Vi som bor i Malmö hamnar ibland i diskussioner om bränderna i Rosengård, om gängvåld och rasistiska poliser. Vi är trötta på att behöva kommentera krigsrubriker och ytliga mediasensationer. Ofta har jag saknat bakgrunder och argument som sätter våldet och aggressionerna i sammanhang, som ser helheten.

Nu finns en forskningsrapport från Malmö högskola som med intervjuer, analyser och fotarbete i stadsdelen satt samman en helhetsbild. Det är inte stenarna som gör ont, heter rapporten som pekar på samband som borde lyftas fram mer i medierna. Petter Larsson, redaktör på veckotidningen Efter Arbetet, skriver en anmälan av forskningsrapporten i Aftonbladet där han lyfter fram en bild av verkligheten som är mer komplex än vi är vana att se den.

Den avslutas med ett resonemang som jag utgår från finns belägg för i skriften, en helhetssyn som alla polisiära batongförespråkare och myndigheter borde ta på största allvar –

”Ett stort problem är att Rosengård används som övningsområde. Hit skickas unga oerfarna poliser för att vinna sina sporrar, ett år eller två i fiendeland meriterar dem för andra tjänster, och de byts ut. Därför hinner de aldrig begripa sig på området och människorna, än mindre knyta närmare kontakter.

Så får vi alltså två grupper av unga män – ungdomar och poliser – som båda försöker bevisa sitt värde i kampen om ett territorium. De går loss på varandra, fastlåsta i en konflikt, som de möjligen kan mildra eller förvärra, men som de inte har makten att lösa.”

viaRosengård – systemvåldet i samarbete med symboliskt våld | Kultur | Aftonbladet.