I veckan som gick har journalisten Anders Mildner väckt liv i och dragit igång debatten om vilken roll journalistiken kan och skall ha i boken ”Vad väntar runt hörnet”. Hans timing att väcka frågan är strålande; i dessa flödande nättider har sociala medier visat vilken aktiv roll för vårt demokratiska och fria samhälle som Facebook och Twitter kan ha. Det folkliga upproret i Egypten och Al Jazeeras genomslag som publicister på nätet och i tv-kanalerna är bevis nog om någon skulle undra.

Det är en stor, övergripande och central fråga för framtidens medier han lyfter fram och driver med twittertaggen #journalistroll. Den handlar om en medieindustrin – om hur medierna finanseras, om vilka plattformer man publicerar på, hur de traditionella medierna inkorpererar och använder de sociala mediernas snabbhet och och engagemang i sin nyhetsbevakning.

Samtidigt som det är en stor fråga finns det akut risk för att diskussionen hamnar i två läger – traditionalisterna och nyskaparna. Till den första hör ”gammelmedierna”, papperstidningar och public service, till de nyskapande hör webb- och bloggjournalistik och nyskapande aggregerade medier som amerikanska Huffington Post.

Bloggen Same Same But Different sammanfattar diskussionen #journalistroll på ett initierat sätt och det är en bra startpunkt för den som vill fördjupa sig i vem som är vem i debatten.

På sin blogg ger mederådgivaren Paul Ronge en balanserad syn på skillnaden mellan journalistik och sociala medier skribenterna, han lyfter fram viktiga traditionella kvaliteter som nyhetsvärdering och konsekvensneutralitet som motorn i det journalistiska uppdraget och menar att sociala medierna drivs av en politisk agenda, en passion. Journalistik som titelsjuka? | Paul Ronge Media AB

I inlägget Journalister, journalistik och sociala medier lyfter frilansjournalisten Anders Thoresson fram en liknande balanserad syn på hur viktigt det är för de etablerade medierna att producera journalistik som med kvalitet och kunskap integrerar sociala medier i sitt material.

För det är inte antingen eller, det är både och vi som konsumenter och producenter av media och innehåll vill ha. Sammanhang, analys och nyhetsvärdering är begrepp som aldrig får tummas bort eller offras på nätjournalistikens och de sociala mediernas altare. Det tror jag de flesta inom journalistkåren är överens om.

För mig är en debatt om #publicservice roll i ett framtida medielandskap central. Vi får inte tappa den bredd, kompetens och kvalitete som finns i dessa oberoende medier. Och Sveriges Radio har insett detta, man gjorde under hösten 2010 en genomgripande kartläggning av det publicistiska fältet som det ser ut idag, på deras sajt finns #medieormen där man kan ta del av de visioner man har för framtiden under rubriken Journalistik 3.0.

Anders Mildner driver med sin roll som debattör och sociala medier ”apostel” viktiga frågor som alla mediearbetare måste engagera sig i. Har vi som journalister ett uppdrag att förvalta och hur ser det ut i dagens medielandskap? I detta sammanhang finns en annan diskussion, den om hur Journalistförbundet arbetar med frågor kring upphovsrätt, arbetsrätt och andra press-etiska frågor i dessa nättider. Här kunde man önska sig ett starkare förbund som driver frågor, inte agerar bromskloss som man har en tendens till idag.

För den stora frågan för mig är – hur skall framtidens medier behålla både kvalitet och snabbhet ? Både perspektiv och sammanhang och integrera rösterna från de sociala medierna i arbetet?

Många arbetar hårt med det idag och mycket görs på webben, men en varningslampa måste tändas – iPad publikationerna slukar ekonomiska resurser och exkluderar en mängd läsare. Där sätter sig de traditionella tidningshusen i Steve Jobs knä och riskerar att marginalisera sig istället för att utveckla webbpubliceringen, där finns läsare och där finns en annonspotential som missbrukas när man istället väljer Ipad vägen.