Träffade aldrig årets Polarpristagare Nile Rodgers live men gjorde en längre telefonintervju i Schlager no 61 1984. Minns en väldigt trevlig man som trots en ständigt ringande telefon gav sig tid att prata inte minst om samarbetet med David Bowie på albumet ”Let´s Dance”. För övrigt det nummer av Schlager där redaktionen tog över New York (ala First we take Manhattan…)
När jag nu lyssnar på intervjuer med Nile Rodgers efter att priset blivit offentligt, slås jag av hans referenser till jazz, han nämner tillomed att hans gitarrspel är inspirerat av pianisten McCoy Tyner. En annan viktig inspiration är Jimi Hendrix.
Att han på åttiotalet i intervjun nämner bland annat James Blood Ulmer och Defunkt visar att han var öppen för alla sorters avantgardistiska funk/jazz musiker.
När nu Polarjuryn belönar hans musikaliska karriär nämner de “Hans huggande gitarrspel, en teknik han själv kallar chucking, skapar ett hypnotiskt sväng som fått miljoner att aldrig vilja lämna dansgolven”.