Brazil o Sheffield o Berlin – musikfilm från hela världen. I Malmö ! http://ping.fm/pkxez
Lämna ett svar
Författararkiv: thoson
Man får vad man betalar för – DN.se
…eller man betalar för vad man vill ha!
Alltså måste man som tidningsmakare i dagens allt bistrare tillvaro för de traditionella medierna fråga sig VAD skall man profilera sig på? Vilket innehåll kan attrahera så många läsare att tidningen kan överleva ?
Håkan Lindgrens debattinlägg i Dagens Nyheter är en bredsida som i många stycken slår in öppna dörrar; de allra flesta som producerar och skapar medieinnehåll vet att upphovsrätt kostar. Att de som skapar innehåll skall ha betalt. Alla framgångsrika webbbaserade musik och mediatjänster som Spotify och iTunes vet detta och håller på att få genomslag för detta. Allt fler betalar, att skriva rader som de jag citerar nedan är en elegant retorik men den är skriven från en skyttegrav där man tappat siktet på hur verkligheten förändrats.
”En generation som tycker att det är självklart att de inte kan förvänta sig betalt för sitt skapande arbete är en mycket vacker gåva till framtidens politiker och företagsledare. Vi borde inte vara så ivriga att ge dem den. Jag skulle hellre se en framtidsvision som går ut på att allt fler kan tjäna allt bättre på sitt eget skapande arbete.”
Där film- och musikskaparna bygger nya broar och ser möjligheter, där har den traditionella publicistiska världen svårare att anpassa sig till realiteterna. Många unga lägger sina mediepengar på uppkoppling och bredband, de läser webbtidningar om de läser nyhetsmedier överhuvudtaget. Alla tidningshusens webbsatsningar går med mer eller mindre förlust, det finns mängder av siffror och statistisk som bekräftar detta för den som vill söka informationen.
Problemet i mediebranschen är – extremt förenklat – som jag skrev inledningsvis, att man betalar för vad man vill ha. Detta har de flesta inom ”gammelmedia” insett för sent, de har precis som Lindgren skriver förlorat en generation för att de alldeles för sent insett att nyhetsflödet de erbjuder idag finns att läsa på så många andra ställen. Gratis.
Alternativet är inte att tillfredsställa alla och bli utslätad eller för allmän, alternativet är att bli mycket bättre på att skapa det exklusiva, det genomarbetade, det grävande och det unika. Då kan man hitta former för att ta betalt på nätet, då kan man behålla läsare och annonsörer.
Fokus.se – Piratjägarens revansch
I dessa åsikts- blogg- och newsmill-tider är det en ren njutning att läsa genomarbetade, välresearchade och välskrivna reportage. I det svenska nyhetsmagasinet Fokus finns allt detta, både i pappers- och webbtidningen.
Med reportaget om Henrik Pontén får Antipiratbyrån ett ansikte och ett sammanhang. Skildringen av hur han ställer sig upp framför ett antal Dreamhackers samlade för sitt årliga frälsningsmöte i Jönköping är ett exempel på klassiskt reportage som jag gärna läser mera av. Fokus kopplar också ihop reportaget med en krönika av Erik Schuldt – ”Musikindustrins eget Starbucks” – där han lyfter fram Spotify tjänsten som den verkliga pirat-besegraren. Lika välformulerad den.
Att Fokus utsågs till Årets tidskrift i kategorin digitala medier 2009 känns helt rättvist efter att ha läst pirat-artiklarna och bläddrat bland innehållsrubrikerna på sajten. Läs själv på Fokus » Piratjägarens revansch
Om sociala medier och mail-bombning
Har den senaste veckan funderat en hel del över hur opinionsbildning drivs idag. Vellinge moderaterna har fått snabbt känna på hur facebook och andra sociala medier snabbt kan driva upp en fråga på den allmänna agendan. En pådrivande faktor i detta var ”mail-bombningen” där 1200 mail hamnade hos Vellingepolitiker, en aktion som snabbt organiserades via grupper på FB.
Det här är ETT exempel på hur enskilda frågor kan engagera oss och få oss att snabbt agera, nätet och den trådlösa kommunikationen har inneburit helt andra snabba ytor att kommunicera och sprida tankar, åsikter och reflektioner på.
Det sprids samtidigt en hel del rasistiskt plumpa, i en demokratisk värld helt oacceptabla anonyma åsikter i debattforum, på bloggar och i andra mer dolda ”hemliga” rum.
Att nätpublikationer numera omfattas av grundlagsskydd och har krav på ansvarig utgivare, är ett sätt att hålla en nivå. Samtidigt handlar det om att sprida en positiv nät-etikett och inte förvandla de öppna sociala ytorna till slagfält för megafoner där dom som har mest ekonomiska medel kan överrösta alla andra. Jag menar när vi nu har ett medium som kan vara öppet och demokratiskt, skall vi motverka alla former av censur.
I Journalisten skrev Jesper Bengtsson, författare och ordförande för Reportrar utan gränser en bra krönika om detta för en månad sedan. Han skrev bla att ”traditionella politikers bild av vad sociala medier egentligen är krockar med verkligheten. De har helt enkelt inte fattat galoppen.” Detta apropå Anders Borgs första blogginlägg i våras som inte gick att kommentera!
Läs gärna det och fundera vidare kring hur journalistik och sociala medier kan samverka på ett öppet och demokratiskt sätt.
Terra Nova: Sinfonia Antarctica
DJ Spooky är en amerikansk performancekonstnär och musiker som tagit klimathoten mot Antarktis och istäcket på allvar. Han har förvandlat sina tankar och dokument till en installation – Sinfonia Antarctica – här är trailern. En fascinerande resa in i isen som naturfenomen och som kultur och kunskap.
”Nature strikes back”
Klimatmötet COP 15 i Köpenhamn sätter sina spår, också i den kulturella aktiviteten. Ett sånt avtryck är tematiska konstutställningar – i ”Naturen slår tillbaka” finns romantiskt måleri med syndafall och katastrofer, moderna installationer som ”Acid rain”.
Att på detta sätt involvera konsthistorien och samtiden i vår tids mest aktuella fråga känns för en del som lättköpt trendkänslighet, för andra som mig självklart. Konsten och kulturen använder andra uttryck än fakta, involverar både höger och vänster hjärnhalva, känsla och förnuft.
Utställningsatsningen heter Rethink och visas på flera konsthallar och museer under november – december. Danmark är inte enbart flyktingfientlighet och ökade polisbefogenheter.
”Nature strikes back” på Statens museum for kunst, Köpenhamn – DN.se
Den sista läsaren
Morgonens lördagsläsning – I en lång och mångfacetterad essä i DN funderar Thomas Anderberg kring hur läsandet förändras nu när vi läser allt mer litteratur på nätet. Han tar utgångspunkt i en studie en amerikansk forskare genomfört kring läsupplevelser och hur vi tar till oss berättelser och kunskap. Maryanne Wolf menar att alla rörliga bilder, ljud och intryck som vi konsumerar samtidigt med texten tar över våra associationer och styr tankarnas riktning.
”Det hon främst vill varna för är inte den ökande oförmågan hos inbitna skärmläsare att finna sammanhang i längre texter. Det hon verkligen oroar sig för är att den värld som omger den privata läsprocessen, med reflektioner och associationer, tappar mark.”
Den sista läsaren – DN.se
Fakta i artikeln :
Maryanne Wolf betonar att det viktiga med läsning inte är det som finns i texten utan det som ligger bortom den: de mikroutflykter som läsandet skickar ut oss på och gör oss medvetna om alternativa livs- och upplevelseformer. Detsamma gäller givetvis för sånger och symfonier. Att detta med nödvändighet är personligt, rent av privat, visar hur farligt det är att tro att kritiken förmår täcka allt som är väsentligt med litteratur och musik.
Källorna
Maryanne Wolf: ”Proust and the Squid. The Story and the Science of the Reading
Därför skulle jag aldrig anställa mig själv
Så skriver krönikören, fd chefredaktören Peppe Engberg för Arbetet i Malmö ( som han medverkade till att lägga ned ), i en krönika i Dagens PS. Denna nätbaserade medienyhetssajt är en av dem som lever på att rewrita andra journalisters och mediers arbete, dra till sig annonser och med snabba klick öka sina läsartal. Det är smart, rubrikvänligt och som man skriver i sin tag-line – News Digests for busy people.
Peppe Engbergs krönika handlar om det som är på alla traditionella dagstidningars agenda just nu – hur överleva i den nya nätekonomin ? Hur finansiera kärnan i sina medier, de undersökande, unika och grävande reportagen som gör skillnad? I en tid när underskotten står som röda UTROPSTECKEN! Man gör rubrikjournalistik, betalar avgiften till nyhetsbyrån TT som levererar stor del av materialet, men gör sällan mera än klipper och klistrar.
Att det är ekonomiskt kris för gammelmedia är ingen nyhet, den senaste effekten är att DNs nya chefredaktör har drastiskt sparkat hela redaktionen och nyanställer en slimmad skara medarbetare.
Varför skulle han då Peppe Engberg aldrig anställa sig själv? Jo han har nyligen startat en PR-byrå och insett hur denna bransch fungerar. ”Med Göran Persson vet vi att slutförvaringen numera sker i PR-branschen. Och här möts makten och dess granskare återigen.”
Hans analys av sig själv och ett antal andra namnkunniga journalister som byggt sitt förtreonde på kritiska granskningar av makt- och politik och nu bytt sida till ”fienden” är riktigt roande, träffsäker och fylld av namedropping och skvallerfakta. Hans analys av PR-branschen är lika klar, här handlar det om att sälja sina uppdragsgivares produkter, annars blir det ingen pengar i lönekuvertet. Och det är där alla dessa namnkunniga sidbytare blir obekväma. De är vana att handskas med ”fina” nyheter, inte säljargument hur snyggt de än är förpackade i livsstils jargong och klimatsamveten och det är den sortens journalister Pepe vill ha i sin byrå.
Men grundsatsen Peppe Engberg inte berör är att medier som Dagens PS till stora delar glider omkring och håvar in vinsterna av den traditionella pressens arbete. Frågan blir till slut – vilka media vill vi ha ? Snabba, säljande nättidningar eller djupdykande och kritiska dagstidningar med nätpublikationer som levererar och tar ett publicistiskt ansvar? Jag tvekar inte och fortsätter läsa DN, SvD, The Guardian, NY Times och alla andra ”gammelmedier” på nätet.
Sverige dömt för klimatbrott
Dramatisk rubrik, artikeln i ETC är inte lika hårdvinklad. Där kan man läsa om klimatkonsekvenser för urbefolkning och odlare i Anderna, det var vid Tribunalen för klimaträttvisa som man dömde Sverige och de rika västländerna för att den globala uppvärmningen orsakat krympande glaciärer och vattenbrist för odlarna.
Allt detta är fakta jag inte läst i ”mainstrem” media i vårt land, de försvinner i den stora dagliga floden av klimatrapporteringen där varje ord ur Reinfeldts mun skall redovisas. Det finns en hel värld där ute som försöker göra sig hörd!
ETC.se: Sverige dömt för klimatbrott
Kidnappade konstnärer
I en kommentar på SRs hemsida pekar P1s Cecilia Blomberg på konsekvenserna av att vara en kulturell ikon. Vem som helst kan göra anspråk på konstnären, rida på deras goodwill och på det viset försöka skapa en positiv bild av sin egen image.
En enkel retorisk fälla, men hur många som ändå faller i den är svårare att uppskatta.
”Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.
Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om.” Kidnappade konstnärer – Kulturnytt – sr.se
Tankar om media / Thore Soneson 