9e september 2001

Idag är det en svart minnesdag. Medierna skriver, berättar och analyserar allt om tragedin. Om bin Ladin och islamismen, om ”war on terror” och hur det talibanstyrda Afghanistan av idag ska styras.

Många minns vad de gjorde, hur de reagerade på nyhetsflödet och terrorismen. Själv minns jag framförallt de bilder och filmklipp som visar desperationens offer; de människor som kastar sig ut genom fönster ovanför de ramponerade våningarna. När bilderna kablades ut satt jag klistrad vid datorskärmen, försökte sätta mig in i känslan, adrenalinet som pumpar, skräcken, döden som väntade. Det gick inte då, det går inte nu heller.

Bilderna visade aldrig ansikten eller individer, kropparna var silhuetter mot en gråsvart rökmassa. Anonyma. Desperata. Fotografierna är fastetsade i minnet, för alltid.