Men dom ska jävlar inte spela här
Stoppa matchen … ”
Läs och begrunda!
Nytt medieår och nya medier
Att 2009 startar med ytterligare ett mediekrig. En konflikt som krigskorrespondenter på världens mediebolag skall berätta om. Men ingen av dessa medier kommer in i palestinska Gaza för israeliska trupper har spärrat av zonen. Istället tvingas korrarna stå på en kulle utanför Gazagränsen – en ”media hill” – och peka in mot rök från bombnedslag och bränder.
Om detta berättar svt korrespondenten Clas Löfgren i SVTs Kulturnyheterna – Korrespondent eller bloggare – vem berättar bäst?
Ett mediebolag har kunnat sända infifrån den ockuperade zonen – den arabiska kanalen Al Jazeera. Deras engelskspråkiga sändningar finns samlade på YouTube, deras webbsida och tv-kanal som länkas ut över kabelstationer och via webben når enligt deras egna uppgifter 140 miljoner användare runt världen. Al Jazeera är idag en medieröst som andra internationella källor, en oberoende röst som använder nya medier på alla sätt – som twitterkanal, som webb-tv och som nyhetsblogg.
Detta betyder att ögonvittnes skildringar och bilder när världen via nya medier som i sin tur hämtar information från bloggar, mobilrapporter och YouTube-klipp. Allt denna information filtreras inte på samma sätt som i mediebolagen av journalister och redaktörer som värderar och sätter fakta och åsikter i perspektiv. Det är mediefrihet, men samtidigt en form av mediekaos. Hitta rätt, filtrera fakta, tar tid och kräver tillgång till andra källor. för att inte bli ensidig.
Läs rapporter inifrån Gaza på AlJazeeras webbsida och bedöm själv. http://english.aljazeera.net/focus/war_on_gaza/
Lennon kampanj på YouTube
YouTube, överallt detta YouTube! Det här året verkar alla som arbetar med medier fixerade vid YouTube. Kanalen har vunnit USAvalet till Obama, agerar socialt och kulturellt nätverk i kampanjer. Binder helt enkelt samman klotet.
Inför World Economic Forum i Davos i januari 2009 finns en kampanj med öppet forum där alla kan spela in sina tankar, åsikter och förslag till att skapa en bättre värld.
Den ideela organisationen One Laptop per Child (OLPC) har samplat John Lennons röst så han kan uppmana oss alla att donera till förmån för barn i utvecklingsländerna.
Det är minst sagt spooky att höra Lennons budskap, det är skickligt och det skapar en intressant frågeställning…alla med tillgång till en dator och rätt program kan sampla i princip vem som helst till att propagera för vad som helst. Eller…
Var går gränsen ? Vad händer om man samplar Hitler ? Lyssnar någon då ?
Själv vill jag gärna tro att budskapet ÄR viktigare än mediet, men alltfler håller med mediegurun McLuhan som hävdade att mediet ÄR budskapet! Isåfall skulle YouTube med sina öppna kanaler vara den perfekta demokratiska kommunikationsformen. Gratis, tillgänglig för alla (fast blockerad i Kina när kritiska videos skapat uppmärksamhet).
Lennons budskap sprid med tillstånd av Yoko Ono, approved by som den amerikanska termen lyder. ”Imagine every child no matter where in the world they were could access a universe of knowledge. They would have a chance to learn, to dream, to achieve anything they want. I tried to do it through my music, but now you can do it in a very different way. You can give a child a laptop and more than imagine, you can change the world,”
Jag vill inte agera domare, men ursprungstexten till Imagine hade en mer associativ och öppen kvalitet. Direkta uppmaningar som denna blir något annat, det blir alltid copytext, en mer endimensionell text. Hur sympatiskt budskapet än är. Döm själv.
alternativa JULsånger
Efter en hektisk december finns det tid att reflektera igen, nu när alla medier och tyckare levererar årets listor på allt från pryl till paparazzi läser jag om floden av JULsånger i DN. Under rubriken Poprevolt mot julmyset kan man hitta en länk till Cornelis Vreeswijks klassiker ”Jultomten är faktiskt död”.
Att lyssna på den är en god påminnelse att det finns alternativa sånger och traditioner kring julen, att konsumtionen inte måste vara ledstjärnan. Att årets julhandel blir en frivillig köpvägran för en del i dessa kristider är en påminnelse att det finns andra värderingar och prioriteter än shopping.
Så längre gratistjänsten YouTube finns, kan man ägna många timmar åt att söka favoriter och göra egna spellistor. Surfa på !
Missa inte Anders F Rönnbloms ”Det är inte snön som faller”. Eller en annan samtida klassiker Ebba Grön – Nu Släckas Tusen Människoliv. Att båda spåren är från 1980 och fanns med på tidningen Schlagers Julsingel det året gör inte detta inlägg till nostalgi. Låtarna håller fortfarande för en julbetraktelse. ( Tack EBBA och Anders F !) (Och alla ni andra YouTube arbetare.!
Och GOD JUL på er alla !
Bil- och kulturarbetare
Dagens reflektion inom kulturområdet läser jag på Richard Rosengrens blogg:
Så har då regeringen lovat bilbranschen pengar och jag kan inte låta bli att undra varför dessa bolag som hyllar marknaden och avskyr varje inblandning från staten plötsligt står som vilsna småpojkar och tigger.
Precis! Vilket perspektiv skulle det inte ge på marknadsdebatten att se hur många arbetstillfällen kulturen skapar för 28 miljarder. 28 miljarder till Kulturen! Det måste ngn administrativ byråkrat kunna räkna ut. För att inte tala om skillnaden i miljöpåverkan!
Kultur kan inte reduceras till ekonomisk faktor!
Ordet kulturpolitik har varit på allas läppar hela hösten. Mest fokus har scenkonsten fått genom den offensiv Orionteatern och Skuggutredningen stått för som på bred front samlat kulturarbetare i hela Sverige att engagera sig.
Att sammanfatta detta myller av tankar och åsikter tänker jag inte ta på mig. Det är inte heller någon som ersätter mig – en frilansande manusförfattare och filmare för det. Däremot en reflektion. Alla vi som producerar kultur förväntas vara insatta i alla ekonomiska resonemang och ha en hållbar plan för hur vi skall kunna generera pengar och projekt. Vi skall vara företagsledare, innovativa kreatörer och generera vårt eget uppehålle. Helst utan bidrag om man får tro den nyliberala anda som satt tonläget i debatten.
I veckan som gick släppte den statliga kulturutredningen ett, som man kallar det, ”utkast till nya, kulturpolitiska mål”. P1s Kulturnytt referarar målen och centralt i dessa står följande snirkligt och akademiskt korrekt inlindade formulering: – Kulturell kompetens och kreativitet används för att främja en social, miljömässig och näringsmässig utveckling.
Läs det igen, målsättningen är klar – kultur som genererar ekonomiskt framgång är en god kultur. Den skall lyftas fram.
En kulturarbetare som tagit den nya tidsandan vid hornen är författaren Niklas Rådström som i en välformulerad krönika i DN utropar Vi är inga fripassagerare! Han analyserar de rådande marknadsteserna och skriver som avslutning:
”Kulturen betraktas i dag som en bland många passagerare på samhällsskutan. Av väldigt många debattörer ses den dessutom som en fripassagerare som lyckats erövra en hyttavdelning i första klass. Detta är naturligtvis inte bara felaktigt utan även feltänkt. I varje civilisation och samhällsbygge har kulturen haft navigatörens uppgift. I vår marknadsfundamentalistiska tid förefaller det som om redaren tror sig ha den uppgiften. Mitt tips är då att skutan går i kvav.”
Läs hela hans argumentation – tänk sedan efter om kulturens motor skall vara att skapa ideer, reflektioner och upplevelser som berikar oss eller om uppgiften skall vara att fylla salonger och bokhyllor! De undantagsfall när båda dessa faktorer sammanfaller finns, men förutsättningarna för dem skapas av tusentals andra projekt, konstnärliga verk och arbeten som aldrig kommer att uppmärksammas. Ideella, visionära, experimentella och ofta obetalda arbeten.
Sedan är det en annan diskussion vem som skall värna om kvaliteten, hur Kulturråd och statliga, regionala och kommunala skattemedel bäst skall disponeras för att kulturen skall frodas. Det viktiga är att kulturen får en central plats i vårt samhälle; inte reduceras till en ekonomisk faktor bland alla andra!
Tankar om media / Thore Soneson 