Kategoriarkiv: kvalitetsfilm

Vem rekommenderar vilken film du skall se idag ?

Kort om hur filmkulturen blivit en AI vara på nätet

Filmkritikerns roll som guide till biografmörkrets upplevelser är numera kulturhistoria. Kritikerns reflektioner och kunskap är ersatt av streamingtjänsternas AI verktyg där någon matat in algoritmer som styr rekommendationer till oss användare. För att göra en långsökt parafras – till den som har ska vara givet – tycks vara modellen.
Under dessa tider när biografbesöken är minimala och ersatts av skärmtittade är det inte bara Netflix och andra globala tjänster som rekommenderar vad du ska se. Public service har på SvT play sajten satt detta i system så allt innehåll listas i kategorier som ”Berättelser du inte får missa” eller ”Kungligt” !

“Anybody who has a phone can make a movie,” Schrader says. “The downside is . . . nobody can make a living.”Photograph by Franck Ferville / Agence VU / Redux

Jag blev påmind om denna algoritmernas farsot av filmkritikern Hynek Pallas som i ett inlägg i sitt Facebook flöde länkar till en intervju med filmmakaren och manusförfattaren Paul Schrader i The New Yorker där han berättar om hur den sociala och kulturella diskussionen om ”vilken film ska vi se?” ersatts av ”vi ser Netflix, där finns alltid något vi vill se”.
Samtidigt finns det ett antal streamingtjänster med kvalitetsfilm, klassiker och nutida. Svenska sajter som Cineasterna, Tri-Art play, Draken film (som streamade Göteborgs filmfestival), internationella MUBI-film med flera.

Det saknas absolut inte möjlighet att ta del av filmiskt intressanta och utmanande upplevelser. Filmkulturen och utbudet finns därute. Det gäller att veta var och vad man ska ta del av (och betala för). Här blir det viktigare än någonsin att läsa filmkritiker istället för att lämna över valet till en AI tjänst eller rekommendationer av en redaktör som navigerar åt dig.

Hur detta nya filmklimat påverkar filmkulturen och vad som produceras internationellt och nationellt kräver en längre och mer omfattande artikel. Paul Schrader lyfter några varningstecken i intervjun som att alla kan bli filmmakare idag, det är bara att skaffa en mobiltelefon. Men det är inte samma sak som att skapa filmiska berättelser…
Thore Soneson

PS. PÅ söndag är det Oscars gala och P1 kultur publicerar en lista på var man kan se de nominerade filmerna. Den finns här – https://sverigesradio.se/artikel/guide-har-oscarsfilmerna-du-kan-se-i-kvall

Kieslowski – en filmisk legend

Jag arbetade på nittiotalet på dåvarande Triangelfilm/Kedjan som filmdistributör. Där skrev jag ibland essäer och artiklar i deras publikationer. Mattias Nohrborg är idag aktiv på TriArt film och en av grundarna till filmtidskriften Point of View.
Bland de kvalitetsfilmer bolaget distribuerade fanns de viktigaste i polske regissören Kieslowskis produktion. FIlmerna finns fortfarande att se på streamingsajten TriArt play.

Med jämna och ojämna mellanrum ser jag om Trikoloren, på lördag den 13 mars är det 25 år sedan han avled i förtid enbart 54 år gammal. Filmerna är på alla sätt sevärda idag, inte minst med dagens splittrade nationer och extremisttider. Läs gärna !

>>>>
TRIKOLOR – MELANKOLI, OSKULD, PASSION –
En essä om Krzysztof Kielowskis filmtrilogi
Frihet – Den blå filmen, Den röda filmen, Den vita filmen

En av åldern krum, böjd gestalt närmar sig långsamt en stor grön kub på en trottoar. Sträcker upp en flaska mot ett hål. Sticker långsamt, mödosamt in glasflaskan. Går därifrån.
Denna gestalt finns med i alla Kieslowskis trikolor-filmer. En människa som trots den snudd på övermäktiga fysiska ansträngningen genomför vad hon beslutat sig för.
En obetydlig scen, en passant, fångad i flykten. Ändå, en scen som fastnar på näthinnan.

Som länk i ett stort filmverk, en trilogi som speglar tillståndet i det europeiska mänskliga klimatet, är scenen försumbar. Samtidigt som den är central.
För Kieslowski visar med Den blå, vita och röda filmen att all kultur, all civilisation, ytterst vilar på individen. På den enkla människans val.
Den franska revolutionens fana, trikoloren – den blåa, vita och röda – och de grandiosa humanistiska parollerna – frihet, jämlikhet och broderskap – är tomma fraser om de inte genomsyrar varje individs blodomlopp.
I dessa tider av ideologiskt vakuum söker vi alla efter sammanhang. En del sluter sig kring sin enklav. Sin nation. Andra drivs av ett allt starkare behov att skönja grunderna i vår europeiska kollektiva identitet. Söker de humanistiska länkar som kan mota kaoset och våldet…forts läs på http://soneson.se/texter/Trikolor.htm

Filmyrken på vita duken – polis polis och åter polis

Intressant och ett tecken på svensk films tillstånd, eller… En analys som den tidskriften FLM publicerat om vilka yrken som syns mest på svenska filmduken avslöjar att det vanligaste yrket är polis (13,6%) och journalist(6,8%). Knappast förvånande med alla Wallanderrullar och Millenium-trilogin.

Det är en vid första läsningen roande statistisk som redaktören för FLM Jonas Holmberg ställt samman, men kikar man närmre börjar jag undra vad man egentligen får fram. En avbild av Sverige anno 2010? Analysmakaren vill gärna se det så och jämför med en lista på vanligaste yrken där sjuksköterskor toppar. På tio-i-topp listan finns läkare med, men inte fotfolket som sköter vården.

Men analysen bygger på en i mina ögon provocerande tanke – att svenska verkligheten bokstavligt skulle avspeglas på bioduken. Att filmmakare och producenter skulle följa ett slags upplevelse index – skapa filmer utifrån målgruppers intresse av att se sig själva speglas på duken. Alternativt skapa drömbilder av det målgruppen saknar.

Om svensk film anno 2010 skulle bygga på den sortens kritierier skulle det nog se ännu fattigare ut på kvalitetsfilm med konstnärliga ambitioner än vad det gör. Jag menar Ruben Östlunds filmer eller Roy Anderssons, bygger de på en analys av verklighetens yrkesval? Självklart inte.

Men Jonas Holmberg gör betydligt mer intressanta analyser än denna i sin artikel, den tittar i själva verket mer på HUR karaktärerna på film upplever sin verklighet, hur de skildras. Han skriver i en passus : Men filmpoliserna, som brinner för sina arbetsuppgifter till den grad att de struntar i familjeliv, övertidsersättning och säkerhetsföreskrifter för att klara av jobbet, är en otypisk yrkeskår. Desto fler rollfigurer är alienerade löntagare som verkar ha svårt att bry sig.”

Och det är här en riktigt intressant analys kikar fram – svensk film som en dystopisk bild av tillståndet i arbetslinjens Sverige. Här fyller FLM ett tomrum i svensk filmkritik – ett forum där det finns plats för konstnärlig reflektion kring filmiska berättelser – utan poängsättning!

FLM _ Det är så vi jobbar – Arbetslinjen i svensk film 2006-2010 http://bit.ly/hpjEae

Polis vanligast på film – undersköterska i verkligheten – Kulturnytt | Sveriges Radio.

Ladda ned filmen eller …

Filmnyheternas webbsida skriver Kjell Häglund en osande krönika om ”Tvångssterilisering av filmintresset” apropå ett upprop för anti-piratlagar som publicerades nyligen i dagspressen. För filmbranschen är det naturligtvis lite penibelt att det är Svenska Filminstitutet som finansierar webbtidningen, men pirat-företrädaren Hägglund argumenterar effektivt för fri nedladdning.
Han skriver – ”Värdet av piratkopieringen är ingenting mot värdet av fildelningens distributionseffektivitet och word-of-mouth-marknadsföring” – och det är säkert sant.

Och det finns en braskande skriven sanning i krönikan – den handlar om att ett brinnande intresset för filmkultur skulle stoppas om fildelarna kunde ställas inför rätta. Om det hade varit så att stopp för fildelningen skulle återupprätta ett kvalitetsutbud på biograferna, hade många skrivit under på det! Men det mest intressanta i filmutbudet hindras av den svenska ensidiga filmimporten.

Det finns ett filmkulturellt utbud genom bla Folkets Bio, begränsat ja men viktigt! Men allra viktigast kanal för denna film är faktiskt visningar på teve. Eller i det nätverk av digitala biografer som successivt växer fram. Den största delen filmer som laddas ned på fildelningssajter är amerikanska blockbusters, inga bröderna Dardenne filmer tex.

Piratdelning är INTE lika med bredare utbud eller tillgång till kvalitetsfilm. Det är en myt som förespråkarna sprider och Häglund tyvärr underblåser, vem som helst kan surfa in på Pirate Bay och kolla vad som erbjuds. Det är den senaste Coen filmen, Bond-rullen osv. Vill man se kvalitetsfilm får man lita till direktimporterad DVD eller Filmkanaler, public-service TV.