Månadsarkiv: maj 2025

Natur och mytologi möts i Roland Perssons konst

I Roland Perssons utställning ”Being Mortal Hurts” på Färgfabriken i Stockholm dyker man in i en explosion av objekt, organiska och inspirerade av natur och mytologi. På ett oroande sätt sväller verken över alla gränser, materialet silikon blir nästan sekundärt. Så realistiskt lyckas han skapa gigantiska näckrosor, djur som transformeras till surrealistiska varelser och en härva av elektriska kablar och ställverk.

Head Of Medusa _ RolandPersson

Titeln på utställningen sammanfattar väl vad verken förmedlar och gestaltar, ett slags konstruerad natur där det vackra och det apokalyptiska möts. Allt är förgängligt och förvandlat till objekt som berättar om naturens upplösning, balanserat på gränsen mellan liv och död.

Med utställningsinfo i handen kan jag koda verken vidare och få ett sammanhang, Det elektriska virrvarret heter ”The Machine Zone” från 2020 gestaltar ”ett tillstånd som en individ kan hamna i när den spelar på spelmaskiner. Väl inne i zonen spelar man inte för att vinna utan för att stanna kvar i en annan verklighet”.

The Machine Zone _ Roland Persson

De senaste verken anspelar på en varelse i grekisk mytologi som förstenar en betraktare med sin blick. ”Body of Medusa” tillsammans med ”Head of Medusa” och ”Mouth of Medusa” skapar tillsammans en uppslukande organisk väv av lockande skönhet och tydlig förestående död. De speglar kampen mellan människa och natur, det medvetna och det undermedvetna, samt det privata och det offentliga. 

Att Roland Persson länge arbetat med det undermedvetnas rike och drömmarnas berättelser är tydligt i det labyrintiska hus med väggar, golv och tak av silikon som man fysiskt rör sig i och på. I ”Dreamhouse” från 2013 möter man djurkroppar i förvandling och rester av förmultnande kläder och organ, en skrämmande exorcism som jag uppfattar som konstnärens försök att avmystifiera mardrömmarnas obehag och förvrida våra minnen och tankar, känslor och upplevelser. Det undermedvetna materialiserat.

Hear My Train Coming_Roland Persson

Rummet på Färgfabriken är spatiöst och ljussatt så att alla objekt lyfts fram på ett funktionellt sätt, efter en stund hör jag en ensam, bluesaktig gitarr klinga genom rummet. Den kommer från ett tidigare verk från 2019 och växer fram ur en förstelnad trädstam. Roland Persson skriver att verket är inspirerat av en kortfilm där Jimi Hendrix spelar en blues i en tradition av amerikanska spirituals- och bluessånger (video ”Hear My Train Coming” ). Den blir för honom en påminnelse om en vän som dog i en tågolycka under uppväxten i Gävle. ”För mig var den korta filmen väldigt tröstande” skriver Roland Persson.
Utställningen pågår till den 15 juli, missa inte den om ni är i närheten av Stockholm.
På Färgfabrikens webb kan man läsa en fördjupande analys av kuratorn och forskaren David Revés / Roland Persson: ett sardoniskt skratt inför tragedin

Fakta / Silikon är en polymer som huvudsakligen består av kisel. Utgångsmaterialet från vilket silikoner framställs är kiseldioxid, vanligt i sandsten, strandsand och kvarts. Kiseldioxid används också i stor utsträckning vid glasproduktion.

Apokalypsen och klimatet

Det är en majlördag i Köpenhamn, vi besöker två utställningar som båda gestaltar och berättar om verkliga och suggestivt iscensatta apokalypser. I Nikolaj Kunsthall kliver vi in i iscensättningar av några av Lars von Triers filmer, i biblioteket på Rundetaarn rör vi oss i dystopiska uttryck som pedagogiskt lyfter klimathoten i utställningen ”TIME*DUST*STARS”

”Vi tillhör världen. Världen tillhör inte oss. Detta är utgångspunkten för utställningen TIME*DUST*STARS, som kretsar kring mänsklig påverkan på planeten.” Så presenteras den mångfacetterade utställningen av åtta danska konstnärer i det spaciösa biblioteket i Rundetaarn, den runda tegeltornet som är en turistmagnet i centrala Köpenhamn. Det är skiftande tekniker, från ett grandiost måleri av en galax till ett framtidscafe på Mars där väggarna fylls av glättigt turistiska bilder från den ”goda” planeten. Många lager av förståelse och upplevelser med fokus på vad vi riskerar att förstöra och förgifta av naturens krafter.

Jeanette Land Schou

En av dessa djupdykningar är fynd från en utgrävning och metallsökning på Amager Fælled av fotografen Jeanette Land Schou. Hon har tagit en del järn och stål fynd som korrugerat och förvandlats av föroreningar i en nedbrytningprocess, arrangerat dem till lekfulla vanitas stilleben i svartvita fotografier. De präglas av en sällsam skönhet och tidlöshet, metamorfoser om man så vill. Samtidigt påminns vi om hur kemiskt avfall, koldioxid i luften och vår överkonsumtion i allt snabbare takt förvandlar vår gemensamma natur i en pedagogiskt illustrativ text och bilddokumentation av området på Amager Fælled som ligger nära Jeanette Land Schou hem och uppväxtdel av Köpenhamn.

”Breaking Darkness” i Nikolaj utgår från några av von Triers filmer, främst ”Breaking the Waves” (1996) , ”Melancholia” (2011) och ”Europa” (1991). Med filmfragment och installationer skapas rumsliga tablåer, den hotande planeten i Melancholia svävar över det stora kyrkrummet, på övre våningen fylls rummet av den romantiskt tunga temat av besatt kärlek, gudstro och död i Breaking the Waves. Visuellt gripande men också lite väl illustrativt. Tyngst och mest uppslukande är det mindre rum där vi omsluts av filmfragment från Europa, den dystopiska resan ned i undergången där Max von Sydows röst förmedlar en domedagsvision. Urstarkt suggestivt svartvitt och dramatiskt.

Ur Lars von Triers ”Europa”

Emellan konstupplevelserna hinner man alltid med en öl eller kaffe på en av stadens många vattenhål och mötesplatser, för oss blev det främst café bar Dan Turèll i de centrala vindlande smågatorna.

https://nikolajkunsthal.kk.dk/en/exhibitions/breaking-darkness
https://www.rundetaarn.dk/event/tidmuldstjerne/
https://cafedanturell.com/