Etikettarkiv: spänning

Tankar om arbetet med en roman

Lämna ett svar

Befinner mig i slutetappen av en ny spänningsroman efter den jag skrev för drygt 30 år sedan, NILO. Börjar förstå nyttan av att ha en aktiv redaktör som granskar språkliga klumpigheter och misstag med tempus. Jag har inget förlagskontrakt och är nu inne på den tredje genomläsningen.

Den här gången är fokus på överflödiga fakta typ vem sitter var och går åt vilket håll. Det är rester från mina arbeten med filmmanus där de rumsliga beskrivningarna är skrivna som en sorts skiss till regissören och fotografen. Betona detta, fokusera på detta !

Korrektur nya spänningsromanen.

En annan reflektion som jag gör är att verkligheten alltmer nått ikapp min story. Jag började skriva för drygt ett år sedan, så en del av tema och händelserna ser vi nu. Inte bara i min hemstad utan kanske än tydligare i mellanstora städer där gängen slåss om revir, om marknadsandelar för droger.

Malmö är sista utposten mot kontinenten.

Som jag skrivit i en tidigare bloggpost: ”Numera bor jag i Malmö, staden jag en gång sett från ett lundensiskt perspektiv som en grå och nedläggningsdrabbad arbetarstad, nu förvandlad till en tech- och universitetsstad med ett myllrande bar och restaurangliv. Med livaktiga spelställen där allt från världsmusik till hetsig metalrock får plats. Men också en stad med underliggande och jäsande problem med segregation, ett växande utanförskap, gängkriminalitet och maktkamp om narkotikamarknaden.”

Ett av Malmös nya gallerier och konstrum, Skene.

Arbetet fortsätter … !
PS. Alla mobilfoto är mina.

Om danska spänningsdramer och skådespeleri

Lämna ett svar

Jag har precis avslutat dansk-svenska serien Greyzone på Netflix (på TV4 under svenska titeln Gråzon). En på alla sätt lyckad spänningsserie, med ett aktuellt innehåll om drönarteknologi och terrorhot, välspelat med extra plus för danska skådespelare som Birgitte Hjort Sørensen och Joachim Fjelstrup. Det finns ett driv i deras spel som är tydligt engagerande och realistiskt. Det är ingen överraskning, vi som sett och följt serier som ”Huset”, ”Borgen” och för den delen ”Bron” vet att dessa gett oss starka insatser av danska skådespelare.

Birgitte Hjort Sørensen i Greyzone

David Denzig och Sofia Helin får ursäkta, de är båda högst sevärda och skickliga i sina roller (i ”Huset” och ”Bron”), men deras danska kollegor har något utöver detta. Inte så att de spelar stort och yvigt eller tar syret från sina svenska kollegors spel. De är istället tydliga med att lita på sina manus, hålla fast vid händelsen och inte agera med undertext och uppblossande känslor. Att se Kim Bodnia (i de två första Bron säsongerna) eller Birgitte Hjort Sørensen (som också har en stor roll i Borgen) är att följa med när de sätter berättelsens skeenden i första rummet. Och inte sin egen persona.

Nu är detta ingen djuplodande analys av svenska skådespelares kunnande men i Greyzone är den ende svenska skådespelaren som håller samma stringens och tydliga tilltro till manuset det Johan Rabaeus presenterar. Torrt, sakligt och skrämmande spelar han chefen på svenska MUST som en kallsinnig byråkrat. Och hans artikulation är knivskarp.

För övrigt håller ”Bron” alla fyra säsonger (finns på SvT play) en stadig hög nivå. Fortfarande mer sevärd än många andra serier. Även här skapar det danska inflytandet ett stort mervärde. Återkommer med en längre text om Bron.

PS. Se gärna andra danska spänningsserier som Kastanjemannen, DNA, Brottet (tidig serie från 2007).

Thore Soneson 24 01 10

Konsten att skriva om – när karaktärerna bråkar med mig

1 svar

Har arbetat i nära tre månader på en ny bok, en spänningsroman tror jag det kommer bli. Men halvvägs in i skrivandet börjar karaktärerna bråka med mig och varandra. Dom vill ut ur sina roller och bryta nya vägar känns det som.
Kan det vara att jag tagit för lätt på dem, att alla individer har oanade djup och möjlighet till genomgripande förändringar? Att de helt enkelt kräver att vara mer transparenta (detta modeord) och bli synliga som hela. Inte enbart som drivkrafter i en story.

Jag ska inte avslöja vad intrigen är, den är inte heller statiskt och enkelriktad, den har flera parallella spår och förskjutningar. Men ett är tydligt, det är nutid och samtida kulturella egenheter vävs medvetet in i karaktärerna och deras handlingar.
Ett lager som skiljer sig från storyn finns också, där drar huvudpersonens associativa minnesbilder iväg åt andra berättelser han (ja det är en han) har konsumerat. Oftast i det skyddande mörkret i en biografsalong.

Jag har haft en snabbt nedklottrad mindmap över storyn, men den bråkar också med mig, den är i vissa delar förutsägbar och utan överraskningar. Rullar på som i en manusfabriks serieskapande.
Samtidigt som jag grubblar över detta tänker jag att de flesta spänningsromaner arbetar med etablerade genrer och dramaturgiska bågar.

En spänningsroman skall innehålla minst en god och rättrådig person som mot alla odds tar sig både levande och rakryggat moralisk genom berättelsen. Där skall finnas ett aktuellt socialt engagemang, en brottslighet som på något sätt är resultatet av samtidsproblem och myndigheternas tillkortakommande. Ett rättsväsende som antingen är inkompetent, underbemannat, korrupt eller helt enkelt stockkonservativt, en eller två poliser som representerar detta system och en (oftast ensam) person (den brottslige) som hamnat utanför de strikta sociala ramarna.

Känns detta igen? Tror inte jag behöver droppa namn eller författare för att ni ska känna igen beskrivningarna. Så det blir att kliva tillbaka in i den klassiska kombination control_alt_delete. Och förhoppningsvis skapa något mindre förutsägbart ! Önskar mig lycka till !