Månadsarkiv: mars 2025

Stanna upp och reflektera

”Vi lever idag i en korseld av mediala berättelser och budskap. Etern är fylld av visuella koder och sprakande flashar. De digitala filmkanalerna exploderar av korrekt förpackade mänskliga historier och vittnesmål.

Vid sekelskiftet 2000 var jag knuten till Malmö högskola och utbildningen Kulturproducent. Bland mycket annat skrev jag en uppsats med titeln ”SLUMPENS ATTRAKTION eller TAKE A CHANCE ON MEhttps://www.soneson.se/texter/Take A Chance.htm
En text som känns minst lika aktuell idag när mediaflödet och kommunikationen på sociala plattformar exploderat i storlek och genomslag. Desto viktigare att stanna upp och reflektera över tillståndet. Jag inledde essän med resonemang och ett längre citat av den norske antropologen Tomas Hylland Eriksen.

”Vi lever idag i en korseld av mediala berättelser och budskap. Etern är fylld av visuella koder och sprakande flashar. De digitala filmkanalerna exploderar av korrekt förpackade mänskliga historier och vittnesmål.
Vi avkodar ständigt budskap, varje sekund i mediasamhället är en jakt på mening. Den multimediala speldramaturgin är iscensatt på snart nog varje website. Det krävs av dig att du skall kunna välja; navigera efter dina önskningar, genomskåda behov och vara en slipad hypertext strateg.

Denna maximering av innehåll och möjligheter riskerar i sin förlängning leda till en meningskollaps; ett tillstånd där mättnad infinner sig, där det blivit passé att lyssna. Ett tillstånd där berättelserna inte längre kan få oss att verkligen uppleva vad som sker, där berättarmetoderna har utarmats och tömts på mening.”

Antropologen Hylland Eriksens skriver – ”Globala nätverk av telekommunikation har fått rummet att implodera: satellit-tv, Internet, mobiltelefoni har gjort oss extremt tillgängliga, och har till synes inneburit en enorm effektivisering av kommunikationen……likt en nordamerikansk såpopera står tiden still i rasande fart: rik på yttre dramatik, fattig på utveckling och sammanhang. …likt en nordamerikansk såpopera står tiden still i rasande fart: rik på yttre dramatik, fattig på utveckling och sammanhang.”
(
ur essän ”Ögonblickets tyranni gör oss historielösa” publicerad i Sydsvenska Dagbladet, 1999 12 27 av Thomas Hylland Eriksen, professor i antropologi vid Oslo Universitet. Länk till boken Tyranny of the Moment Fast and Slow Time in the Information Age)

Min essä utvecklade sig till ett resonemang om hur man för att finna mening i flödet kunde stanna upp och låta slumpen skapa nya insikter och mening. Den slutsatsen skulle jag inte komma fram till idag. Då upplevde jag det som ett sätt att öppna ögonen och sinnet för nya intryck och upplevelser. Idag ser jag snarare att man som individ i ett multimedialt flöde måste göra ett medvetet val för att inte drunkna i den attraktion som främst de sociala medierna skapat.
Vi vet att AI, maskinlärning och algoritmer skapar stora delar av det digitala flödet. Många röster varnar för konsekvenserna, både från forskningsperspektiv, politiska och sociala rörelser där kommunikation på nätet blivit ett verktyg. Här en förenklad men tydlig bild av hur dessa digitala flöden är uppbyggda –

”De senaste årens snabba utveckling inom maskininlärning har gjort att dagens sociala medie algoritmer har förändrats i grunden. Tidigare var algoritmerna regelbaserade. De byggde på en uppsättning förutbestämda regler, som att en kommentar är värd två “poäng”. 
Dagens algoritmer använder sig alltmer av maskininlärning. Istället för att ställa in färdiga regler bestäms ett mål (t.ex. “få användare att stanna kvar länge” eller “få användare att kommentera”). Algoritmen analyserar beteenden och sätter själv reglerna. Det innebär att reglerna kan ändras i realtid medan du scrollar. Därför har det blivit svårare att förutse vad för innehåll som algoritmen kommer att gilla.”
https://arenaopinion.se/2024/07/05/algoritmer-for-dummies-sa-styrs-sociala-mediers-floden/

Samtidigt har berättelserna vi konsumerar alltmer förpackats i igenkännbara former och strukturer. Sedan jag skrev essän har streamingtjänster och underhållningsformat exploderat i både antal och i avgränsade kategorier för att hålla fast publiken och användarna i igenkännbara fiktioner.
”Mångfalden i fiktionsindustrin skapar inte nödvändigtvis fler former av upplevelser, ett rikare utbud av erfarenheter – med fiktionsindustrin menar jag inte enbart film- och tv-fiktionens berättar-dramaturgier utan också den budskapsboom som utmärker det mesta som kommuniceras via internetmediet med dess fokusering på snabbhet och ikonisering. I dessa mediavärldar är det fråga om en kvantitativ mångfald snarare än en kvalitativ.”

För att inte fastna i dessa mallar och regler riktade jag blicken mot interaktivitet, sökte svar på hur man kunde skapa verkligt nya upplevelser genom att bryta mönster och vidga blicken.
Det finns motbilder till den tilltagande endimensionaliteten. Den digitala tekniken och ger utrymme för interaktivitet, öppnar för möjligheter att leka med tiden och tvångströjan som den linjära upplevelsens massdramaturgi har skapat. Den som fick F. Scott Fitzgerald att säga detta om filmkonsten i Hollywood: ”Det är en serie scener lagda i en bestämd ordning, skapad för att inte ge betraktaren något annat val än att känna en bestämd känsla.”

Den här uppbrutna och spänningsskapande metoden har den ständigt växande spelindustrin tagit på allvar och förfinat, både i de spel som är singel player baserade och de som bygger på samarbeten över nätet, multiplayer spelen. Här slukar interaktiviteten både tid och möjligheter för eftertanke och reflektion, dramaturgin som styr de alltmer förfinade spelmotorerna kräver direktupplevelser och snabba impulser. För att avsluta där jag inledde med en slutsats Hylland Eriksen formulerade som –

Förutsättningen är naturligtvis att det finns tid, medel att få ägna sig åt den sortens upplevelse. Med Hylland Eriksens ord ”…Kräv rätten att vara otillgänglig, rätten till långsam tid, till stilla förkovran utan störningar från informationssamhällets skvalsändare.”

Thore Soneson

PS. Undertiteln TAKE A CHANCE ON ME har inget som helst samband med ABBA låten med samma titel. Förutom att titeln öppnar ett slags fönster som bjuder in till upplevelser man aldrig tidigare tagit del av.

Sevärda serier som inte är utdragna och våldsdominerade

#TVserier #ZeroDay #ToxicTown
Merparten av serier på SvT och streamingbolagen handlar om våldsdominerad kriminalitet, våld mot kvinnor och thrillerformat skapade enligt formulär 1A. De amerikanska dominerar men europeiska serier ligger inte långt efter, brittiska, polska, belgiska, danska, finska och en och annan svensk serie skapar sevärda och engagerande dramer. Här några exempel.

Robert de Niro i ”Zero Day”

Det är en upplevelse att se Robert de Niro agera som fd president i tv-serien ”Zero Day”, en thriller om ett storskaligt cyberangrepp och en utredning som pekar mot – såklart – ryska trolloperationer. Men efterhand vecklar arbetet med en specialgrupp ut sig till en jakt på skyldiga inom den amerikanska eliten, läs kapitalet. Gruppen leds av George Mullen (de Niro) som egentligen skulle skriva klart sina memoarer, en rolltolkning där lågmäld energi och välartikulerade analyser och ledarskap är en ren njutning att se.
Intrigen ligger väldigt nära hur en potentiell cyberattack skulle kunna iscensättas av företag ledda av Musk, Bezos och andra nätmiljardärer som sitter på makt att fullkomligt rasera världsekonomin och demokratin. Om dom bestämmer sig för det.
https://www.dn.se/kultur/nicholas-wenno-har-ar-veckans-basta-stromningstips-2025-02-20/

Det engelska verklighetsbaserade dramat ”Toxic town” är på många sätt motsatsen till ”Zero Day”. Här handlar det om en hur gravida kvinnor i en engelsk fd industristad föder missbildade barn, hur stadens borgmästare initierar ett program för att skapa nya sysselsättningar när stadens viktigaste arbetsgivare ett stort stålverk läggs ned. Problemet är att stora landmassor måste saneras från farliga utsläpp från produktionen.

De ledande rollerna är brittiska relativt okända skådespelare som spelar sina roller med rå, rak och engagerad realism. En av de mödrar som fått barn med skador är en tuff, egensinnig och envis kvinna (Jodie Whittaker) som upptäcker att hon inte är ensam med sin erfarenhet. Hon drar igång en process där hon värvar andra mödrar för att tillsammans kräva upprättelse. Ingredienser som dolda siffror i miljökontroller, en upphandling av saneringsfirma som visar sig vara korrumperad.

Att detta är verklighetsbaserat på händelser och människoöden i staden Corby får man veta i eftertexterna, en snabb googling på fallet leder till bla en artikelserie i BBC – ”One of the UK’s biggest environmental scandals: the Corby toxic waste case.”
https://www.bbc.com/news/articles/cx2pzl605kzo

PS. Båda finns på Netflix, en streamingtjänst som jag överväger att bojkotta.