När horisonten försvinner…

Annandag 2021. Det är vitt, så vitt att man inte längre har ett långt perspektiv som avgränsar jord och himmel. När perspektiv försvinner är vi alltmer utlämnade åt oss själv. Stirrar in i vår egen navel som en del samtidsförståsigpåare kallar incelkultur. Själv kan jag känna det uppenbara, att världen blir mindre, att centralperspektivet tappar mening, att eftertanke blir en del av morgonens tankebanor.
Inte för att summera året som gått utan mer spana in i den horisontlösa framtiden, vad kommer jag att hålla centralt i mitt liv. Den lilla världen som Bergman tolkade i Fanny och Alexander eller den stora globala som Greta Thunberg så effektivt och känslomässigt gjort centralt för oss.
Att tala klimat och vara uppmärksam på hur värmen, regnen och de klimatrelaterade katastroferna förändrar planeten är idag ett samtalsämne i varje hem. Eller borde vara det !

Så är den försvunna horisonten ett tecken på hur framtiden blir alltmer diffus och oförutsägbar eller en varningsklocka? Har inget klart svar på detta.
Istället lyssnar jag på Godmorgon världen i P1 som sammanfattar året som gått. Blir uppenbart att politikens fokus under kommande år kommer vara ett socialdemokratins ödesår, efter januaripolitikens sammanbrott är det upp till Magdalena Andersson att navigera s-kompassen mot en framtid där den egna politiken måste vara central. Inte kompromisser för att behålla regeringsmakten.

Lycka till med den kompassen säger jag, det behövs ett perspektiv som öppnar horisonten.

Peppinge 2021 12 26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s