Stortorget 2009 Malmöfestivalen. Bob Hund. Ett fullpackat torg med tusentals mixade malmöiter och ditresta utomsocknes ( som det heter på skånska). På scen en lätt dragklädd maskerad sångare som levererar rad efter rad av smarta lätt surrealistiska skånksvenska strofer och två fullständigt spaceade gitarrister med svaj-armen på helspänn. Kan det vara ngt för alla ? Torget jublade iallafall. Kanske av masskänsla, kanske av festivalyra.
Jag skall inte recensera Bob Hund, det har jag inte lyssnat tillräckligt för att göra, men det känns befriande skönt att detta anarkistiska band idag år 2009 lyckas samla en så stor publik som verkligen lyssnar. Jag sätter igång Spotifylänken och lyssnar vidare. Gör samma sak !
De flesta av oss tvekar inte att hålla med om vikten av kultur, att våra kommuner och staten skall se kultur som en del av det goda samhälle vi vill leva i. Men nu försöker den nyliberala tankesmedjan Timbro strypa definition av välfärd så att det enbart är skola och omsorg som skall räknas dit. I ett inlägg på Dagens Arena går chefredaktören Nisha Besara till angrepp mot dessa konservativa tänkare som får stort utrymme i både DNs spalter och i SvTs morgonsoffa. Besara skriver : ”Antingen förstår Timbrohögern eller så vill de helt enkelt inte se detta: det offentliga har ett stort ansvar för kultur och fritid. Det hänger ihop med hälsa, medellivslängd, välstånd och välmående.”
Många av oss ser det som en grundläggande, demokratisk rättighet att ha fria bibliotek, kulturskola och annan aktiv fritid som inte bara är tillgänglig för dom som kan betala. I de flesta kommuner får man redan idag betala för tex musiktimmar i kulturskolan, men hade bidragen dragits in skulle det direkt drabba de som redan idag tvingas leva på minimal budget, arbetslösa, låginkomsttagare och ensamstående föräldrar. Att attackera kulturstödet är en cynism som bara kan komma från en politisk elit utan kontakt med den verklighet de flesta av oss lever i.
Mitt bland de böljande kullarna och naturen vid Kivik Art Center har ett ufo-liknande objekt landat. Det är det enda kvarvarande exemplaret av finske arkitekten Matti Suuronen ”folkstuga” Venturo, ett glasfiberhus som byggdes för att bli den moderna tidens sommarhus. Med sina öppna glasytor och flexibla väggar, inne och ute på samma gång, känns huset befriande fritt från alla pittoreska österlenska stockrosor och idyll. Ett perfekt cafe som lyser med orange lack i det gröna pastorala.
Att Kivik Art Center är konstnärligt utmanande med betongobjekt i eklundarna nära Stenshuvud glömmer man lätt bort när medierna rapporterar om hur advokater i Ulf Lundells namn hävdar att konstverk kräver bygglov och attackerar Anthony Gormleys betongskulptur från 2008 för att den förstör utsikten från hans gård och öppnar för insyn i hans privata domäner. Gormley som tillsammans med arkitekten David Chipperfield skapat verket har tänkt i helt andra banor än att skapa ett utkikstorn för eventuella paparazzis. Deras skulptur är en upplevelse som tar utgångspunkt i människan och hennes förhållande till naturen och till kroppen. Det 600 ton tunga och 14 meter höga bygget är en både intim och storslagen skapelse, man klättrar i mörker uppför en trappa från en Grotta, hamnar på en öppen panorama Scen innan man tar sig högst upp i Tornet och som i ett trollslag befinner man sig över trädkronorna och blicken svävar över hav, kullar och himmel.
Det är en kittlande och eftertänksam konstupplevelse, både fysisk och intellektuell, den reflekterar över människans plats i naturen och vilka former av närvaro vi kan befinna oss i. Anthony Gormley som för oss främst är känd för sina bronsskulpturer av människokroppen i skala 1:1 ( en står i Wanås skulpturpark, en annan på ett torg i Höganäs ) visar med detta betongobjekt att konst kan förflytta tanken, skapa nya rymder och perspektiv. Det skulle vara tragiskt för konstlivet om en kulturkändis advokat i sin nit lyckas vrida till lagen så att verket tvingas demonteras!
Årets utställare Julian Opie som blästrat konturer av dansande kroppar på svart granit och ställt dem på en sluttning känns däremot väldigt malplacerade. De har inget förhållande till sin plats, fyller ingen annan funktion än som dekorativt inslag i en promenad. Harmlös konst.
Var på pressmöte där Moderna Museet i Malmö – MMM – presenterade sitt första utställningsprogram och de ombyggda 2000 kvm stora lokalerna. Bygget innebär är en total make-over, i princip kommer enbart det yttre skalet från gamla Rooseum finnas kvar, det blir en helt ny tillbyggnad med en stor kub som dominerar framsidan. Som alla moderna konsthallar kommer MMM att ha ett nytt cafe i anslutning till entren och nytillträdde chefen Magnus Jensner lovade att arbeta för att skapa en öppen plats utanför MMM. Kan behövas för idag är utsikten en trång trottoar och några p-platser, knappast inbjudande. Se skissen på hemsidan.
Konsten i huset då, kommer MMM att leva upp till Rooseums glansdagar från nittiotalet under Lars Nittve eller satsa på samtida nätverkande i Charles Eches anda? Svaret vet vi delvis, det kommer att präglas av samarbetet med Moderna i Stockholm, men också ha en egen aktiv utställningspolicy. När man slår upp portarna annandag jul den 26e dec blir det med två stora måleriutställningar, svenska Astrid Svangren och belgaren Luc Tuymans, och ett urval ur Moderna Museets 60-talsamling med Robert Rauschenbergs Monogram, 1955-59 ( geten med bildäcket ) som frontfigur.
Astrid Svangren kommer att visa helt nya verk i den nybyggda kuben, Luc Tuymans utställning med titeln Against the day är en svit fotobaserade målningar.
Magnus Jensner har också ett ”wild card” i skjortärmen, MMM kommer att ha ytterligare ett utställningsrum, ett mindre galleri ut mot Stora Nygatan. Vad och hur det kommer att användas beror på andra utställningar i huset, berättade Jensner, men varför inte satsa på snabbhet, uppdaterade och kortare utställningar? En variant av 1:a på Moderna som är en mer öppen och experimenterande form där man visat bla performance och video. Som alla moderna konstrum behöver MMM bli flexibla för att inte fastna i institutionens redovisande roll.
Jag har inte haft fokus på bloggandet under sommaren, andra aktiviteter har fyllt min tid. Resor i sommarsverige, renovera hus, cykla på min fantastiska racer. Allt detta har kännts viktigare än att sitta vid tangenterna. Att lyssna på sommar på P1 har varit en återkommande vana, ofta i poddversionen utan hela musikstycken. Tyvärr! Sommarvärdarna har diskuterats på många håll, som vanligt i pappersmedierna. Personligen har jag haft stort utbyte av att höra BÅDE Laleh och Anders Wall. Jagberättande på totalt olika nivåer. Det är en konst att kunna berätta om sig själv och sina livserfarenheter, en del gör smärtsamma magplask andra flyger fritt kring i sina associationer och minnen. Om ni missade några av berättarna finns poddradion som för mig utvecklats till ett beroende. Lyssna tex på journalisten och författaren Lasse Berg – högerklicka på hans namn och ladda ned mp3 filen – som så lågmält och nyfiket talar om sammanhanget mellan vårt biologiska och sociala jag. Och om våra afrikanska gener! Strålande radio! Ser fram emot hans TV-dokumentär som är under arbete. Radio är ett medium för sommaren, min hårddiskinspelare är fylld av filmer o tv-program som skall konsumeras när mörkret lägger sig. Och det kommer det att göra som alltid…
Staden är fylld av intryck. Museerna och gallerierna svämmar över av uttryck. Det gäller att välja sina nedslag, annars fastnar man i köerna. Här några avtryck från fem dagar på vandring i Berlin påskveckan 2009.
Ljudinstallationen ”The Murder of Crows”, av Janet Cardiff och George Bures Miller på http://www.hamburgerbahnhof.de. Den gamla järnvägshallen vibrerar av ljud, musik och berättelser. Ett visuellt rum med en symfoni av associativa ljud och musikupplevelser baserat på kråkornas kollektiva begravningsritualer.
Fotografiska museet C O Berlin visar Annie Leibovitz. A Photographer’s Life. 1990 – 2005. Det gamla posthuset är fyllt av hennes dynamiskt arrangerade, kolorerade celebriteter och hennes privata svartvita familjealbum. Sviten med porträtt av Susan Sontag fram till hennes dödsbädd är djupt rörande och intimt.
The Return of the Gods – Berlin’s Hidden Olympus på Pergamonmuseet tar en timme att uppleva med lånad audioguide. Antiken kan inte bli mer levande än så här och Pergamonfrisen är ett klassiskt storslaget äventyr!
Helmut Newton: Fired på Museum für Fotografie är en expose över modebilder från 60-70-talet som denne legendariske fotograf exponerade. Sal efter sal av elegans och – humor! På undervåningen i detta gamla transformerade casino! visas Newton private! En samling objekt med hans kameror, kostymer och privata anteckningar. Peeping Tom varning!
Att besöka Berlin utan att ta del av den nutidshistoria staden är fylld av är inte möjligt. Den finns överallt, det är bara att öppna ögonen på Berlin Alexanderplatz, på Unter den Linden, i Tiergarten. Bussar och båtar arrangerar guidade turer till minnesplatser. En par timmar bland de 2,711 betongpelarna i det labyrintiska minnesmonumentet http://www.holocaust-mahnmal.de/en/thememorial och i det underjordiska museet är upplysande och berör på ett fundamentalt sätt. Vid Checkpoint Charlie dominerar turistmyllret och en flera hundra meter lång utställning – Berlin Wall History Mile at the Friedrichstrasse border crossing – med fakta, bilder och historia kring muren och alla offer den krävde. Souvenirshopen med plastkulor och en bit uthuggen betong för en euro kan man leva utan, men missa inte den bevarade sektionen av muren några kvarter mot Potsdamer Platz. Där står en grå sektion iskallt rakt och militäriskt. Längs en av Berlins genomfartsgator längs floden finns en 1,3 km lång sektion av muren som kallas East Side Gallery, en gång ett konstnärligt, kollektivt projekt. Idag är det en söndertaggad, graffitinedklottrad del av stadens minne. Men den skall restaureras under 2009, tills dess se utställningen på webben på http://www.eastsidegallery.com/index.htm – inte In Real Life.
Efter allt detta, ta en avslappnande tur med guidebåt på Spree och passera officiella Berlin med nyrenoverade Riksdagshuset och alla regeringsbyggnaderna på parad längs vattnet. Släck törsten med en iskall kristall bier! Stig av vid Friedrichstrasse och gå till den livliga Berlin puben Die Staendige Vertretung, runt hörnet från Brechts teater Berliner Ensemble. Botanisera vidare på deras ölmeny!
Jag vet, det har varit total brist på inlägg och mediefunderingar på denna sida länge nu…men tidkrisen satte in och skrivlusten försvann med den. Här en lista på sidor, medier jag läser (men inte hinner skriva om eller kommentera) :
Tankar om media / Thore Soneson 