Ibland kan en snabb tanke sätta igång en stor tankekedja och fundering. Så är det med den lilla replik av författaren Kristian Lundberg han publicerade i Sydsvenskan. Han påpekar att ansvaret för vad han skriver i sina texter alltid är hans eget.

Men när Lundbergs alster väl är publicerade, tillhör de fakta och de händelser han berättar om offentligheten, då går ansvaret för berättelsernas innehåll över till den som skriver, rapporterar, kommenterar. De måste förhålla sig till den offentlighet de är en del av, menar Kristian Lundberg.

Snårigt ? Nej egentligen inte. Författaren kan ju inte ansvara för hur en journalist väljer att vinkla, associera eller spegla hans text i sin artikel. Lika lite som Fredrik Reinfeldt kan kontrollera vad  Per T. Olsson skriver i en ledare i Sydsvenskan.  Vi har yttrandefrihet i det här landet.

Alltså kan författaren bara ansvara för sitt alster, inte mediernas spridning eller omtolkning av innehållet. Det är enkelt.

Men att förhålla sig till offentligheten blir svårare när man skriver i semi-officiella medier som Facebook, där delar du med dig till vänner i förtroende. Men bland dem och bland deras vänners vänner finns säkert någon som har tillgång till offentligheten och kan publicera vad du tycker, dina privata bilder och dina tummen upp markörer.

Och då måste jag bry mig om , eller hur ? För mig är det egentligen ganska enkelt. Jag är samma person privat på Facebook som i en kommentar på min blogg som på en dagstidningssida. Jag måste stå för vad jag tänker och tycker och hur jag återberättar andras förtroenden.

Jag är offentlig, alltså finns jag – skulle man kunna påstå.

Måste jag bry mig? – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.