Kategoriarkiv: drama

Relationer i fokus på andra säsongen av ”Tunna blå linjen”

Att det blir en andra säsong för ”Tunna blå linjen” vet vi nu, i en längre intervju i Expressen ger Cilla Jackert, huvudförfattare för serien, ett antal nycklar till varför serien blivit så framgångsrik och en del nycklar till kommande episoder.
Eftersom jag arbetat som dramaturg på flera tv-serier i seriedramatikens barndom är jag speciellt intresserad av hur en engagerande historia kan planeras. Centralt i första säsongen är karaktärsutveckling, att bygga realistiska porträtt.
”En annan sak jag grubblat på är hur man skapar engagerande karaktärer. Ofta pratar man om att en karaktär ska ha ”behov och vilja” men riktiga människor har ofta flera behov och flera viljor, som inte sällan går emot varandra.”
Det finns en konflikt inbyggd i detta eftersom serien handlar om poliser som möter situationer där verkligheten ligger nära. Då är valen manusförfattaren gör för hur de agerar och reagerar i konkreta situationer centrala för både trovärdigheten och sensmoralen för en betraktare.

Foto från Expressen artikel – ”SVT planerar säsong 2 för ”Tunna blå linjen”. Ännu finns inget premiärdatum. Cilla Jackert skriver manus till de nya avsnitten. I säsong 1 finns bland andra Gizem Erdogan, Amanda Jansson och Oscar Töringe på rollistan. Foto: Linus Eklund /Anagram”

Här vill jag lyfta en scen som är väldigt problematisk, i en sammandrabbning med aktivister i samband med en motdemonstration mot en nationalistisk manifestation släpper Sara kontrollen och slår en demonstrant våldsamt med sin batong. I närbilder förmedlas hennes frustration och känsla av att ha gjort något extremt obehagligt. En anmälan om övervåld utreds internt och Sara frias, vilket firas med en tårta som alla delar på. Under skratt och glada tillrop. Ingenstans diskuteras konsekvenserna av detta, rättfärdigas övervåldet av poliserna ? Kommer framtida insatser tillåta hårdare tag? Vi som betraktare lämnas utan reflektioner eller tankar att ta med oss i upplevelsen. Enkelt blir att säga – rätt att fria. Svårare blir att problematisera – är våld överhuvudtaget acceptabelt i en sådan situation? Isåfall på vilket sätt?

Jag väljer att lyfta denna scen inte för att bekräfta de farhågor jag beskrev i min text efter att ha sett de första avsnitten av serien utan för att en diskussion kring vems moral och vems verklighet som står i fokus är väsentlig. – ”Här kan man se ”Tunna blå linjen” som ett välbehövligt perspektiv på verkligheten, den polisiära och den mänskliga. Den kvaliteten har serien i sina enskildheter men som helhet faller den alltför ofta i fällan att sympatisera med de verkliga protagonisterna, poliserna.” https://wordpress.com/post/medieman.com/1588

I det inlägget citerar jag den krönika Sydsvenskans Elina Pahnke skrev med rubriken ”Tunna blå linjen” får oss att ursäkta polisbrutalitet Poliser på sociala medier och i tv-serier som ”Tunna blå linjen” kan vidga våra vyer och ge oss nya perspektiv. Men de kan också vara manipulativa.”
Den diskussionen har fallit i tystnad i medierna, ofta ersatts av en hyllningskör där många reaktioner på serien i medier och bloggar, i Facebook grupper och trådar, lyfter hur karaktärerna blir verkliga. Personligt engagerande. Och mycket riktigt är det relationsdramer som kommer står i fokus i andra säsongen. En ”polissåpa” alltså. Verkligheten därute kommer speglas genom karaktärerna och temat kommer bli tydligare enligt Cilla Jackert.
”Gällande vad som faktiskt händer kan jag berätta följande: det finns en större och mer övergripande tematik än det gjorde i säsong 1. Det är ett tema som inte bara berör poliserna utan oss alla. En samhällsfråga, skulle man kunna säga. De kommer också att dyka upp nya poliser, bland annat två aspiranter. Och så blir det förstås en hel del kärlek av alla de sorter. Kärlekshistorierna har varit väldigt viktiga för säsong 1, så där kommer vi inte att skåda given häst i munnen. Dessutom är det roligt att berätta om kärlek. Sara och Magnus har fått låna en hel del från Ben och Felicity i ”Felicity” och Anna och Miles i ”Livet kan börja”, hitte-på-kärlekshistorier som engagerat mig väldigt mycket.” 

Så det är med minst sagt blandade förväntningar jag ser fram emot andra säsongen. Kommer verkligheten att skylas över av såpaintrigerna och reduceras till en slags fond för det verkliga budskapet – att spegla nutidens relationsproblematik? Svaret lär dröja…

Danska politiska såpan Borgen lever vidare

Sidse Babett Knudsen spelar Birgitte Nyborg (Foto: DR)

Har nu sett tre säsonger av danska ”Borgen”, en serie som på ett effektivt sätt blandar dagspolitiska och nutida ämnen med klassiska såpaintriger; maktspel, relationskriser, mediafixering och lobbyister. Den sändes på SvT för snart tio år sedan, finns nu som serie på streamingjätten Netflix. Förbluffande samtida både som dramatik och politiskt innehåll.

Seriens givna centrum är politikern Birgitte Nyborg som går från statsminister, via företagsledare tillbaka till politiken och i den tredje säsongen manipulerar sig till en position som utrikesminister via ett eget nystartat parti. Jag skriver manipulerar, i betydelsen använder sin politiska skicklighet och sitt engagemang för att trots minoritetsmandat få avgörande inflytande.

Serien vilar på ett manus där samtida ämnen som vapenexport, grön energi, skolpolitik och public service media vävs in i intrigerna på ett både tydligt och intresseskapande sätt. Förbluffande mycket av intrigspelet och stridigheter påminner om den svenska politiska scenen, turerna bakom december uppgörelsen och mittenfåran i svensk politik får sin pandang i spelet kring statsministerposten i det avslutande avsnittet. Detta skrivet utan sk spolier detaljer.

Med en del erfarenhet som manusförfattare är jag både imponerad och medveten om vilket arbete som ligger i att skapa denna slags väv av intriger och personporträtt. Här saknas inget, rapp dialog och stilsäkert fångade karaktärer, från den främlingsfientlige fd grisbonden till den skamlöse chefredaktören för kvällstidningen till de vassa och frispråkiga journalisterna. Det ligger en hel del research och kunnande bakom, jag vill bara lyfta en detalj som ger relief till den dramaturgi Borgen använder; hemma hos journalisten Katrine Fønsmark är väggen och skrivbordet preparerat med tidningsklipp och tydliga trådar, visar på ett metodiskt arbete som ger associationer till de arbetsrum som vi förknippar med kriminalserier.

För alla oss som sett drama i politiska miljöer som ”House of Cards” är intrigspelet i ”Borgen” välbekant, men det skall ses som en positiv liknelse. Jag vill påstå att ”Borgen” i sitt mer anspråkslösa format är mer engagerande än den bitvis bombastiska amerikanska serien.

Samtidigt som man kan lyfta de starka elementen behöver man påminna om att detta är en såpopera, alltså en melodramatisk dramaserie där det vävs in väl många plötsliga relationskriser och passionerade famntag i både kontrollrum och maktkorridorer. Det blir ibland programmatiskt och förutsägbart. Även om det lyfts av trovärdigt skådespeleri som bygger på säkert fångade och gestaltade karaktärer.

Just spelas det nu in en fjärde säsong av ”Borgen” som kommer att ha premiär 2022 på Netflix.

Utredningen – ett mästerstycke i manus och regiarbete

Efter att ha sett samtliga sex avsnitt av Utredningen är det bara att konstatera att intrycken från de första avsnitten håller, den är ett mästerstycke i manus och regiarbete, i danskt skådespeleri och väl förvaltad undertext. Att vi hela tiden känner till utgången, att fakta om det iskallt planerade mordet på Kim Wall är kända, att gärningsmannen sitter inspärrad på livstid, allt detta vet vi men det serien lyckas med är att skildra det arbete och den spänning teamet och alla inblandade levde med under Utredningen.

Foto: https://www.misofilm.dk/the-investigation/

Metodiskt och precist läggs bit till bit till i återskapandet av det verkliga skeendet, händelser och känslor förstärks inte med spelade reaktioner utan med minimalistisk musik, stämningsladdade bilder och ett ordknappt dialogmanus som är helt fokuserat på handling. Ett exempel bland flera – att låta kameran följa Jens Møllers rygg genom korridoren där lysrören successivt släcks och han försvinner ut i natten skapar en identifikation med hans frustration inför bristen på bevis som kan fälla ubåtsmannen för mord. Det behövs inga ord, det är filmisk gestaltning när den är som bäst.

När det i sista avsnittet grävs fram länkar till makabra snuff filmer och sökningar på ”beheading” i den beslagtagna dator och Møller sitter ensam på natten och ser dessa på sin dator, då behöver vi inga blodiga detaljer, eller inklippta groteskerier.
Till sist bara att konstatera att den danske regissören Tobias Lindholm som är utbildad på manuslinjen vid den Danska Filmskolen har full förståelse för sina verktyg liksom för skådespelarnas, det är vi som åskådare som skall uppleva berättelsen genom handlingen. Inte genom känslomässigt överspel av aktörerna. Här bryter de svenska respekterade veteranerna Pernilla August och Rolf Lassgård tyvärr från detta, de spelar känslor och inte handling. Kan det vara den stora skillnaden mellan danskt och svensk filmiskt skådespeleri? Att inte lita på handlingen och manuset?

Läs gärna första inlägget om Utredningen – https://medieman.wordpress.com/2020/10/14/om-polisserier-true-crime-och-utredningen/

Utredningen fortsätter övertyga

Pilou Asbæk som åklagaren Jakob Buch-Jepsen och Søren Malling som mordutredaren Jens Møller på en bild från ”Utredningen”. Foto: Henrik Ohsten/SVT

Efter att ha sett ytterligare två avsnitt av serien har intrycken och upplevelsen av ”Utredningen” fördjupats, porträttet av Jens Møller är ett mästerstycke i undertext. Inte en min förändras i Søren Mallings ansikte när dykarna efter ett antal dagar lyckas i sitt letande i Öresunds mörka vatten, skeendet som skildras skapar känslor hos oss betraktare. Vi engagerar oss i sökandet och vill få dådet uppklarat liksom denne utredare. Att detta dramaturgiska grepp fungerar beror på en lyckad kombination av ett manus som metodiskt bygger handlingen framåt och en dialog som är faktafokuserad. Inte känsloladdad.

Samma morgon jag skriver detta har verklighetens ubåtsbyggare skapat stora rubriker genom att rymma från det danska säkerhetsfängelse där han avtjänar livstids fängelse. Med ett falskt vapen och en fejkad bombattrapp har han hotat personalen och kommit ett hundratal meter från anstalten innan en polisstyrka inringat och fångat in honom.
De kommande två avsnitten i serien kommer nu tydligare än tidigare speglas genom denna förövare, även om Utredningens koncept kommer vara samma. Att inte visa honom i bild eller nämna honom vid namn. Men vi vet och blir påminda om mannen som journalisten Kim Wall var så nyfiken på att hon följde med på en tur i en hemmabyggd ubåt. Mannen som visade sig vara en mördare. Att rymningsförsöket sammanfaller med att serien ”Utredningen” visas i dansk och svensk tv kanske är ett bisarrt egocentrerat sätt att rikta mediernas strålkastare mot sig själv. Igen.

Att gärningsmannen på det sättet satt sig själv i fokus i medierna förringar på inget sätt tv-seriens kvaliteter, jag ser fram emot att följa upplösningen på den metodiska jakten. Det är ett drama som kommit att handla allt mer om relationen mellan Jens Møller och Kim Walls svenska föräldrar, om hur och på vilket sätt de medverkar och upplever det bestialiska dådet. Fortsättning följer…

Första inlägget om serien hittar ni här – medieman.wordpress.com/2020/10/14/om-polisserier-true-crime-och-utredningen/