Kategoriarkiv: Kulturdebatt

Om jag vore kulturminister…Kultur | Aftonbladet

Aftonbladet Kultur har bidragit till att höja kulturtempen inför valet med ett antal omvälvande, drastiska, fyndiga och kulturkloka inlägg från kulturskapare.

Under parollen att kungahuset bör bli resultatenhet som alla andra företagare ger Stefan Sundström detta lilla förslag — ”Silvia och barnen skulle få försörja sig med att delta i Total Home Makeover med någon sadistisk programledare från Idol”. Stefan Sundström | Kultur | Aftonbladet.

Valet 2010 – när kulturarbetarna får bestämma.

Klickjakt – nättidningens fångstmetod

Medierna i P1 tog i sitt senaste program upp klickjournalistiken, dvs konsten att ladda sina artiklar med ”heta” ord och namn för att dra så många läsare till sig som möjligt. Ett fenomen som växt fram utan större diskussion i journalistkretsar.

Denna form av att fånga läsare är släkt med löpsedlarnas metoder för att sälja sina nyheter, men med nätets möjligheter till taggning och allt mer intelligenta sökmotorer leder det till att programmerarna styr mer än redaktörerna.

Vissa nättidningar har gett sina skribenter betalt per klick, en avancerad form av ”klickhoreri” enligt Medierna. Lyssna på Klickjakt i mätbarhetens tid – Medierna | Sveriges Radio.

Så slaktar de kulturen

Aftonbladets kultursida är den snudd på enda kanal där kulturpolitik diskuteras inför valet. Där går ljudvågorna höga och engagemanget i frågor kring kulturen är starkt.

Det här inlägget är starkt polemiskt och riktar in sig på marknadsförespråkare och kvalitetstänkare. Läs och följ debatten – framförallt tänkt till innan det är försent!

Så slaktar de kulturen | Kultur | Aftonbladet.

Stockholms kulturbonus utdelad – till ”godkända” kulturverksamheter

I Stockholm agerar liberala kulturrådet Madeleine Sjöstedt efter en strikt nyliberal agenda och delar ut en kulturbonus till de kulturella verksamheter man anser vara bäst på att dra in biljettintäkter och egen finansiering för sina projekt och föreställningar.

Jag tittade på listan över de nära 6 miljoner kronor man delar ut i år och bland dem som inte fått någon bonus finns – Teater Tribunalen, Fylkingen – några av de mer innovativa och för en del kulturkonservativa, provokativa scenerna i Stockholm.

Slutsatser? Fritt fram !

Årets kulturbonus utdelad « Från huvudstad till världsstad.

Portföljkultur skapar kulturella bakvatten

Det finns en stark skepsis i fria kulturlivet mot de regionala kulturportföljerna. Det här inlägget av Jonas Jarl är ett av de mest genomtänkta och reflekterande jag läst där argumenten avslutas med en mycket god dramatisk retorik –

”Att välja bort en nationell samordning av kulturen för en regionalmodell är lika dumt som att bara låta barnen i Stockholm, Göteborg och Malmö lära sig läsa. I resten av landet får de gärna vara kulturella analfabeter.”

viaMot kulturella bakvatten – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt.

TidsKris

Jag vet, det har varit total brist på inlägg och mediefunderingar på denna sida länge nu…men tidkrisen satte in och skrivlusten försvann med den.
Här en lista på sidor, medier jag läser (men inte hinner skriva om eller kommentera) :

http://www.journalisten.se/
http://etc.se/
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/
http://www.dn.se/kultur-noje
http://www.guardian.co.uk/culture
http://feeds.wired.com/wired/index

Lennon kampanj på YouTube

YouTube, överallt detta YouTube! Det här året verkar alla som arbetar med medier fixerade vid YouTube. Kanalen har vunnit USAvalet till Obama, agerar socialt och kulturellt nätverk i kampanjer. Binder helt enkelt samman klotet.
Inför World Economic Forum i Davos i januari 2009 finns en kampanj med öppet forum där alla kan spela in sina tankar, åsikter och förslag till att skapa en bättre värld.
Den ideela organisationen One Laptop per Child (OLPC) har samplat John Lennons röst så han kan uppmana oss alla att donera till förmån för barn i utvecklingsländerna.
Det är minst sagt spooky att höra Lennons budskap, det är skickligt och det skapar en intressant frågeställning…alla med tillgång till en dator och rätt program kan sampla i princip vem som helst till att propagera för vad som helst. Eller…
Var går gränsen ? Vad händer om man samplar Hitler ? Lyssnar någon då ?

Själv vill jag gärna tro att budskapet ÄR viktigare än mediet, men alltfler håller med mediegurun McLuhan som hävdade att mediet ÄR budskapet! Isåfall skulle YouTube med sina öppna kanaler vara den perfekta demokratiska kommunikationsformen. Gratis, tillgänglig för alla (fast blockerad i Kina när kritiska videos skapat uppmärksamhet).
Lennons budskap sprid med tillstånd av Yoko Ono, approved by som den amerikanska termen lyder. ”Imagine every child no matter where in the world they were could access a universe of knowledge. They would have a chance to learn, to dream, to achieve anything they want. I tried to do it through my music, but now you can do it in a very different way. You can give a child a laptop and more than imagine, you can change the world,”
Jag vill inte agera domare, men ursprungstexten till Imagine hade en mer associativ och öppen kvalitet. Direkta uppmaningar som denna blir något annat, det blir alltid copytext, en mer endimensionell text. Hur sympatiskt budskapet än är. Döm själv.

Kultur kan inte reduceras till ekonomisk faktor!

Ordet kulturpolitik har varit på allas läppar hela hösten. Mest fokus har scenkonsten fått genom den offensiv Orionteatern och Skuggutredningen stått för som på bred front samlat kulturarbetare i hela Sverige att engagera sig.

Att sammanfatta detta myller av tankar och åsikter tänker jag inte ta på mig. Det är inte heller någon som ersätter mig – en frilansande manusförfattare och filmare för det. Däremot en reflektion. Alla vi som producerar kultur förväntas vara insatta i alla ekonomiska resonemang och ha en hållbar plan för hur vi skall kunna generera pengar och projekt. Vi skall vara företagsledare, innovativa kreatörer och generera vårt eget uppehålle. Helst utan bidrag om man får tro den nyliberala anda som satt tonläget i debatten.
I veckan som gick släppte den statliga kulturutredningen ett, som man kallar det, ”utkast till nya, kulturpolitiska mål”. P1s Kulturnytt referarar målen och centralt i dessa står följande snirkligt och akademiskt korrekt inlindade formulering: – Kulturell kompetens och kreativitet används för att främja en social, miljömässig och näringsmässig utveckling.
Läs det igen, målsättningen är klar – kultur som genererar ekonomiskt framgång är en god kultur. Den skall lyftas fram.

En kulturarbetare som tagit den nya tidsandan vid hornen är författaren Niklas Rådström som i en välformulerad krönika i DN utropar Vi är inga fripassagerare! Han analyserar de rådande marknadsteserna och skriver som avslutning:
”Kulturen betraktas i dag som en bland många passagerare på samhällsskutan. Av väldigt många debattörer ses den dessutom som en fripassagerare som lyckats erövra en hyttavdelning i första klass. Detta är naturligtvis inte bara felaktigt utan även feltänkt. I varje civilisation och samhällsbygge har kulturen haft navigatörens uppgift. I vår marknadsfundamentalistiska tid förefaller det som om redaren tror sig ha den uppgiften. Mitt tips är då att skutan går i kvav.”

Läs hela hans argumentation – tänk sedan efter om kulturens motor skall vara att skapa ideer, reflektioner och upplevelser som berikar oss eller om uppgiften skall vara att fylla salonger och bokhyllor! De undantagsfall när båda dessa faktorer sammanfaller finns, men förutsättningarna för dem skapas av tusentals andra projekt, konstnärliga verk och arbeten som aldrig kommer att uppmärksammas. Ideella, visionära, experimentella och ofta obetalda arbeten.

Sedan är det en annan diskussion vem som skall värna om kvaliteten, hur Kulturråd och statliga, regionala och kommunala skattemedel bäst skall disponeras för att kulturen skall frodas. Det viktiga är att kulturen får en central plats i vårt samhälle; inte reduceras till en ekonomisk faktor bland alla andra!

Kultur som organiserad odling

Lyssnade på ett studiosamtal i P1 – Nya vågen letar efter kreativiteten – där författaren och kulturdebattören Sven Nilsson formulerade en rad bildliknelser mellan kreativiteten och kulturen. Hans utgångspunkt är vad han kallar det ”kulturekologiska perspektivet”, där helheten och sambandet mellan de olika delarna står i blickpunkten.

Med detta fokus har han undersökt den kulturella myllan i Skåne i boken/rapporten ”Var finns kreativiteten” och hittat en rad fläckar där kulturen lider av missväxt (för att använda hans terminologi) och en del platser där kreativiteten verkar frodas. Malmö är ett exempel på det senre medan kommunen Bjuv är ett exempel på det förra.
Jag tänker inte här analysera metoderna Sven Nilsson använt, eller resultaten. Bara ge ett perspektiv från en fri kulturarbetares sida – och peka på ett citat han själv använde i P1 programmet – ”Åt dem som har skall vara givet”. Alltså den snöbollseffekt som verkar vara gällande när medel till kultur fördelas och när sponsorpengar söker efter plattformer att göda med sina pengar.

Alla som arbetat med kultur i en eller annan form vet att två faktorer påverkar VEM som får medel, trackrecord ( meriter och tidigare projekt) och synergieffekter ( alltså har någon annan gett medel ökar sannolikheten för att få mera medel av andra bidragsgivare och sponsorer).

Detta är därför det fria kulturlivet är så sårbart. Alla är mer eller mindre beroende av att politiker och tjänstemän i kulturnämnder och statliga bidragsgivare kan se vad som är konstnärligt fruktbara projekt och individer värda att satsa på. Och vem kan se nya innovationer före de slagit rot? Vem kan avgöra vilken mylla som skapar bäst kreativitet?

I den kulturella verkligheten är alla kulturprojekt som är nyskapande lätta offer för vindar och torka, för missväxt och kemisk växtbekämpning. Jag ser fram emot fortsättningen på Sven Nilssons resonemang kring ekologi och kultur där han analyserar de styrande och deras metoder, modeller och strategier. Alltså – jag efterlyser en analys av den kulturella trädgårdsmästar(na)en !

Moteld mot KULTURliberalerna

Alltfler kulturarbetare stiger fram och pekar på vilken utarmning av vårt kulturliv vi riskerar i framtiden – om arbetet med att marknadsanpassa kulturvärden fortsätter i samma takt som hittills. Stockholms kulturborgarråd är kanske den mest framträdande i denna offensiv från liberalt håll där publiktillströmningen premieras med extra skattepengar.
Senaste starka inläggen i debatten har kommit från scenkonsten, från Skuggutredningen som leverarat en mängs stoff och potentiell tändvätska. En del av dessa tankar ventileras i P1s Snittet ”Teatern – vad är den bra för och vad får den kosta?” som går att lyssna på som poddradio. Unga Klaras ledare Susanne Osten, Elverkets Stellan Larsson och Göteborgs stadsteaters konstnärliga ledare Anna Takanen levererar alla genomtänkta, intelligenta och brännbara argument FÖR statligt stöd till konstnärlig kvalitet.
Det enda problemet är att deras röster inte kommer fram i det oftast populistiska mediemyllret som handlar om kortsiktiga ekonomiska medel, om nedskärninagr och sponsring. Lyssna på de 30 minuterna i Snittet !