Författararkiv: thoson

Rabiata BLOGGare !

Har Bloggsverige rest sin ragg tydligare än det senaste dygnet ? Pirater och marknadsliberaler och kulturhatare har skjutit skarpt och laddat sina bloggsikten mot en samling kulturarbetare som publicerat uppropet ”Politikerna måste våga stå upp mot piraterna” i DN.

Efter att ha läst några bloggsidor fyllda av invektiv och utfall mot de dryga fyrtio undertecknarna av uppropet är jag allvarligt oroad över tillståndet i fildelarleden. De hatar uppenbarligen alla som är emot fildelning. Kategoriskt och svartsynt! Rabiat och fullständigt utan respekt för de kulturarbetare som vågar ha en avvikande åsikt.
Det hela smakar så illa att jag knappt orkar skriva inlägg på min blogg, knappt orkar ha en balanserad syn på VAD detta egentligen handlar om.
All denna energi och all denna tid som man ägnar åt att skriva dessa inlägg är ioförsig imponerande. Det finns uppenbarligen en oerhörd kraft och vilja ute i fildelarsverige, det är inget tvivel om det.

Men om man tar sig lite tid och analyserar ETT av de grundargumenten man för fram i artikeln – ”Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.” – så finns här en grundsyn som jag tycker borde genomsyra alla i ett demokratiskt och öppet samhälle. Rätten att kunna ägna sig åt konstnärlig verksamhet.
Utan denna rätt kommer världen att vara mycket fattigare. Att kunna leva på konsten man skapar är ingen garanti för att det man skapar är kvalitet i sig, men lyckas man skaffa sig en publik, läsare, tittare och lyssnare som vill ta del av det man skapar, då skall man också ha möjlighat att få betalt för sitt arbete. Det är en självklarhet. Arbete skall löna sig. Ingen av de mer rabiata nyliberalerna som Rick Falkvinge i Piratpartiet kan på allvar mena något annat, det skulle vara emot deras egen ideologi att marknaden kan skapa sysselsättning och välstånd för alla om den bara får operera i fred.

Att sedan modellerna för betalning till konstnärligt skapande måste uppdateras i takt med nya teknologier och marknader, är självklart. Fildelning kan ha positiva sidor – man kan marknadsföra sitt nya material som Timbuktu som släpper en singel på Pirate Bay. Man kan slå sig samman och dela svåråtkomliga filmer och kultur som marknaden inte längre vill distribuera eller ha i lager.
Det finns många möjliga modeller för hur man på ett kreativ sätt kan få nätekonomi att fungera. Ett sätt att göra det är genom att avgiftsbelägga alla nätägare och få dem att erlägga EN procent av intäkterna till en upphovsrättsfond ala STIM.

Ladda ned filmen eller …

Filmnyheternas webbsida skriver Kjell Häglund en osande krönika om ”Tvångssterilisering av filmintresset” apropå ett upprop för anti-piratlagar som publicerades nyligen i dagspressen. För filmbranschen är det naturligtvis lite penibelt att det är Svenska Filminstitutet som finansierar webbtidningen, men pirat-företrädaren Hägglund argumenterar effektivt för fri nedladdning.
Han skriver – ”Värdet av piratkopieringen är ingenting mot värdet av fildelningens distributionseffektivitet och word-of-mouth-marknadsföring” – och det är säkert sant.

Och det finns en braskande skriven sanning i krönikan – den handlar om att ett brinnande intresset för filmkultur skulle stoppas om fildelarna kunde ställas inför rätta. Om det hade varit så att stopp för fildelningen skulle återupprätta ett kvalitetsutbud på biograferna, hade många skrivit under på det! Men det mest intressanta i filmutbudet hindras av den svenska ensidiga filmimporten.

Det finns ett filmkulturellt utbud genom bla Folkets Bio, begränsat ja men viktigt! Men allra viktigast kanal för denna film är faktiskt visningar på teve. Eller i det nätverk av digitala biografer som successivt växer fram. Den största delen filmer som laddas ned på fildelningssajter är amerikanska blockbusters, inga bröderna Dardenne filmer tex.

Piratdelning är INTE lika med bredare utbud eller tillgång till kvalitetsfilm. Det är en myt som förespråkarna sprider och Häglund tyvärr underblåser, vem som helst kan surfa in på Pirate Bay och kolla vad som erbjuds. Det är den senaste Coen filmen, Bond-rullen osv. Vill man se kvalitetsfilm får man lita till direktimporterad DVD eller Filmkanaler, public-service TV.

Obama effekten

Idag andas stora delar av den civiliserade världen ut! Framtiden ser ljusare ut, men vad har vi bevittnat ? Vad handlar YouTubevalet och den gigantiska uppmärksamheten om? Ett spel på högsta dramatiska nivå – ja rentav Shakespeare nivå – menar iallafall Mikael Timm som på P1s hemsida levererar den här recensionen under rubriken :
Segraren Obama – en gåta, en mystiker, en kung ?
Timm konstaterar att vi bevittnat AKT II i dramat om Obama och nu väntar fortsättningen:
”Men nu gäller rak dramaturgi. Men att valet slutat som förutsett betyder inte att vi känner resultat. Det är faktiskt bara akt II i en femaktare som är klar. I nästa akt avslöjas vem kungen egentligen är. Sedan följer strider, svek och förräderi innan ridån går ned och historikerna kan utvärdera dagens val.”

Om reaktionerna på Halal-TV

I efterhand hoppas jag någon medieforskare kommer att studera reaktionerna och skriverierna som Halal-TV skapat. Där finns mycket stoff att hämta kring det segregerade samhället och vilka mekanismer som spelar in.
Personligen tycker jag SVT följer de senaste årens programkoncept och gör en dokusåpa i Bobsterformat av programmet. Och det är inget fel med det, public service skall ha ett mångfaldsperspektiv i sitt utbud. Men Halal-TV skall ses för vad det är – ett program där tre unga muslimska tjejer i slöja försöker förstå sig på Sverige utifrån sin horisont. Och som sådant är jag övertygad att det kommer att berätta en hel del om klyftorna i dagens svenska samhälle, om fördomarna, om den dolda rasismen.
SVT presenterar Halal-TV precis så på sin hemsida. Det är inte en dokumentär, inte ett faktaprogram, inte journalistik. Det är en blandform som mycket av de nya satsningar dagens SVT sysslar med, de verkar inte lita på att tittarna vill se raka fakta, raka åsikter och argument – men det är en annan programpolitisk diskussion.
Lyssna på Kulturnytts recension av Negar Josephi, där finns ett balanserat perspektiv på medietomultet.

USAs sammanbrott


Ägnar en del av denna novemberdag åt att följa det mediala pesidentvalet i USA. Från YouTube perpektivet där McCain leder till att läsa om Imperiets undergång som är rubriken på ledarsidan i ETCs USA specialnummer. Den inleds med orden:
”Det talas om att finanskrisen skulle vara en svacka. Nej, skriver Maria-Pia Boëthius. USA har brutit samman, precis som Sovjet. Två mänsklighetens drömmar, båda återvändsgränder.”
I artikeln ventilerar Maria-Pia Boëthius sitt kluvna förhållande till dessa drömmar och det som amerikansk kultur skapat. Läsvärt på alla sätt, med många tänkvärda perspektiv. Intressantast är att vi på allvar måste se framåt och vidare på vad som skall komma efter stormaktstiden och det internationella spekulationskapitalet.
Att vi lever i en historisk tid när det gamla skal rensas ut och det nya växa sif starkt. Ledaren avslutas med dessa reflektioner:
”Ett mindre indoktrinerat och ödmjukare USA är vad man längtar efter. När ska den amerikanska medelklassen inse att de är dårkapitalismens främsta råvara? Att det som kallas ”störst och bäst” handlar om att upprätthålla deras överkonsumtion, på lånade pengar, ett överflöd som planeten inte längre kan bära?”

Filmpopulistisk webbstrategi på SVT


Tog mig tid att surfa in på SVTs hemsida för att leta efter mer info om vilka långfilmer kanalerna planerar att sända. Att jag helst ser film på SVT beror på att i reklam-tv djungeln förvandlas det mesta av filmerna till sönderklippta snuttar och det är enbart public service kanalerna som satsat på kvalitetsfilm och respekterar filmmakarnas skapelser – inga klipp och avbrott!

På kanalernas webbsida fanns tidigare en specialsida med fakta om filmmakare och filmer i de serier som filminköparna arbetat fram – Långfilm i SVT. Idag har denna sida kopplats ihop med drama-serier och en redaktion som vestår av skvallerbloghgare och en webbmaster som skriver om nyheter från internationella (läs amerikanska) filmvärlden. Det hela liknar en slags msn-nöjespanel mischmasch. Utan substans. Filmfakta kring långfilmerna är reducerat till tablåtexterna, inga fördjupningar. Istället en massa quizlistor ala Facebook.

Ärligt talat tycker jag public service här trivialiserar sig själva och den stora publik som fortfarande tycker att film är en konstform och som vill ha fördjupningar och bakgrunder kring filmmakare som Wim Wenders (aktuell i höst) och andra nutidsklassiker man visar.
Skall det vara så svårt att satsa på kvalitet !
Inte bara inlånade knep att aktivera tittare från de kommersiella kanalerna !
Respektera filmkulturen och ge oss tillbaka kunniga skribenter och presentationer av kvalitetsfilm som visas !

Finistere blogg

Från sin franska utpost filosoferar och kommenterar Bodil Malmsten allt mellan Nobelpris och det franska postväsendet. Det är ofta dråpligt och intressant att följa hennes syn på det svenska så där lite från sidan.

Det uppsnappade citatet som Horace Engdahl släppte ur sig om hur obildade vi svenskar är satte igång hennes tankevindlingar. Svensk litterär debatt. Hon instämmer i den milda sarkasmen och spär på med lite egna reflektioner kring vem som är (o)bildad i svensk press.

Video som medievapen

Video mix som medievapen. Att skapa propaganda, sprida tankar, underhålla eller upplysa eller allt på en gång i en SUPER-MIX!
Att använda nyhetesinslag och filmklipp för att skapa satiriska inslag med rörliga bilder har blivit en klassisk form av medier. YouTube svämmar över av remixade versioner av rörliga klipp i olika former. Det har alltmer blivit en egen kultur, en egen form av (ofta) subversiv och (ibland) intelligent underhållning med ett budskap.


En svensk pionjär är Johan Söderberg och ATMO som med sina Read my lips videos skapat en egen form av kommentarer med klipp på Berlusconi, Saddam och andra.

Nu när det är dags för amerikanskt presidentval sprids en flod av klipp på YouTube där valpropagandan mixas och skrivs om. Den som vill ha ett annat perspektiv på amerikansk politik kan surfa in på Coldcut vs TV Sheriff ”Revolution ’08” och se ett radikalt annorlunda budskap. ”A drum+bass powered all-out AV assault on an American media machine now in psychotic overdrive for the Presidential election.” Videon är en sant medial chockdoktrin!

En tur till Los Angeles med Moderna Museet


Foto / Dennis Hopper Double Standard, 1961

Det händer alldeles för sällan att en konstutställning på ett museum blir mer än en redovisande, elegant presenterande expose över en konstnär eller en epok. Men Moderna Museet har med Los Angeles 1957-1968 bevisat att museal konst också kan vara en helhetsupplevelse.

Västkustljuset och den rena arkitekturen leder mig genom en samling centrala verk av konstnärer som Kennet Anger (med den fantastiska 16 mms filmen Kustom Kar Kommandos), Edward Kienholz (med det omskakande assemblaget The Illegal Operation) för att nämna några. Som Grand Finale visas Dennis Hoppers på-gatan-porträtt av Los Angeles konstnärer.

Inramningen av verken är stramt modernistisk, det är helt kongenialt med konsten. Man kommer nära, skapar fokus på verken. Stannar framför en hypnotisk ljusmålning av Robert Irwin eller de eleganta svartvita foton som visar det sk Case Study House-programmets arkitektur, en slags cool västkust funktionalism som skapades för att bygga enkla, ljusa bostäder för efterkrigstidens guldålder.

Utställningen har fått ganska njuggt bemötande av konstkritikerna; några saknar den visionäre Lars Nittve från hans tidiga uställningar som Implosion, andra tycker att utställningsarkitekten Shideh Shaygans rum är funktionella men inte mer. Kritiken känns inte relevant för min upplevelse; den är alldeles för meta-kritisk och handlar mer om positionering inom konstvärlden än om det man faktiskt kan se och uppleva i utställningen.


Kennet Angers Kustom Kar Kommandos finns på YouTube.

KONST handel eller spekulation


Om man söker fler argument emot marknadskrafternas sätt att kontrollera konst och kultur, se programmet Kobras reportage kring Damien Hirst miljardförsäljning på auktionsfirman Sothebys och mötet med svenske konsthandlaren Jan Erik Löwenadler.
Här behövs inga kommentarer eller slutsatser – innehållet talar för sig själv. När marknadskrafterna styr är spekulationen lag och värde räknas enbart i ekonomiska termer. Löwenadler spenderar några miljoner och köper verk av Hirst – fast han tycker illa om konstnären.

Om detta sätt att hantera konst skall styra VEM som kan ägna sig åt yrket konstskapare är framtiden mörk. Personligen tycker jag att konst är allt annat än ekonomi och spekulation, inredning och dekor – det är ideer, upplevelser, estetik, livsluft helt enkelt.
Att konst skall kosta är självklart, men stärk den svenska modellen med offentliga konsthallar och museer och ge dem mera medel att betala konstnärerna för utställningar! Avdragsrätt gynnar bara spekulation. Och återinför fria entreer! Det borde vara en rättighet att alla skall kunna ta del av denna kulturform!