Etikettarkiv: mediedebatt

Fritt nät i framtiden eller …

Lämna ett svar

Ett fritt och öppet Internet eller ett marknadsanpassat nät där man köper delar av utbudet som kabel-TV ? Framtiden för Internet står på spel enligt många nätaktivister och skribenter sedan Google skrivit ett avtal med ett stort företag om rättigheter för mobilt nät.

I den länkade DNartikeln skriver Sverker Lenas – ”Glöm Wikileaks. Glöm maktkritik. Glöm nästa Youtube. Tänk i stället kinesiskt internet, med skillnaden att det blir auktoritära medieoligarker som kontrollerar vilken information som ska vara sökbar.”

Moveon redan fått 300 000 amerikaner att skriva under uppropet ”Google don’t be evil”. Dags att starta ett svenskt upprop eller…

viaSverker Lenas: Ajöss till nätet som vi känner det – DN.se.

Konsten att hantera Internet

Lämna ett svar

”Varför tvingas vi i informationsåldern att göra det vi inte vill göra – och hur återtar vi kontrollen över vårt tänkande”  är en av de frågor som ställs i denna artikel – Det rastlösa sökandet på internet | Under strecket | SvD.

Varningslamporna blinkar, forskningen sammanställer alarmerande fakta och drar drastiska slutsatser som pekar på att vi håller på att förlora fokus i vårt läsande.

Nätet med alla sina distraktioner – nästa sida är aldrig längre bort än ett knapptryck – inbjuder till snabb konsumtion och ständigt rastlöst sökande efter nästa snabba tanke. Dagstidningarnas webbupplagor med sina blinkande, flashande reklampuffar och banners skapar ett tingel-tangel läsande.

Att raljera över detta är enkelt och ibland befogat. Men det är samtidigt lätt att glömma den tillgänglighet och den mångfald nätet skapat. Mängder av artiklar, texter och litterära upplevelser finns lagrade på servrar som ständigt är tillgängliga.

Konsten är att inte falla i den ständigt uppkopplade hetsen efter nyheter och tankar – begränsa nöjessurfandet och fokusera !

I understreckaren skriven av Pelle Snickers refereras till stoff och forskning som ger tänkvärda perspektiv på hur vi använder Internet – har vi skapat en ny teknokrati där credon är ett digital-darwinistiskt ”survival of the busiest”?

Bypassframkallande OS i London 2012

Lämna ett svar

Läser ibland nyhetsbrev och analyser från olika trendinstitut och marknadsföretag som scannar av allt från opinioner till konsumentionsbeteende. Man får en hel del insikter och aha upplevelser på det sättet.
Kommunikationsbyrån Future Lab har ofta fingret i luften ( inte det obscena fingret utan det vindkänsliga ) i sina nyhetsbrev där de har tuggat ned siffror och kurvor till reflektioner. Den här veckan kopplar man samman behovet av sponsorpengar från de stora McDonalds kedjan och politikernas ambition att driva sundhetskampanjer inför London OS 2012.
Lakoniskt konstaterar men att ”Krasst ekonomiskt är det betydligt enklare. Inga sponsorer i de ovan nämnda bolagens storlek – inget OS. Inget OS, ingen business. För i ärlighetens namn; sallad och mineralvatten till trots, så är kärnverksamheten mer eller mindre bypassframkallande.”
Härligt uppriktig marknadsanalys!

Mindre pengar skapar INTE mer kreativitet

2 svar

Efter två dagar på inspirationskonferensen Generator 2009 skriver Sydsvenskans kolumnist Thomas Frostberg att mindre pengar gör kulturskapare mer kreativa. Ett inlägg som visar på okunskap om villkoren och en gammalkonservativ tanke att skapande konstnärer och kreatörer föder goda ideer när de är som fattigast.

Frostberg lever i en annan tid än stora delar av kultursverige, inklusive den nuvarande regeringen. Allt fler inser kulturens roll i att skapa nya innovativa former av företag och näringar. Jag deltog på konferensen som frilansande medieproducent och jag ser tvärtom hur nya möjligheter till samverkan mellan företag, forskare och kulturskapare kan generera ny sysselsättning. Offentligt stödda entrepenörsbidrag, villkorslån och riktade insatser som riskkapital för kultur är några utvecklingsformer som diskuterades i paneler och grupper under Generatordagarna.

Läs mitt inlägg – På spaning efter den kreativa näringen http://thoresoneson.blogspot.com/2009/11/pa-spaning-efter-den-kreativa-naringen.html

Framtids spaning på Generator2009

Lämna ett svar

I två dagar kommer framtiden att stå i fokus i Malmö, på konferensen Generator 2009 har några av de regionala nätverken för medie- och näringsutveckling i Skåne samlat ett antal analytiker, innovatörer och kreativa forskare för att få syn på framtiden.
Konferensen är ett tecken i vår del av världen på att den globala krisen satt fart på spanare och analytiker som lever av att analysera framtiden. Att man sätter fokus på de kreativa näringarna är intressant inte minst i bakvattnet av att Lund2014 inte fick förtroendet att vara Kulturhuvudstad 2014, i detta ”tomrum” behöver de kreativa mediemakarna i regionen lite nya impulser och självförtroende. Så tolkar jag uppropet på Generator 2009s hemsida – ”skapa kontakt mellan, sprida kunskap till och höja kompetensen hos deltagarna på konferensen.”

Inför konferensen surfar jag in på en av de inbjudna framtidsanalytikernas hemsida, danska Future Navigator som arbetar med konkret analys och coachning av företag och verksamheter. Under fliken services hittar jag rubriken Insulting och läser – ”Honest and constructive cut-the-crap feedback – Future Navigator style”. Tänker att dansk hygge måste vara den mest seglivade myten vi svenskar har om hur det är att arbeta i grannlandet. Kanske stämmer detta – dansk kultur levererar medan vi reflekterar !?

En framtidsspanare jag respekterar är den norske antropologen Thomas Hylland Eriksson, en flitig debattör och skribent, hans huvudtes är att i takt med att vi har allt fler möjligheter har vi allt mindre tid att uppleva dem. Han har en helhetssyn på sammanhangen mellan välfärd, individuell utveckling och klimatfrågor och bjuds ofta in för att se på framtiden med de glasögonen på näsan. Tre gånger rikare men lika olycklig är rubriken på en intervju man kan läsa med honom på tidningen Miljöaktuellts hemsida.

Det svenska forskningscentret Institutet för Framtidsstudier arbetar med sociala analyser och studier av vår samtid, i det pågående forskningsprogrammet Sverige i framtiden ser man bland annat på integration och pluralism. I rapporten Fjorton perspektiv på framtiden har Susanne Alm och Joakim Palme samlat ett antal essäer av tänkare och forskare som analyserar vår välfärd och den sociala utvecklingspotentialen.
Jag laddade ned den som pdf-fil för framtida närläsning – inte minst för att de inleder antologin med några citat och detta är ett av dem –

”Framtidsforskning är konsten att klia sig innan det börjar klia” Peter Sellers

Man får vad man betalar för – DN.se

4 svar

…eller man betalar för vad man vill ha!
Alltså måste man som tidningsmakare i dagens allt bistrare tillvaro för de traditionella medierna fråga sig VAD skall man profilera sig på? Vilket innehåll kan attrahera så många läsare att tidningen kan överleva ?
Håkan Lindgrens debattinlägg i Dagens Nyheter är en bredsida som i många stycken slår in öppna dörrar; de allra flesta som producerar och skapar medieinnehåll vet att upphovsrätt kostar. Att de som skapar innehåll skall ha betalt. Alla framgångsrika webbbaserade musik och mediatjänster som Spotify och iTunes vet detta och håller på att få genomslag för detta. Allt fler betalar, att skriva rader som de jag citerar nedan är en elegant retorik men den är skriven från en skyttegrav där man tappat siktet på hur verkligheten förändrats.
”En generation som tycker att det är självklart att de inte kan förvänta sig betalt för sitt skapande arbete är en mycket vacker gåva till framtidens politiker och företagsledare. Vi borde inte vara så ivriga att ge dem den. Jag skulle hellre se en framtids­vision som går ut på att allt fler kan tjäna allt bättre på sitt eget skapande arbete.”

Där film- och musikskaparna bygger nya broar och ser möjligheter, där har den traditionella publicistiska världen svårare att anpassa sig till realiteterna. Många unga lägger sina mediepengar på uppkoppling och bredband, de läser webbtidningar om de läser nyhetsmedier överhuvudtaget. Alla tidningshusens webbsatsningar går med mer eller mindre förlust, det finns mängder av siffror och statistisk som bekräftar detta för den som vill söka informationen.
Problemet i mediebranschen är – extremt förenklat – som jag skrev inledningsvis, att man betalar för vad man vill ha. Detta har de flesta inom ”gammelmedia” insett för sent, de har precis som Lindgren skriver förlorat en generation för att de alldeles för sent insett att nyhetsflödet de erbjuder idag finns att läsa på så många andra ställen. Gratis.

Alternativet är inte att tillfredsställa alla och bli utslätad eller för allmän, alternativet är att bli mycket bättre på att skapa det exklusiva, det genomarbetade, det grävande och det unika. Då kan man hitta former för att ta betalt på nätet, då kan man behålla läsare och annonsörer.

Man får vad man betalar för – DN.se

Fokus.se – Piratjägarens revansch

Lämna ett svar

I dessa åsikts- blogg- och newsmill-tider är det en ren njutning att läsa genomarbetade, välresearchade och välskrivna reportage. I det svenska nyhetsmagasinet Fokus finns allt detta, både i pappers- och webbtidningen.
Med reportaget om Henrik Pontén får Antipiratbyrån ett ansikte och ett sammanhang. Skildringen av hur han ställer sig upp framför ett antal Dreamhackers samlade för sitt årliga frälsningsmöte i Jönköping är ett exempel på klassiskt reportage som jag gärna läser mera av. Fokus kopplar också ihop reportaget med en krönika av Erik Schuldt – ”Musikindustrins eget Starbucks” – där han lyfter fram Spotify tjänsten som den verkliga pirat-besegraren. Lika välformulerad den.
Att Fokus utsågs till Årets tidskrift i kategorin digitala medier 2009 känns helt rättvist efter att ha läst pirat-artiklarna och bläddrat bland innehållsrubrikerna på sajten. Läs själv på Fokus » Piratjägarens revansch

Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

Lämna ett svar

Så skriver krönikören, fd chefredaktören Peppe Engberg för Arbetet i Malmö ( som han medverkade till att lägga ned ), i en krönika i Dagens PS. Denna nätbaserade medienyhetssajt är en av dem som lever på att rewrita andra journalisters och mediers arbete, dra till sig annonser och med snabba klick öka sina läsartal. Det är smart, rubrikvänligt och som man skriver i sin tag-line – News Digests for busy people.

Peppe Engbergs krönika handlar om det som är på alla traditionella dagstidningars agenda just nu – hur överleva i den nya nätekonomin ? Hur finansiera kärnan i sina medier, de undersökande, unika och grävande reportagen som gör skillnad? I en tid när underskotten står som röda UTROPSTECKEN! Man gör rubrikjournalistik, betalar avgiften till nyhetsbyrån TT som levererar stor del av materialet, men gör sällan mera än klipper och klistrar.

Att det är ekonomiskt kris för gammelmedia är ingen nyhet, den senaste effekten är att DNs nya chefredaktör har drastiskt sparkat hela redaktionen och nyanställer en slimmad skara medarbetare.

Varför skulle han då Peppe Engberg aldrig anställa sig själv? Jo han har nyligen startat en PR-byrå och insett hur denna bransch fungerar. ”Med Göran Persson vet vi att slutförvaringen numera sker i PR-branschen. Och här möts makten och dess granskare återigen.”
Hans analys av sig själv och ett antal andra namnkunniga journalister som byggt sitt förtreonde på kritiska granskningar av makt- och politik och nu bytt sida till ”fienden” är riktigt roande, träffsäker och fylld av namedropping och skvallerfakta. Hans analys av PR-branschen är lika klar, här handlar det om att sälja sina uppdragsgivares produkter, annars blir det ingen pengar i lönekuvertet. Och det är där alla dessa namnkunniga sidbytare blir obekväma. De är vana att handskas med ”fina” nyheter, inte säljargument hur snyggt de än är förpackade i livsstils jargong och klimatsamveten och det är den sortens journalister Pepe vill ha i sin byrå.

Men grundsatsen Peppe Engberg inte berör är att medier som Dagens PS till stora delar glider omkring och håvar in vinsterna av den traditionella pressens arbete. Frågan blir till slut – vilka media vill vi ha ? Snabba, säljande nättidningar eller djupdykande och kritiska dagstidningar med nätpublikationer som levererar och tar ett publicistiskt ansvar? Jag tvekar inte och fortsätter läsa DN, SvD, The Guardian, NY Times och alla andra ”gammelmedier” på nätet.

DagensPS.se – Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

Kidnappade konstnärer

Lämna ett svar

I en kommentar på SRs hemsida pekar P1s Cecilia Blomberg på konsekvenserna av att vara en kulturell ikon. Vem som helst kan göra anspråk på konstnären, rida på deras goodwill och på det viset försöka skapa en positiv bild av sin egen image.
En enkel retorisk fälla, men hur många som ändå faller i den är svårare att uppskatta.

”Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.

Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om.” Kidnappade konstnärer – Kulturnytt – sr.se

Är Facebook livsfarligt?

Lämna ett svar

Multitasking är boven bakom problemen enligt David Meyer, vår hjärna har helt enkelt inte arbetsminne nog för att hantera alla infoströmmar. I detta inslag flaggar Vetenskapsradion för farorna med medieöverflöd.

”Hur hade det sett ut om Albert Einstein levde idag? I en Facebook-Twitter-iPhone-YouTube-späckad värld? Hade han någonsin utvecklat sin relativitetslära om han hela tiden svarat på sms från polarna?

Vetandets värld handlar om farorna med ”multitasking” – alltså det där med att vi ständigt håller på med många saker samtidigt.
Är Facebook livsfarligt?

Dr David Meyer, världsledande forskare i ämnet hissar varningsflagg och menar att vi formar en hel generation som inte klarar av att fokusera.

– Banbrytande ideér i stil med Einsteins kommer inte att vara möjliga i framtiden. Vi lever mitt i en kris och läget är enormt allvarligt, säger han.”