Kategoriarkiv: Kultur

100 dagar med världskonst

Lämna ett svar

Efter tre dagars djupdykning i samtidskonsten och samtiden på dOCUMENTA(13) tar det betydligt mer än tre dagar att samla intryck, digestera tankar och minnesbilder. För att inte tala om tiden det tar att läsa in sig på den amerikanska kuratorn Carolyn Christov-Bakargievs 100 tankar kring konstens roll i samtidskulturen, hennes ambition är storslagen, utställningen skall vara ett ”a state of mind”. En spegel av vår tid.

Som Clemens Poellinger skriver i SvD vill dOCUMENTA(13) ledningen att ”…världen förklaras och alternativ till vår tillväxtberoende och resursförstörande civilisation stakas ut.” Konst skall alltså både vara en termometer i världens arsle och en katekes för att formulera en utopisk framtid.

Själv tror jag inte konstnärer vill vara varken politiker eller domare, varken predikanter eller åklagare, jag tror konst skapas av människor som har ett starkt behov av att formulera berättelser och skapa en dialog mellan kreatören och mottagaren. De konstnärliga verktygen och redskapen används för att skapa denna berättelse – kameran, penseln, vindmaskinen, stentavlorna, mörker och ljud. Spektrat är stort och på dOCUMENTA(13) möter man verkligen alla former och uttryck.

Att under en och samma dag gå från en bris som rensar huvudbyggnaden Fridericianums bottenvåning från konstnärligt damm till ett mörkt rum där skådespelare rör sig bland oss deltagare och sjunger, stampar takten och diskuterar det moraliska imperativet – det är både stort och omskakande. Dessa direkta på-platsen-specifika upplevelser är kanske de starkaste, de kräver fokus och närvaro av sina betraktare och skapar tankar och reflektioner som håller långt efter själva mötet med verket.

Ryan Gander låter vindmaskiner blåsa sval bris in i Fridericianum med sitt verk ”I Need Some Meaning I Can Memorize (The Invisible Pull)”.

Ryan Gander som låter vindmaskinerna blåsa sval bris när vi stiger in i byggnaden, ger oss i titeln en association om verket ”I Need Some Meaning I Can Memorize (The Invisible Pull)” som jag tar till mig som en uppmaning, min relation till världen och konsten är inte ett passivt betraktande. Det är en pågående upplevelse som kräver en aktiv respons. Konst skall kännas och ha en betydelse. Det fina och paradoxala med vinden är att de stora rummen är helt öppna och monumentalt vackra, det är högt i tak i detta konstens tempel !

På en oansenlig bakgård utan skyltar eller titel skapar Tino Seghal ett rum där vi skärper våra sinnen maximalt.

På samma sätt skapar Tino Seghal ett rum där vi skärper våra sinnen maximalt; det totala mörkret gör att vi fysiskt känner kropparna i rummen genom svettdoften, vi hör steg och andetag, vi dras in i ett skådespel där rytmer och sånger varvas med frågeställning om ”state of the world” – om hur nutiden är en tidsålder där vi hela tiden lever i skuggan av våldet och kriget, själva motorn i vår civilisation är aggression och makt, kan vi moraliskt skjuta ansvaret för detta på den abstrakta makten eller måste vi inte (re)agera ? Tino Seghal ger oss inga svar, men skapar ett slags andrum där dessa tankar kräver uppmärksamhet.

Dessa konstverk har fått lovord av de flesta kritiker och kommentarer på kultursidorna, och det med all rätt. Verken både kräver närvaro och skapar reaktioner. För mig är dessa båda upplevelser värt alla köer och timmar på Autobahn och halvgoda schnitzlar. Jag är tillfreds med att vara en av alla hundratusental kulturturister som vallfärdar till årets dOCUMENTA(13).

Det finns mängder av andra intryck och konstverk som jag kommer att återvända till, flera filmiska och mediala verk av William Kentridge, Janet Cardiff & George Bures Miller, installationen ”The pixelated revolution” av Beirutbaserade Rabih Mroué och den dystopiska videon Secretion av Willie Doherty hör till de starka upplevelserna.

Cykelkultur#1 – Jørgen Leth – Tour de France konnonsör och filmare

Lämna ett svar

Intervju med danske filmmakaren, journalisten och cykelaffectionadon Jørgen Leth. Aktuell med en stor retrospektiv på Kunstforeningen Gl. Strand i Köpenhamn till den 12 aug.

Kopenhagen Art Institute: “Jeg kan ikke lide tanken om, at folk kan få nok af mig”.

( återkommer med mera cykelkultur-tankar och länkar under taggen #cykelkultur, håll utkik. )

Irving Penns fotografiska världar

Lämna ett svar

Jag minns när Irving Penn ställde ut sina kvinnliga ”nudes”, sina svartvita närgångna fotografier på Camera Obscura i Stockholm på utställningen ”Earthly Bodies”. Det är början på 80-talet och på bilderna bokstavligt väller kroppar ofta utan ansikten, utan identitet fram. Det är kallt belysta, avskalade studier av mänskliga kroppsdelar, av människans former.

Utställningsposter ”Earthly Bodies” Camera Obscura Stockholm, 1981.

Bilderna delade kritiker- och fotografkåren i två delar; i den delen som såg de svartvita aktstudierna som smaklösa och brutalt objektifierade fanns den starka dokumentära traditionen i svensk fotografi, i den andra fanns konst- och modefotograferna som i Penns bilder såg människans skönhet i de plumpa och mulliga linjerna. Själv befann jag mig någonstans mittemellan.
Jag skrev en essä i tidningen Schlager om utställningen och lyfte – om jag minns rätt – fram det mästerliga sättet att teckna med ljus, jag upplevde kropparna som befriade och vackra. Irving Penn varken förhärligade eller föraktade, han studerade de mänskliga former som aldrig eller sällan tidigare avbildats i klassiska aktstudier, i måleriet eller skulpturalt.

När jag nu återser några av de svartvita fotografierna på Moderna Museets utställning ”Skiftande världar”, hämtad ur den donation Irving Penn gjorde till museet 1995, blir det tydligt hur motiven är en del i hans utforskande av stillebenets uttrycksformer. Hur ljusets spel skapar form, hur fotografiet fryser tiden. Stannar tiden så att vi kan se.
På utställningen finns ett spektra av hans olika teman; modebilderna för amerikanska Vogue, porträttserierna på berömda kulturpersoner som Ingmar Bergman och Truman Capote, naturfolken i Dahomey i sviten ”Worlds in a small Room” eller ”Småföretagare” som visar yrkesarbetare i femtiotalets London, Paris och New York.

Paradoxalt nog är Irving Penns storhet som fotograf att han aldrig verkade värdera sina motiv, han studerade dem och visade fram dem i detaljskärpa och mot neutral bakgrund. Den gråa duken eller det vita och tomma studioljuset. Samma blick oavsett om han arbetade med modebilder eller de egna uppdragen och böckerna.
I en ljudupptagning Moderna har lånat in berättar Irving Penn själv om sin relation till sina motiv och sina serier med bilder, fritt tolkat säger han att han alltid ”söker mig själv i mina motiv, precis som betraktaren söker sig själv i mina bilder.” Ett sätt att utforska världen och sig själv. Tydligare än så kan det nog inte sägas…eller som citatet Moderna Museet har tryckt upp på entreväggen till utställningen :
”A good photograph is one that communicates a fact, touches the heart, and leaves the viewer a changed person for having seen it; it is in one word, effective.” —Irving Penn.

Balenciaga Little Great Coat (Lisa Fonssagrives-Penn), Paris 1950
© Copyright by The Irving Penn Foundation.

”Skiftande världar” är en museums utställning av den där självklart generösa sorten, fylld av magasinsuppslag från Penns karriär, tidsbilder över den kolorerade modepressens utveckling. Alla som på något sätt intresserar sig för fotografi och magasinsdesign måste göra ett studiebesök på Moderna Museet Malmö i sommar.

Prometheus – den vita härskarrasen

Lämna ett svar

Att sitta inbäddad i 3D glasögon med mullrande THX-ljud är en häftig upplevelse – ”Prometheus” är en visuell bergochdalbana som skall ses på stor bioduk. Men kärnan i berättelsen handlar om mer än eskapism för stunden, den tar ett filosofiskt strypgrepp på darwinismen och för fram en kontroversiell teori – att människan skapats med DNA från en intelligent Alienkultur på en planet långt borta.

Denna sciencefiction teori har solkiga rötter som Michael Tapper skriver om i sin recension av Prometheus i Sydsvenskan – han skriver ”Handlingen börjar annars oroväckande med grottmålningar som i spåren av Erich von Dänikens kryptonazistiska jakt på en utomjordisk härskarras pekar mot att vita européer – förstås – är stjärnornas barn.”

Men Ridley Scott berättar inte en hjältehistoria om övermänniskan och skapelsens krona, istället är det ett pessimistisk och mörkt äventyr där den onda androiden David möter den goda forskaren Elisabeth Shaw som vill spåra livets ursprung. Vem som vinner och svaret på gåtan – det finns inte i denna Prequel till Alienfilmerna. Den kommer kanske i uppföljaren…för i klassiskt Hollywood-maner har Scott lämnat slutet på dystopin öppet.

Skall androiden och forskaren hitta den intelligenta civilisationen bakom de slemmiga muterande Alienvarelserna…???

Monstret och gudinnan på Moderna Malmö

Lämna ett svar

28 Twitter / Home

Att museer inte enbart är museela visar Moderna Malmös nykurerade utställning med verk av Niki de Saint Phalle som öppnar nu på lördag den 12 maj. ”Flickan, monstret och gudinna” lyfter fram en komplex konstnär som i allra högsta grad är aktuell. Hennes konst är både självbiografisk och tidstypisk, här finns brutala skulpturcollage med plastdockor och anti-miliaristiska assemblage, ett utforskande av den egna kvinnliga identiteten som samtidigt är en utmaning mot konstens konventioner och ideologier.
För precis som sextiotalets konstnärer rörde sig fritt mellan former och uttryck, blandade film, installation, objekt och måleri är mycket på den samtida konstscenen laddat med liknande gestaltningar . Dagens performance och videokonstnärer rör sig bland popkulturella referenser på ett liknande sätt som iscensättningar för femtio år sedan.

Niki de Saint Phalle stora kvinnokropp som byggdes upp på Moderna Museet i Stockholm för utställningen HON – en katedral 1966, är legendarisk i samtidskonstens värld. I Malmö visas en dokumentär, modeller och pressklipp från denna installation. En visualisering som ger alla oss som inte var där en aning om lekfullheten och engagemanget som är en del av Niki de Saint Phalles konstnärsskap.

Den andra och mera mörka sidan av hennes konst syns inte minst den självbiografiskt utlämnande filmen Daddy från 1972, en filmisk ”uppgörelse” med fadern. Den finns det all anledning att återvända till !

Urkopplad…

1 svar
Lämnade in min smartfån på reparation igår – den laddade inte längre. Inser att jag på kort tid blivit helt beroende av att ständigt ha mitt mailflöde, twitterkonversationer och alla statusuppdateringar med mig överallt. Är det en god insikt ? Eller ? Hursomhelst kommer ni alla att se mindre av mig under de veckor fånen är urkopplad. Vi ses !
Facebook. Twitter.

Om Lars Gustafsson och Bernard Foys Tredje rockad

Lämna ett svar

I Kulturnytt recenseras en ny poestisk utgåva av den flitige filosofen, poeten och författaren Lars Gustafsson av Göran Sommardal. Lars Gustafssons speciella frihet – Kulturnytt.

Den låter lika tankemässigt fascinerande som hans roman ”Bernard Foys Tredje Rockad” där huvudpersonen, poeten, delar upp sitt skrivande jag i tre parallella fantasiliv.

Jag fick förtroendet att bearbeta boken till ett manus för en tv-serie, en fascinerande resa in i ett författarskap. Tyvärr blev manuset aldrig filmatiserat, men den som är intresserad kan läsa det på min hemsida (hint hint till alla potentiella dramaproducenter) : http://www.soneson.se/film/Foy.htm

media tankar | ett urval länkar under mars

Lämna ett svar

Här några av de artiklar och tankar jag publicerat i mitt twitterflöde under mars 2012 – en del länkar kan bli inaktuella. Men då är det publicisterna som lagt om eller tagit bort. Inte jag som länkat fel.

En av månadens understreckare:
Rekommenderad lördagsläsning: ”Kärlekens och dödens invecklade kemi” | Under strecket | SvD

Bra sammanfattn av Helle Klein om bakåtsträvande c-politik. ”Det behövs ny energi i ekonomin” Dagens Arena

Aftonbladets flitigaste och vassaste twittrare:
@danielswedin Fler huvuden borde rulla i Saudiaaffären –

Malmörepen gav inga nya fakta – granska ist alla konkreta projekt som staden satsat på o resultaten? UG | SVT.se

bloggaren som alltid är lika läsvärd ! Idag om sensualism och vissa fotografers beröringsskräck. MickeBergPhoto

Om kulturens roll : Kulturministern undviker debatt om entreprenörsideologi o amatörism. ”Tystnadens strategi råder” | SvD

Skarpt av Rakel Chukri om kulturens roll – ”Konstnärer är inte politiker som ska erbjuda en quick fix”

Samlarobjekt ?! ”Ernst Billgren slickar kuvert åt Café Operas stamgäster” – Mynewsdesk

Engelska språkvitsigheter kan verkligen fånga intresset: A headline that sums up the state of things – ”Need Speed And Greed: We Are All Innovators Now”

Essential reading about life in the glamorous art lane! ”Damien Hirst and the great art market heist.”

A great discovery and mystery ! ”Did Vasari save a Da Vinci for us?”

På ”hemmarenan” Skånes konstförening (där jag är styrelsemedlem) händer det ofta att konsten tar nya former och vägar: presenterar ”Chronophone” – ”Ring dig själv i framtiden” av Unsworn Industries. :

Konstnärer ställer frågan – ”Är vår välfärd en Saab från 1982?” OSA till MEDEA/Dagens Välfärd

Thore Soneson /@thoson / https://www.facebook.com/thore.soneson / www.soneson.se

En meditation över minnet, tiden och färgen

Lämna ett svar

Idag öppnar Malmö konsthall två utställningar – en meditation över filmmaterialet av Alexander Gutke och en slags forskningsresa efter den fjärde dimensionen av Tauba Auerbach. Det är två kontrasterande utställningar – en målerisk och ljus och en på ytan mörkt teknologisk.

I Alexander Gutkes "Exploded View" färdas vi genom en diaprojektor av märket Kodak Carousel och ser insidan; skiva för skiva, bild för bild – genom seriens 81 diabilder.

För det malmöbaserade Alexander Gutke gör i sina filmiska och visuellt perfekta installationer är att dissekera filmens materialitet – han iscensätter en kameraåkning genom en celluloid filmremsa där damm, repor och tiden rusar mot min blick.

En framåtrörelse som får mig att fundera över min hjärnas mekanik och funktion, hur många synintryck finns inte lagrade där? Men hur skapas bilderna i synapserna?

Det han gestaltar är med hans egna ord – ”en meditation över materialet” – en slags betraktelse över tidens gång och det förgängliga i de visuella uttrycken. Ljusets anatomi och visuella spår. Vi ser och vi minns med hjälp av tekniken.

Det här syns som tydligast i en fotografisk serie ”9 – 5” har Alexander Gutke fotograferat ljuset i sin atelje, en avbildning av färgtemperaturen. Ett av de mera subtila verken är ”Lighthouse” – där vi får följa hur ljuset faller igenom en slide i en diaprojektor när den rör sig 360 grader. Han beskriver sina arbete på utställningen som är en retrospektiv över tio års verksamhet med orden en ”sömlös loop”, en meditation över minnet, tiden och tekniken.

Tauba Auerbach "fold painting"

Amerikanska Tauba Auerbach försöker i en del av sin utställning förstå och kanske rent av gestalta det fjärde spektrat i vårt färgseende, den ”tetrokromatiska”. Det mänskliga ögat har receptorer för tre färger: rött, grönt och blått. Men Tauba har fascinerats av en teori om en fjärde receptor, ett färgseende som enbart en liten del kvinnor påstås ha.

En serie hon kallar ”RGB cube”, ett slags böcker som sprutmålats i olika vinklar och intensitet, är en gestaltning för sökandet efter denna fjärde dimension. Om den finns vet ingen, men i sitt sökande skapar Tauba abstrakta och måleriska objekt och ”veck”målningar som lyser i ett slags koloristiskt glädjerus i den stora ljusgården mitt i konsthallen. Estetiskt och elegant men väldigt abstrakt.

Thore Soneson