Raka besked och tydliga regler på kontinenten. I svensk Public Service television får vi leva med att sponsring och oklara regler!
Reklamfri statstelevision i Frankrike och Spanien – kultur & nöje | svt.se.
Det ÄR viktigt att bevara nätneutralitet, Andreas Ekström skriver på Sydsvenskans kultursida att – ” ett mardrömsscenario blir internet som kabel-tv. Det vill säga: betala mycket, få tillgång till allt, snabbt. Betala lite, och linka dig fram bäst du kan med ett begränsat utbud.”
Raka rör – lika linor – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.
Ett fritt och öppet Internet eller ett marknadsanpassat nät där man köper delar av utbudet som kabel-TV ? Framtiden för Internet står på spel enligt många nätaktivister och skribenter sedan Google skrivit ett avtal med ett stort företag om rättigheter för mobilt nät.
I den länkade DNartikeln skriver Sverker Lenas – ”Glöm Wikileaks. Glöm maktkritik. Glöm nästa Youtube. Tänk i stället kinesiskt internet, med skillnaden att det blir auktoritära medieoligarker som kontrollerar vilken information som ska vara sökbar.”
Moveon redan fått 300 000 amerikaner att skriva under uppropet ”Google don’t be evil”. Dags att starta ett svenskt upprop eller…
viaSverker Lenas: Ajöss till nätet som vi känner det – DN.se.
Många av oss har redan konstaterat det – det är snabba och ytliga samtal som gäller i sociala medier. Ungefär som i kaffekön på arbetet eller i hälsningsfraserna på krogen. Och precis som där väljer en del att bara lyssna medan andra pratar mycket och gärna.
TIDSBILDER / FRAMING TIME
Denna vecka ställer jag ut en serie svartvita foto tillsammans med kollegan Lajos Varhegyi i Hagestad mellersta skola. Mina bilder är tagna under reportageresor i Italien i mitten av sjuttiotalet och i Kina under 2008. Lajos Varhegyi ställer ut ögonblicksbilder från resor och platser han besökt de senaste tjugo åren.
För alla Facebook användare finns ett album att ta del av på – http://bit.ly/aVBEpp. Här mina tankar kring bilderna och tiden.
ITALIEN / 1974-75
Mina kameror och jag åkte på flera resor till Rom, Milano och Bologna under mitten av sjuttiotalet. Jag reste tillsammans med kollegor, frilansande fotografer och journalister från reportagegruppen Grupp Fem i Lund, dokumenterade slitna förorterna, tog mig till den monumentala Mussolinistadsdelen EUR, till Bolognas universitetscampus och till Milanos ockuperade bostadsområden.
Överallt mötte vi stridbara och engagerade människor som ville bryta mot det etablerade systemet, den katolska moralen, de gamla traditionerna. Italiens storstäder vibrerade. Sydeuropa var i politiskt fokus, den utomparlamentariska vänstern demonstrerade mot nyfascisterna i Italien. De gamla kommunistiska partierna reformerade sig och anpassade sig till västerländska demokratier och döptes om till eurokommunism. Kulturen politiserades och blev ett dynamiskt inslag i valrörelser, på gatorna och i medierna.
Filmregissören Pier Paolo Pasolini utmanade alla konventioner och den fascistiska moralen med Salo, eller Sodoms 120 dagar som utspelar sig under andra världskriget. Sommaren -75 hittades han mördad på Ostias strand. I Milano och Rom framförde Franca Rame sin monolog ”Tutta casa, letto e chiesa” ( ung. ”Alla hem, sängar och kyrkor”) ett feministiskt upprop mot den italienska kyrkans patrikaliska struktur och moral.
Mitt inne i Rom, på Campo dei Fiori, det gamla marknadstorget samsades slaktaren med parlamentsledamöterna och de bankanställda kassörskorna vid bardisken med sina espressos. Turisterna i amerikanska grupper blixtrade längs Piazza Navona och tågluffare sov i parkerna vid stationerna. Blomstertorget var vårt torg, det låg billiga hotell på smågatorna i närheten, konstnärer satt vid sina fönster och målade, gatusångare och gycklare uppträdde på kvällarna.
Vi ville fånga denna tidsanda på gatorna, skildra kontrasten mellan det gamla trånga, varma och de nya marmorklädda bankpalatsen. Visa gatubarnen och polismakten. Skildra energin och traditionen. Vi blev attackerade av nyfascistiska tonårsgäng och fick fly från platsen i vår bil.
Vi blev bjudna på lyxmiddag av kommunisterna i Bologna och till stor lantbuffe på ett gods utanför Milano. Vi skålade och drack Cynar, likör på kronärtskockor, med en arbetarfamilj i en ockuperad bostad i Roms slumkvarter. Vi sparkade boll med barn i en övergiven fabrik i Milano. Vi besökte kooperativt drivna mejerier i röda Bologna.
En del av bilderna skulle publiceras i en annorlunda politisk guidebok av författarparet Torsten och Birgitta Bergmark, vi reste efter deras manus och hittade miljöer vi aldrig sett utan deras guidning. Boken blev aldrig publicerad. Men intrycken och bilderna finns kvar.
Thore Soneson 2010 /
Medresenär på flertalet av dessa resor var min fotografiske vän och kollega Micke Berg. Han är fortfarande fotograf. Jag är kulturell diversearbetare.
”Varför tvingas vi i informationsåldern att göra det vi inte vill göra – och hur återtar vi kontrollen över vårt tänkande” är en av de frågor som ställs i denna artikel – Det rastlösa sökandet på internet | Under strecket | SvD.
Varningslamporna blinkar, forskningen sammanställer alarmerande fakta och drar drastiska slutsatser som pekar på att vi håller på att förlora fokus i vårt läsande.
Nätet med alla sina distraktioner – nästa sida är aldrig längre bort än ett knapptryck – inbjuder till snabb konsumtion och ständigt rastlöst sökande efter nästa snabba tanke. Dagstidningarnas webbupplagor med sina blinkande, flashande reklampuffar och banners skapar ett tingel-tangel läsande.
Att raljera över detta är enkelt och ibland befogat. Men det är samtidigt lätt att glömma den tillgänglighet och den mångfald nätet skapat. Mängder av artiklar, texter och litterära upplevelser finns lagrade på servrar som ständigt är tillgängliga.
Konsten är att inte falla i den ständigt uppkopplade hetsen efter nyheter och tankar – begränsa nöjessurfandet och fokusera !
I understreckaren skriven av Pelle Snickers refereras till stoff och forskning som ger tänkvärda perspektiv på hur vi använder Internet – har vi skapat en ny teknokrati där credon är ett digital-darwinistiskt ”survival of the busiest”?
Det finns en stark skepsis i fria kulturlivet mot de regionala kulturportföljerna. Det här inlägget av Jonas Jarl är ett av de mest genomtänkta och reflekterande jag läst där argumenten avslutas med en mycket god dramatisk retorik –
”Att välja bort en nationell samordning av kulturen för en regionalmodell är lika dumt som att bara låta barnen i Stockholm, Göteborg och Malmö lära sig läsa. I resten av landet får de gärna vara kulturella analfabeter.”
viaMot kulturella bakvatten – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.
Sommartid och radiotid. Lyssnar på Klas Östergren och ”Den sista cigaretten”, romanens clue är ett konstnärligt lustmord på Den döende dandyn. Den gode Östergren kan sin samtida konstscen och tar mig med in i en något makaber scen som jag sällan kommer att glömma…
Att den inte finns som poddradio antar jag har med ersättning att göra. Men som tur är går det att streama överallt – nästan.
Sommartid och radiotid. Lyssnar på Klas Östergren och ”Den sista cigaretten”, romanens clue är ett konstnärligt lustmord på Den döende dandyn. Den gode Östergren kan sin samtida konstscen och tar mig med in i en något makaber scen som jag sällan kommer att glömma…
Att den inte finns som poddradio antar jag har med ersättning att göra. Men som tur är går det att streama överallt – nästan.
Anders Mildner skriver initierat om hur nätet förändrat den traditionella nyhetsjournalistikens roll. Från att ha varit nära nog ensam informationskälla, finns det idag många exempel på hur aktivister och gräsrotsrörelser kan lyfta frågor och nyheter genom bloggar och realtidsmedia.
Han skriver om hur sajten USHAHIDI baserad i Kenya utvecklat en interaktiv kombination av geo-taggning och ögonvittnesbilder för att lyfta fram brännbara frågor, kriser och människorättsbrott i nyhetsfokus.
Tankar om media / Thore Soneson 