I några distinkta formuleringar sätter Björn Elmbrandt i Dagens Arena fingret på några fundamentala problem med dagens publicservice TV. Inhyrda medarbetare som i ren överlevandsinstinkt blir okritiska ja-sgare och övertron på krystade underhållningskoncept som man försvarar in absurdum.

Elmbrandt lyssnar både på röster från fackliga kontakter och läser personaltidningen ”Vi på TV”. Hans slutsatser är inte raljerande kommentarer från en soffutmattad tv-tyckare, han pekar på brist på självkritik och ovilja att diskutera felsatsningar både internt och offentligt. Detta i ett företag som finansieras av statlig tv-licens som ger SvT den runda summan av 4 miljarder att producera för.

Public service diskussionen är en komplex fråga som blossar upp då och då, senast kring det publicistiska bottennappet att låta Kristian Luuk gulla med partiledarna på valnatten. Elmbrandt konstaterar att ”i personaltidningen citerar den ansvarige för klagomuren sex tittare som alla gillade valprogrammen och på en tredje sida intervjuar man tre medarbetare som alla hyllar det egna företagets valprogram. Detta självförhärligande påminner om Nordkorea. SVT är ett företag i kris, moraliskt och kreativt.”

SVT – ett företag i kris – Dagens Arena.