Om ni inte visste det … här lite egenreklam om de två romaner jag gett på eget förlag. SUND och NILO. En ny är på gång men dröjer ett tag. Kanske ett etablerat förlag med kontakter ut i handeln och på bibliotek tycker den är värd att ge ut. Tills dess…följ länken så hittar ni mera ! https://medieman.com/roman-forlag/
Utdrag ur ett pågående skrivprojekt. Kanske en roman. Kanske en utställning. Kanske enbart för byrålådan.
”Gustavs svarta van med Kristina och de tre pojkarna försvinner bort längs grusvägen. Peder står ensam kvar, känner att han kan andas. Djupt och med ett eftertänksamt lugn. I händerna håller han den gamle August tummade bok. Håller den mot bröstet och går mot boningshuset. Allt är tyst och stilla, ingen fågelsång eller andra naturljud, ingen vind skakar om lövverken. Inga djur ropar över nejderna. En ensam häst står som en silhuett på betesmarken ned mot sjön. Det är en bild som också finns i fotoalbumet. En repig och dåligt exponerad svartvit bild. Ett inkapslat minne som får liv framför Peders ögon.”
Många har vittnat om det, att skriva romaner, poesi och berättelser är en ensam sysselsättning. Hur många författare har inte skrivit om detta, antingen direkt i självbiografiska texter, eller i omskrivningar där deras karaktärer får kanalisera känslorna av tomhet och det vita arkets tystnad.
För mig är ensamheten tydlig på flera sätt, efter att ha arbetat som journalist och manusförfattare har jag alltid haft läsare som läst och mottagit, tolkat och använt sig av mina berättelser. Idag när jag publicerat två egenproducerade romaner känner jag starkt behov av respons. En gillamarkering i flödet på min ansiktsbok är såklart positivt, men den är flyktig och leder sällan till en dialog eller utbyte av tankar och upplevelser. För visst skriver man för att möta en läsare, tittare eller besökare som kan ge respons.
Men samtidigt är skrivandet ett slags utforskande av en själv, både som skrivare och som person. Varje formulering och situation man skapar kommer ur den egna fantasin, erfarenheten och den sociala individ man är. Hur du lever och vad du konsumerar för berättelser blir en del av det du fångar in i dina ord.
Här kommer därför en uppmaning, en önskan, en enkel vädjan om att ni som läst någon eller båda av mina romaner SUND och NILO skriver en kommentar eller ett omdöme. Censurera er inte, var ärliga, raka och personliga. Skriv på Fejan eller i kommentarer på min wordpress sida. Och om ni känner er manade, rekommendera gärna romanerna som finns att läsa och skaffa både som pocket och som e-bok (SUND). Här hittar ni mer info – Eget förlag och utgivning av romaner