Ibland är språket och ordvalet en förrädisk konst, ett ord kan ha en association i en socialt sammanhang men en helt annan i ett politiskt samtal. Ta ordet gerilla – för de flesta av oss är det förknippat med motståndskämpar, människor som slåss för en övertygelse.

I en artikel som inleds med en intervju med feministisk fildelare, övergår texten snart i en devot hyllning till alla dessa anonyma fildelare som med sina hårddiskar och sitt Internetkonto som vapen strider för den GODA saken. Rätten att få fildela.

Men för att inte framstå som alltför propagandistisk för fildelarnas sak skriver artikelförfattaren Jonathan Fried – ”I någon sorts extremt bokstavlig bemärkelse är fildelning faktiskt organiserad brottslighet. Men för att tanken ska leda rätt måste man addera »spontant« till början av begreppet. För det är i den spontana organisationen fildelningens osårbarhet sitter.”

Jag har personligen inga intressen av att propagera för Piratbyrån eller andra rättsliga organisationer som jagar ftp-brottslingar, jag läser hur en skribent med språket som vapen effektivt agerar apostel för fildelarna. Komplett med en ordlista där fildelarnas ”lingo” beskrivs som en liten manual till alla läsare som vill bli medlemmar i gerillan.

Fokus » Den digitala gerillan.